Hemligheten
Jag har tränat i många år. Regelbundet och relativt mycket i 11 år. Jag har utbildat mig inom styrketräning, gruppträning, kost och näringslära och nu senast till personlig tränare. Jag har en bra kondition och är sedan många år tillbaka ganska stark med vissa nedgångar under graviditeter som på grund av olika besvär tvingat mig att dra ner på träningen. Det blir dock alltmer tydligt för mig vad hemligheten är. Sedan januari har jag tränat efter ett mycket detaljerat program; min löparcoach levererar programmet för min löpning och jag själv har lagt upp styrketräningen. Sedan januari har jag tvingats avstå kanske 2 löppass p.g.a. sjukdom - resten har jag genomfört. Vad händer då? Resultaten kommer som ett brev på posten.
Hemligheten? Resultaten kommer bara du vill det tillräckligt mycket. Vad menar jag då med det? Jo, du kan ha olika mål du vill uppnå (bättre kondition, starkare, större, mindre...om vi håller oss till träningsrelaterade mål) men det är inte förrän du verkligen vill dit, ända inifrån kärnan av dig, som du verkligen också kommer att nå dit.
Hur vet jag att jag verkligen vill? När du inser att de omotiverade tankarna får ta en allt mindre plats i hjärnan. När du stoppar dig själv innan du börjar hitta alla orsaker till varför träningspasset inte går att genomföra och istället börjar bli kreativ för att få till passen.
Det är dock inte alltid så lätt att komma dit och det är just den biten jag hoppas kunna hjälpa med som PT, utöver träningen.
Om du har ett mål, är det högt uppe på prioriteringslistan i ditt liv?
Kram
Jag mår bra!
Jag känner också nu att jag bättre kan ta åt mig av komplimanger jag får. Igår, till exempel, kom en kund på spinningen fram till mig och sa att han verkligen tycker att jag är en jättebra instruktör, både på core och spinning. Han tycker att jag på ett harmoniskt, unikt sätt lyckas peppa alla att ta i och trots att jag inte är den skräniga typen får jag dem att ta i allt vad de orkar. Så glad jag blev! En kompis till mig sa häromdagen att jag inspirerar henne. Jag blir alldeles varm inombords. Så fina människor det finns runtom mig.
Idag tar jag en välförtjänt vila från träningen. Lillebror hälsar på och både han och Storeman fyller år idag. Grattis finisar!
Kram
Varför?
Kanske finns det någon som undrar "Vem tror hon att hon är?" men det struntar jag i. Jag tror att framförallt vi tjejer måste våga brösta upp oss och vara stolta över oss själva. Nej, jag kommer nog aldrig vinna maran eller kanske inte ens något lopp överhuvudtaget men jag vinner varje dag när jag klarar av det s.k. livspusslet där jag ger även mig själv tid. Jag tror också att människor överlag kan bli bättre på att berätta för varandra hur bra vi tycker att någon är.
Jag tar därför tillfället i akt att berätta för er om en av mina kompisar som jag hjälper med träningen. Hon är en riktig fighter som jag vet ger allt när hon tränar. Där finns aldrig "Jag kan inte" eller "Jag vill inte". Säger jag en till så gör hon en till. Hon har också familj och dras med dagisbaciller och utöver att jobba läser hon nu till massör. Give it up for fru PE! Attans vad du är bra!
Jag har ju inte bara funderat på detta idag. Självklart har jag tränat. 40 minuter distans som gick jättebra. Sista 10 minutrarna gick brant uppför men jag reflekterade inte ens över det. Massa energi hade jag trots att jag när jag började såg ut som om jag sprang med halva kroppen förlamad. Träningsvärken var ännu värre idag och det kändes som om någon sköt mig de första 10 minutrarna.
Cut the crap!
Jag satt och ögnade igenom senaste numret av Runners World häromdagen som vi köpte då den hade en helsidesannons med den sötaste modellen någonsin - ultramaken (sidan 9 om du råkar springa på tidningen). I alla fall hann jag läsa lite av chefredaktörens ord och det var så sant, så sant. Han skrev bland annat "om man nu är så smart att man faktiskt tar sig tid att träna regelbundet så kan jag garantera att du plötsligt får mer tid över för annat." Man blir piggare och mer strukturerad. Han menar att de som säger att tidsbristen hindrar dem från att träna de vill det inte tillräckligt mycket utan har hamnat i lathetens onda cirkel.
Ja, ibland handlar det om att träna sent eller gå upp tidigare för att träna men hur mår du egentligen om du inte tränar? Gör den där timmen extra sömn dig piggare, starkare och gladare? Knappast, va? No more bullshit. Var ärlig mot dig själv och ge dig en chans att be all you can be. Man måste inte elitsatsa men åtminstone två bra träningspass per vecka och ett par minuters dagliga övningar är du väl ändå skyldig dig själv?
Nu har jag ätit middag efter ett spinningpass. Det gick bra. Imorgon joggar jag ned till gymmet för ett styrkepass och joggar sedan hem igen.
Heja mamma!
Om björntjänster
Jag måste bara berätta att jag idag sovit till klockan 9!!! Hela familjen sov så länge! Unbe-freakin-liveable! Jag vet inte vad som hände men jag tackar min lyckliga stjärna. Imorgon är det dags att gå till frisören och till barnmorskan för efterkontroll. Du kan tro att jag redan börjat snegla på vilket spinningpass jag ska gå på...
Heja mamma!
Aktivera Din ON-knapp
Jag hittade mitt pannben i en kall ruggig skog för 7 år sedan, tror jag. Det var min första multisporttävling och jag tävlade med ultramaken. Vi hade sprungit länge, länge i skogen i Tyresta nationalpark. Jag hade mållåst på ultramakens hälar när jag tillslut trodde att jag nått mitt max. Dessförinnan är jag rädd att jag gnällt en hel del men ultramaken är en mycket tålmodig och snäll make och kommenterade det inte. Även han hade en maxnivå visade det sig så när jag för hundrande gången frågade hur långt det egentligen var kvar fick han nog och det var nog första och enda gången han höjt rösten åt mig: "NU FÅR DU VISA ATT DU VERKLIGEN VILL DET HÄR!!". Vi fullföljde inte just den tävlingen men det där är något jag tar fram när viljan tryter och karaktären är svag. Jag har inte brutit en enda tävling sedan dess. Trots att jag fick riktigt ont i knäet redan efter 5 km när jag sprang Stockholm marathon. Det ligger inte i min natur.
Jag hör också den där rösten när jag är riktigt nervös för något och helst skulle vilja strunta i det men numera är det min röst som uttalar orden. Det är jag som vill genomföra det - för min skull.
Heja mamma!
Känslan ger motivationen
Hur gör du när suget kommer?
Heja mamma!
Words, words, words...
Just stop talking and do it! Ett citat jag tog från Jillian, du vet den där personliga tränaren från Biggest Loser. Det är så sant och något många behöver säga till sig själv. Sluta kom med alla de där värdelösa ursäkterna som inte hör hit och som aldrig ska stoppa dig från träningen och/eller att förändra ditt liv här och nu - idag! Hur många är det inte som "bestämmer sig" för att på måndag ska jag börja träna, eller till hösten, eller efter nyår. Varför vänta? Varför ska din kropp leva ohälsosamt ännu en dag? Och framförallt, varför ska du inte prioritera dig själv?
Självklart är ditt jobb viktigt och din familj ännu viktigare men du själv då? Ingen kommer att tacka dig för att du sliter ut dig på jobbet och min teori, som jag tror benhårt på, är att om du är stressad och aldrig taggar ned får du betydligt mindre gjort än om du får lite distans till jobbet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; en glad mamma är en bra mamma. Det är helt ok att annat än familjen också gör en lycklig. Ingen klarar av att "bara" vara en mamma dygnet runt. Det är helt ok att göra saker som bara är för dig själv, bara för att just du ska må bra. Det gör dig till en bättre mamma/människa i slutändan.
Hur gör jag då? Jag tycker att det är svårt att prioritera sig själv men jag och ultramaken hjälper varandra att göra det. Jag ger aldrig ultramaken dåligt samvete om han vill göra något och vice versa. Träningen har jag inte svårt att prioritera, det sitter i ryggmärgen. Jag måste träna precis som jag måste äta, borsta tänderna, sova. Hur skulle min kropp må annars?
Önskar jag kunde vara med...
I november är det dags igen för konventet Best of the Best, ett fitnesskonvent jag aldrig fått tummen ur att gå på. I år kommer jag ju, av naturliga skäl, inte vara med men nästa år får inget stoppa mig. Förstå vilken motivationsboost och möjlighet till inspiration! Ska du gå?
För ett tag sen vann jag ett presentkort på sportamore.se. Perfekt tillfälle att hitta nåt nytt träningsplagg som man kan känna sig lite fräsch i när jag under hösten/vintern så sakteliga ska komma igång med träningen igen. Visserligen är det väl promenader och eventuellt lite försiktig core som gäller men det behöver ju inte stoppa mig från att se lite snygg ut samtidigt. Som jag sagt tidigare finns det många olika sätt att hitta motivation och inspiration och varför inte låta nya träningskläder peppa dig?
Heja mamma!
Tänk om jag lyckas?
Jag tror att om man vill nå ett mål räcker det inte att bara säga till sig själv en dag att nu ska jag bli hälsosammare. Meningen måste utvecklas med "...därför att...". Dessutom måste man lägga upp en plan för hur det ska gå till. Som jag alltid tjatar om handlar det sällan om stora livsomvälvande förändringar. De blir sällan långlivade. Små steg som inte kastar om hela ditt liv tar dig förmodligen mycket längre än att tro att en gammal pulverdiet ska vara lösningen på alla problem. Börja med att äta regelbundet till exempel och ät mindre portioner och kanske räcker det med bara en portion, om vi nu ska viktminskning som exempel. Vill du bli hälsosammare kan du säkert helt på egen hand peka ut 5 saker du skulle kunna göra annorlunda, eller hur?
Nu ska jag ta en stund där jag bara är här och nu. Var precis på en föreläsning om stresshantering. Inte för att jag är en stressad människa men alltid kan man ta till sig något så detta är vad jag ska göra nu.
Hejamamma!
Inspirera mera!
Jag inspireras som sagt av många och mycket. Ultramaken har jag nära till hands och hos honom är det framförallt hans mentala styrka och karaktär som inspirerar mig. Han är så stark mentalt och det gör mig stark. Han är trygg i sig själv och det gör mig trygg. Vi pratar ofta om den mentala biten när både han och jag stöter på patrull. Ofta räcker det att få hjälp att bena ut problemet. En annan inspirationskälla är människor i min närhet som jag ser har bestämt sig. Du vet där träningen inte är ett nödvändigt ont eller där träningen är något man "bör göra" utan där träningen är lika naturligt som att man duschar regelbundet.
Sedan inspireras jag också av ytligare saker som hälsosamma, vältränade kroppar. Det behövs inte alltid så mycket mer för att känna lust och glädje inför att gå till gymmet. Eftersom jag tränar så mycket är det otroligt skönt att veta att jag har en stark och uthållig kropp (vanligtvis...). Jag kan springa i 2 timmar om jag vill, jag klarar av vilket gruppträningspass jag vill för det är något jag sett till själv - det är en inspirationskälla för mig!
Hejamamma!
Trying is preparing to fail
...ett talesätt jag hörde häromdagen som låter hårt men är egentligen ganska rimligt. "Jag ska försöka komma igång med träningen nu till hösten" då öppnar man för att det inte ska lyckas. När det gäller träningen handlar det, som med allt annat, om att bestämma sig. Är träningen nu en del av ditt liv och din livsstil eller inte? Vad handlar det om när du ska försöka börja träna? Ska du helt mirakulöst hitta en massa extratid på dygnet när du inte jobbar, äter, tar hand om barnen, slappar framför TVn m.m.? Ska den där motivationen komma på posten och infinna sig när allt det där andra är gjort? Motivationen är ju något du skapar när du bestämmer dig för att må bättre, lyckan som infinner sig när du inser att du har vunnit över demonerna som tidigare sagt "Åååå, vad tråkigt med träning", "Jag har inte tid". När det inte längre handlar om hur du ska få tid att träna utan när under dagen du ska träna. Självklart är tiden med t.ex. barnen och partnern jätteviktig men du och din hälsa är väl också viktig? Du kanske är förälder men du är väl fortfarande du också?
Igår passade jag på att göra en del välgörande styrkeövningar samtidigt som jag tränade en tjej som jag hjälper med träningen. Hon hade lite ont idag...*fniss* det är inte utan att den lilla sadisttränaren i mig är lite nöjd... Hon jobbade dock på jättebra. Bra kämpat, A!
Hejamamma!
Man får vara glad för det lilla...
Imorgon ska jag köra ett träningspass med två av de personer jag hjälper med träningen. Det ska bli roligt. Svett och mjölksyra ska vara ledorden som ska genomsyra både passet och musklerna. Visst låter det härligt! Jag önskar jag själv kunde köra så hårt men det kommer... man måste ha tålamod. Själv ska jag också styrketräna på jobbets gym men inte alls lika hårt som de andra kommer att få köra.
Det är kul när det går bra, förresten. Nu finns ultramaken att anlita som föreläsare även via Kompetensgruppen. Det är ett välrenommerat företag som förmedlar talare, föreläsare, coacher, utbildningar m.m. Självklart kan du anlita honom via hans egen hemsida fortfarande. Väl spenderade pengar kan jag intyga. Visst, jag är hans fru men jag är också en kräsen lyssnare. Efter hans föreläsning hade jag inga synpunkter. Ovanligt vad gäller mig... Det vet ni som känner mig.
Å du, dags att infoga träningen som en naturlig del av ditt liv. Tandborstning är inte heller alltid så kul men skulle du kunna tänka dig att vara utan det och hur skulle du må då?
Hejamamma!
Hösten närmar sig
Ännu en anledning att sluta med utomhusträningen? Gissa vad jag tycker?
Självklart inte! Finns det nåt bättre än att träna ute när luften är hög och full med syre, man ryggar till lite när man kommer ut på grund av kylan men när man kommer igång och blir varm är det lätt att andas och energin flödar i kroppen. När man sen kommer hem är låren lite röda av kylan och den varma duschen känns som ett kallt glas halvtorr Louis Roederer en varm sommardag - en belöning för ett väl utfört arbete och en påminnelse om varför du gör det: För att du bestämt dig för att må bra. Som en extra kick som betonar den känslan tankas kroppen full av endorfiner och dagens alla bekymmer löste du efter de första 5 kilometrarna. Allt blir så lätt när man ger sig själv vad man verkligen behöver. Hoppas du också gör det.
Hejamamma!
Motivation
Jag började från början och funderade på vad som är viktigt för mig som individ. Jag är ju självklart mamma i första hand och mina barn är det viktigaste och bästa som finns men jag är ingen utan mig själv och vad är då viktigt för mig, för att jag ska må bra och således bli en bra mamma? Jag måste ju må bra och där är min träning en viktig nyckel. Jag måste alltså prioritera mig själv för att räcka till åt andra. Sedan bestämde jag mig för vad jag vill ha ut av träningen och jag vill känna mig stark, frisk, snabb och slank. Alltså lägger jag upp ett träningsprogram som tar mig dit. Löpningen är för mig en viktig bit och även där har jag turen att vara gift med en expert vars råd tog mig närmare mina mål snabbare än jag någonsin trodde var möjligt. Om du vill ha hjälp med din löpning är det honom du ska anlita!
Slutligen ska du vara överens med din familj för att de ska bli ett stöd och inte ett hinder. Jag och ultramaken ser till att prioritera den andres träning och för våra barn är det den naturligaste saken i världen att mamma och pappa tränar. Jag tror faktiskt att också jag kan hjälpa ultramaken ibland. Häromveckan hade han en dip i motivationen och istället för att stryka honom medhårs sa jag "Tänk så mycket skönare det ska kännas och hur nöjd du ska vara med dig själv när du ändå genomför passet som det var planerat". Det är något jag själv ofta tänker på. För mig är det viktigt att passet har ett syfte och att jag t.ex. inte bara lyfter tungt och blir svettig.
Vad gör du för att hålla motivationen uppe? Hejamamma!
Suck - vad mer kan man säga?
Till något roligare; i tisdags hade jag pulsspinning igen efter ännu ett sjukdomsuppehåll. Kul, som vanligt även om tiden inte är den mest optimala för mig. Igår var det core på schemat. Inte så många kollegor som dök upp men det var kul ändå. Det är speciellt roligt att se hur duktiga alla blivit teknikmässigt.
När man, som jag, är mycket träningsintresserad och kunnig inom det området får jag ofta frågor om motivation; hur håller jag mig motiverad att träna och vad gör jag om jag känner att motivationen försvunnit? När det gäller just den mentala biten har jag fått enorm hjälp av ultramaken som själv går hos en riktigt duktig mental coach som vet hur man ska tänka. Som jag förstått det handlar det först och främst om att sluta berätta för sig själv hur omotiverad man är. Ju mer du säger det desto mer sant blir det. Gå tillbaks till grunden; varför tränar jag? Är det för att må bra? Se bra ut? Gå ner i vikt? Vad tycker jag är roligt att träna? Löpning, gruppträning, styrka eller kanske lite av allt? Se till att variera träningen och gör det som är kul. Om du har ett antal pass du ska köra under veckan kan du arrangera om dem så att du tränar det du gillar mest en dag som du inte känner dig så motiverad. Men när den dagen kommer; tvinga bort de negativa tankarna och tänk istället på t.ex. vilken bra musik du har i MP3n, vad skönt det ska bli att basta efteråt om du har möjlighet till det m.m. Själv gillar jag att slita; det får gärna vara grisigt, jobbigt och man ska vara slut efteråt. Då skapar jag mig en mental bild av hur jag känner mig och ser ut efteråt och det får mig alltid att le och snabba på stegen till träningen.
Just nu håller jag bara tummar och tår för att jag ska slippa bli sjuk igen, snälla, snälla!
Hejamamma!
Låt mig kunna träna imorgon!
Jag har fått mycket positiva reaktioner på min tatuering. Visst är den fin? Den är väl ganska stor för en första tatuering men det är som jag brukar säga: Go big or go home! ;)
Håll nu tummarna för att jag ska kunna träna imorgon! Hejamamma!
Värsta grymma tjejen!
Sista passet denna veckan blev, som planerat, ett distanspass. Jag sprang i 40 minuter och farten bestämdes av pulsen då den ska vara ca. 75 % av max. Nu är ju batterierna slut i mitt pulsband och jag har inte fått tummen ur och fixa nytt men eftersom jag är ganska säker på det här med pulsträning och känner min kropp väl tror jag att jag ändå hade ganska bra koll. Det var ett par tillfällen under passet som jag kan ha touchat ca 80 % men det är ju medelpulsen som räknas. Passet gick för övrigt myekc bra. Jag har sådan fart i benen! Jag känner mig verkligen asgrym! Can I get an Amen, sister! 6 träningspass på en vecka!!
-Löpning, intervaller
-Spinning
-Core+extra styrka
-Vila
-Löpning, långpass
-Kondition+styrka på gymmet
-Löpning, distans
Jag vet att jag kan låta skrytsam men jag kanske ska förklara mig lite. Syftet med min blogg är dels att förhoppningsvis inspirera andra men huvudsyftet med träningsbiten av min blogg är att motivera, inspirera och utveckla mig själv. Det jag gör är att coacha mig själv mentalt; jag minimerar utrymmet för det negativa och lyfter upp det positiva till skyarna för att pränta in det positiva jag åstadkommer. Gör det du med, vettja! Ja, alltså boosta dig själv. Du behöver inte boosta mig om du inte vill ;). Jag struntar i om folk som inte förstår detta tycker jag är märklig. Det funkar för mig, det räcker.
Jag ska erkänna att min kropp är lite mör efter veckans förhållandevis hårda träning men den är inte så trött som man kan tro. Imorgon blir det intervaller - det är ju måndag! Hejamamma!
