Words, words, words...

Just stop talking and do it! Ett citat jag tog från Jillian, du vet den där personliga tränaren från Biggest Loser. Det är så sant och något många behöver säga till sig själv. Sluta kom med alla de där värdelösa ursäkterna som inte hör hit och som aldrig ska stoppa dig från träningen och/eller att förändra ditt liv här och nu - idag! Hur många är det inte som "bestämmer sig" för att på måndag ska jag börja träna, eller till hösten, eller efter nyår. Varför vänta? Varför ska din kropp leva ohälsosamt ännu en dag? Och framförallt, varför ska du inte prioritera dig själv?
Självklart är ditt jobb viktigt och din familj ännu viktigare men du själv då? Ingen kommer att tacka dig för att du sliter ut dig på jobbet och min teori, som jag tror benhårt på, är att om du är stressad och aldrig taggar ned får du betydligt mindre gjort än om du får lite distans till jobbet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; en glad mamma är en bra mamma. Det är helt ok att annat än familjen också gör en lycklig. Ingen klarar av att "bara" vara en mamma dygnet runt. Det är helt ok att göra saker som bara är för dig själv, bara för att just du ska må bra. Det gör dig till en bättre mamma/människa i slutändan.

Hur gör jag då? Jag tycker att det är svårt att prioritera sig själv men jag och ultramaken hjälper varandra att göra det. Jag ger aldrig ultramaken dåligt samvete om han vill göra något och vice versa. Träningen har jag inte svårt att prioritera, det sitter i ryggmärgen. Jag måste träna precis som jag måste äta, borsta tänderna, sova. Hur skulle min kropp må annars?


Önskar jag kunde vara med...

I november är det dags igen för konventet Best of the Best, ett fitnesskonvent jag aldrig fått tummen ur att gå på. I år kommer jag ju, av naturliga skäl, inte vara med men nästa år får inget stoppa mig. Förstå vilken motivationsboost och möjlighet till inspiration! Ska du gå?

För ett tag sen vann jag ett presentkort på sportamore.se. Perfekt tillfälle att hitta nåt nytt träningsplagg som man kan känna sig lite fräsch i när jag under hösten/vintern så sakteliga ska komma igång med träningen igen. Visserligen är det väl promenader och eventuellt lite försiktig core som gäller men det behöver ju inte stoppa mig från att se lite snygg ut samtidigt. Som jag sagt tidigare finns det många olika sätt att hitta motivation och inspiration och varför inte låta nya träningskläder peppa dig?

Heja mamma!


Sista veckan

Kommande vecka är min sista jobbvecka innan lite semester och mammaledighet. Känns mycket konstigt, jag som bara hunnit jobba sedan februari då min mammaledighet med Lilleman tog slut...

Jag har ju lite planer för kommande mammaledighet. Bl.a. har jag tänkt förkovra mig ytterligare inom kost och träning genom att läsa till personlig tränare. Hoppas du ser till att anlita mig sen!

Framförallt ska jag ju spendera mammaledigheten genom att njuta av mina tre underbara ungar. Tänk vilken tur jag har! Alltför ofta tycker jag att man glömmer stanna upp och se allt bra man har. Själv har jag världens finaste ultramake och än så länge två alldeles fantastiska barn. Livet är bra.



Heja mamma!

Mamman testar - Del 2

Jag har också fått prova Pampers nya ”Active Fit” – största innovationen på tio år och 20 procent tunnare jämfört med tidigare blöjprodukter. Den här blöjan är utformad för barnet ska känna sig så bekvämt som möjligt.

Blöjan är verkligen tunn och passar Lilleman som är så aktiv.

Mycket testande senaste tiden. Inte konstigt man blir trött...


Heja mamma!

Mamman testar - Del 1

Sedan ett par veckor tillbaka är jag Buzzador. Det innebär att jag får chansen att testa nya produkter och tjänster och dela med mig till andra med varuprover och vad jag tyckte om produkten.

Jag fick prova LOVEFiLM:s filmpaket "Fast 4" kostnadsfritt under en månad. Jag lade upp en filmlista på 15 filmer jag var intresserad av och så skickade de hem 4 filmer i paket om 2 till mig. De första 2 filmerna var "Ice Age 3" och "Last King of Scotland". Vad gäller den första filmen gillades den av alla oss som tittade på den, både unga och gamla. Den andra filmen var väldigt grym men får en 3:a i betyg då den var välgjord med bra skådespelare.

Just nu har vi de två sista filmerna hemma; "Flickan från ovan" och "Farsan". Vi såg den förstnämnda igår och den var bra och annorlunda men som mamma och höggravid har jag svårt att se filmer där barn far illa. Det smidiga med Lovefilm är att man snabbt får filmerna skickade till sig och sedan portofritt skickar tillbaka dem. Bra för dem som kollar mycket på film men inte vill ladda ner dem.


Gå in HÄR så kan du också prova en månad gratis!
 
  
 
 
  
  

Ibland får man vara lat...

...men inte när det gäller träning. Det skadas man av i längden och det vet du ju. Idag var jag och ultramaken lata. Vi orkade inte göra den där planerade lasagnen så vi åkte till Kista centrum för att äta middag... Jag var sugen på indiskt och det var det närmaste. Gott! Jag passade på att se om Scorett-butiken hade de där skorna jag visade häromdagen men icke! Det är som om det inte är meningen att jag ska köpa dem och så kan det ju inte vara tänkt, visst inte mamma?

Nu har jag en vecka kvar att jobba innan jag ska vara ledig inför förlossningen. Vad ska jag hitta på om dagarna? Planen, i och med att jag är ganska orörlig, är att jag lämnar Lilleman på dagis och sedan tar en kort promenad som avslutas med yoga hemma. Det gäller att ha en plan annars kanske man växer fast i soffan. Hur skulle det se ut? Även om jag är känslig för belastning nu tror jag fortfarande att total inaktivitet är livsfarligt. Precis som för ALLA andra.

Du får gärna berätta vad du tränar. Jag kan inte lova att jag inte blir avundsjuk men jag blir aldrig missunsam. Håll mig uppdaterad om vad du gör så kan jag låtsas att jag tränar med dig. Ja, jag vet, jag är lite sjuk i huvudet men bara lite...

Heja mamma!

Vilken dag!

Vilken härlig höstdag vi hade här i Stockholm idag! Plus 6 i morse men soligt och härligt. Löven börjar bli gula och det är så vackert ute. Det enda tråkiga är att jag inte kan vara en av er som nu påbörjar den å så härliga höstträningen utomhus. Härliga löppass utomhus när man är lite kall till en början men värms upp, sakta men säkert.

Läste i en blogg häromdagen där en tjej undrade vad man skulle göra nu när det blev för kallt att träna ute. What?!? Jag vet att jag sagt det många gånger förr men det enda som stoppar mig från ett löppass när jag inte är gravid är extremt väder. Med det menar jag att det är kallare än -12 eller snöstorm. Jag tror att många av någon konstig anledning fått för sig att det inte går att springa annat än på barmark. Fel, fel, fel, som Brasse skulle ha sagt. Lova mig att du till vintern testar att fortsätta med utomhuslöpningen. Eller varför inte börja med löpträningen nu och fortsätta även på vintern? Om du inte gjort det förr kommer det bli en nära religiös upplevelse, jag lovar! Det finns hur bra kläder som helst för det ändamålet.



Jag bjuder på en bild av mig, ogravid, i vinterskrud på väg ut på vad som säkert var ett superskönt pass.

Heja mamma!

Hur ska man göra då?

Lite då och då får jag frågan hur man blir bra på löpning. Jag är själv ingen elitlöpare och tänker inte låtsas vara det heller. Väldigt förenklat blir man bra på löpning genom att springa mycket. Många som inte springer säger ofta att det är så tråkigt eftersom det är så jobbigt. Ja, det är jobbigt precis som det mesta är innan man fått till tekniken. Det härliga med löpning är att det snabbt blir lättare bara man ger det lite regelbundenhet. Självklart krävs det olika beroende på vad man vill ha ut med sin löpning men dagens inlägg vänder sig till dig som vill klara av att springa en sväng utan att det ska kännas som ett gatlopp.

Felet de flesta som börjar löpträna gör är att de direkt förväntar sig att kunna springa 5 kilometer i bra tempo. Jag menar att om man tar det lugnare och ger sig själv en chans når man ganska snabbt dit utan att varje löppass känns som att man ska hosta upp lungorna. Börja med att alternera mellan löpning och gång, t.ex. 2 minutersintervaller, i en halvtimme. Nästa pass springer man längre intervaller och går kortare tid. Ganska snabbt når du dit, jag lovar, men du måste springa regelbundet. Minst två gånger i veckan och helst 3 för att vänja din kropp och dina muskler vid löpning. Om du bara gör det en gång i veckan eller varannan vecka blir det som att börja om varje gång. Allt som är värt nåt kräver lite av dig och löpningen är värt det - alla gånger!

Om du är ute efter att blir en riktigt bra löpare är det till ultramaken du ska vända dig. Han är coachen som hade två av sina kunder på förstaplatsen i både dam- och herrklassen i riksmästerskapen i 100km löpning i Uppsala. Det talar sitt tydliga språk. Gissa om jag kommer bli vass på löpning igen efter förlossningen...

Heja mamma!

Träning var ordet!

Jag tillät mig att lämna den röda tråden vad gäller bloggen inför valet eftersom valet är väldigt viktigt. Fiasko för Sverige tror jag alla vi som öppnat en skolbok kan enas om. Men nog om detta. Valet är över och nu kan vi lägga all fokus på träningen igen, eller hur?

Jag har spenderat min eftermiddag med två av mina favoriter:

Sämre kan man ha det!

Jag önskar att jag kunde hoppa i mina nya löparskor och köra ett härligt pass i skogen. När jag springer i skogen känns det som om jag får mer energi än det krävs att springa. Gissa om jag längtar till mitt första löppass efter förlossningen. Det blir väl efter årsskiftet nån gång... Å till sommaren blir det Stockholm maraton - hänger du med?

Hejamamma!

Dagen D

Nu är valdagen här och jag hoppas verkligen att du ser till att rösta. Jag vet att jag tjatar men röstar man inte slösar man bort något så värdefullt som sin chans att påverka. Du vet "många bäckar små..." är aldrig så sant som idag. Om du ens tvekar - tänk så många länder där de riskerar sitt liv för att ta sig till vallokalen. Hörde på nyheterna om kvinnorna i Afganistan där flera hundra väljer att kandidera trots hot om våld och död och så finns det de i Sverige som inte ens orkar engagera sig tillräckligt för att rösta. Det är ju pinsamt!

Nej, självklart ska du rösta men om du ens funderar på att slänga bort din röst på Sverigedemokraterna bör du tänka om! Så dum får man inte vara. Det är bara korkade människor som på allvar tror att Sverige skulle få det bättre eller att man skulle få mer pengar i plånboken om man minskade invandringen eller t.o.m. började skicka tillbaks invandrare. Så dum tror jag inte du är.

Jag är helt öppen med att det är Socialdemokraterna som gäller för mig. Diverse vallöften är inte det som styr min röst. För mig handlar det om vilka grundläggande värderingar som är viktigast. Något som för länge sedan fastnade i mitt huvud är "Antingen tar var och en hand om sig själv eller så tar vi hand om varandra". No man is an island och därför betalar jag gladeligen ganska hög skatt för dig och mig och dina barn och mina barn, för att VI ska ha en bra sjukvård, skola och omsorg och inte bara för att de med mer pengar ska ha det. Ja, det finns de som utnyttjar välfärdssystemet men de som inte gör det är så betydligt många fler och det är inte för de förstnämnda vi ska bygga samhället, eller hur?

Även om du inte röstar som jag är jag glad så länge du röstar på något av de seriösa partierna.

Även om du går och röstar idag kommer du hinna med träningen. Varför inte springa dit och tillbaks plus en extrarunda om vallokalen ligger nära? Sen kan du avsluta med utfall, armhävningar och någon schysst magövning. Se till att du kör hårt!

Hejamamma!


Gräsänka...

...å saknar mina killar. Ultramaken tog med sig barnen till Uppsala idag för enn 100km-tävling där han ska supporta några av sina kunder som han coachar. Eftersom man inte springer 100 km på några minuter innebär detta att jag är alldeles ensam hela dagen. Fy vad trist! Det var kul i ungefär 1 timme. Jag har hunnit mangla, tvätta, tittat på TV och har vilat jättemycket men jag skulle mycket hellre vara med familjen. Jag har sagt det förr men det är ganska svårt att vara så begränsad som jag är nu med alla krämpor som följer med graviditeten. Att tillåta mig bli sjukskriven på halvtid satt mycket långt inne men jag inser att om jag klarade av att göra mer skulle jag inte vara sjukskriven på halvtid.

Igår såg vi till att få en riktig vitaminkick hela familjen!

Lilleman blev sur när vi tog glaset från honom bara för att ta bilden. Han gillade fruktdrinkarna vi gjorde av ananas, kiwi, hallon, blåbär, vindruvor och lite vatten. Det gjorde vi andra också.

Nu ska jag underhålla mig själv med yoga och spikmatta. Det brukar få mig att må bättre en stund.

Hejamamma!

Justja...

Fick en begäran om länk till sidan där jag hittade skorna: Scorett. De har ingen webshop, tyvärr. 


Helg!!

Det är alltid lika skönt när fredagen kommer. Idag hämtade min fine ultramaken mig från jobbet eftersom jag hade såna förvärkar... Jag inser då och då att denna jättekula jag har snart kommer att resultera i en baby. Det är ju så himla konstigt! Vi har förberett allt nu men ändå har jag svårt att se mig med tre barn. Jag är ju inte ens 32 ännu. Snart är jag det men inte ännu.

Igår gjorde jag nåt dumt. Jag slösurfade och kom på att jag skulle titta lite efter skor...till mig...kan man aldrig ha för mycket av. Jag hittade massor! Kolla in dessa:

Super-cute! Snart blir det ju höst och allt. Bara för att man är mamma behöver man ju inte går runt i mysbyxor och Uggs, eller? Jag ska ju lämna lägenheten ibland i alla fall. Om inte annat så för att köpa blöjor...

Hejamamma!

Tänk om jag lyckas?

Tänk om jag når mitt mål? Jag läste en blogg igår (Olgas, igen) och började fundera på hur många som lite urvattnat tänker att de ska uppnå något, t.ex. bli en hälsosammare människa, bli starkare, mer uthållig men egentligen aldrig ser det framför sig? Det är en sak att bestämma sig för att "nu ska jag gå ner de där ohälsosamma kilona". Det är dock en helt annan sak att bestämma sig och faktiskt se, visualisera, hur man lyckas. Det viktiga är ju inte, om vi ska ta viktminskning som exempel, hur man då kommer att se ut utan hur man kommer att känna sig. Det är klart att en del av drivkraften kan komma från att äntligen se snygg ut i de där byxorna men den stora belöningen blir ju att känna sig hälsosammare, må bättre, slippa t.ex. värken, slippa känna sig trött av dåliga matvanor.

Jag tror att om man vill nå ett mål räcker det inte att bara säga till sig själv en dag att nu ska jag bli hälsosammare. Meningen måste utvecklas med "...därför att...". Dessutom måste man lägga upp en plan för hur det ska gå till. Som jag alltid tjatar om handlar det sällan om stora livsomvälvande förändringar. De blir sällan långlivade. Små steg som inte kastar om hela ditt liv tar dig förmodligen mycket längre än att tro att en gammal pulverdiet ska vara lösningen på alla problem. Börja med att äta regelbundet till exempel och ät mindre portioner och kanske räcker det med bara en portion, om vi nu ska viktminskning som exempel. Vill du bli hälsosammare kan du säkert helt på egen hand peka ut 5 saker du skulle kunna göra annorlunda, eller hur?

Nu ska jag ta en stund där jag bara är här och nu. Var precis på en föreläsning om stresshantering. Inte för att jag är en stressad människa men alltid kan man ta till sig något så detta är vad jag ska göra nu.

Hejamamma!

Detta ständiga dilemma...

Vad ska man äta till middag? Min fantasi är helt slut och dessutom har jag tappat all matlust. Det hör förmodligen ihop med att jag nu har en riktig dunderförkylning. Som om det inte räckte med allt annat. Nej, nu slutar jag gnälla.

Har du nåt tips på en riktigt god maträtt som jag skulle kunna vara sugen på? Om jag hade gott om pengar skulle jag anställa en kock. Förstå vad skönt att slippa tänka på vad man ska laga, bara överlåta till någon annan att komma på bra, nyttiga måltider. Idag är det dags för veckans storhandling och jag har suttit och funderat på vad jag ska handla. Då är det bra om man vet vad man ska laga... Det blir nog laxrullar en dag i alla fall. En av mina favoriträtter och något jag oftast är sugen på.

Vad gäller träningen blev det yoga igår. Min rygg skriker åt mig men jag vet inte om det är bra att ligga på spikmattan när man är förkyld? Får man göra det eller blir man jättesjuk då? Eftersom jag inte vet har jag undvikt den. Min kropp behöver verkligen träna och jag tror att jag ska börja skriva ihop ett träningsprogram för hösten. Du vet, efter förlossningen. Man kan ju inte träna i ordets vanliga bemärkelse men det finns lite övningar man kan göra för att hjälpa kroppen på traven. Gå in HÄR så hittar du basen i mitt träningsupplägg efter förlossningen. Det är Olga Rönnbergs blogg som jag gillar. Jag gillar pålästa människor, därför kikar jag ofta in här för tips och inspiration.

Kom ihåg, ge mig ett gott recept. Jag behöver all hjälp jag kan få!

Hejamamma!

Inspirera mera!

Det finns så mycket att inspireras av bara man öppnar ögonen. Om man hela tiden intalar sig själv att man inte har motivationen att träna och bara hittar nackdelarna med det är det också svårare att hitta inspirationen. Det är ju dumt att vänta tills inspirationen kommer i form av t.ex. ett diskbråck och träningen då blir ett nödvändigt ont för att bli frisk om ens det får en att börja träna. På det sättet har jag en ganska bra kropp. Jag är van att träna ganska mycket och relativt hårt. När jag av någon anledning inte tränat på ett tag säger min kropp till; jag blir stel, det börjar göra ont o.s.v. Börjar jag då träna går det över. Även jag har dåliga dagar när jag hellre skulle göra något annat men det är inte ofta jag då tillåter mig att hoppa över träningen. Träningen är en naturlig del av mitt liv och det bör den vara för alla.

Jag inspireras som sagt av många och mycket. Ultramaken har jag nära till hands och hos honom är det framförallt hans mentala styrka och karaktär som inspirerar mig. Han är så stark mentalt och det gör mig stark. Han är trygg i sig själv och det gör mig trygg. Vi pratar ofta om den mentala biten när både han och jag stöter på patrull. Ofta räcker det att få hjälp att bena ut problemet. En annan inspirationskälla är människor i min närhet som jag ser har bestämt sig. Du vet där träningen inte är ett nödvändigt ont eller där träningen är något man "bör göra" utan där träningen är lika naturligt som att man duschar regelbundet.

Sedan inspireras jag också av ytligare saker som hälsosamma, vältränade kroppar. Det behövs inte alltid så mycket mer för att känna lust och glädje inför att gå till gymmet. Eftersom jag tränar så mycket är det otroligt skönt att veta att jag har en stark och uthållig kropp (vanligtvis...). Jag kan springa i 2 timmar om jag vill, jag klarar av vilket gruppträningspass jag vill för det är något jag sett till själv - det är en inspirationskälla för mig!

Hejamamma!

Uppdatering

Jag var tvungen att be ultramaken ta en bild på mig, så som jag nu ser ut. Känsliga läsare varnas...



Jag tror ultramaken glömde blixten, därav den taskiga kvalitén. Som du ser är det en mage som är ute och går med mig snarare än tvärtom. Jag ser ut och känner mig som om jag ska sprängas. Det är ingen lek att gå omkring med den här kulan ska du veta. Bullan rör sig som om hon tränade på Jumping jacks och jag tror hon kan bli en hyfsad boxare då hon hittat min urinblåsa att träna på.

Jag blev ganska nojig när jag läste i senaste numret av Mama om Eva Röse som testat sig och upptäckt att runt i hennes blod fanns diverse miljögifter, flamskyddsmedel och annat. Jag har väl inte varit jättenoga med att tvätta familjens kläder när de varit nyinköpta men jag kan säga att nu är det inget plagg som åker på utan att det först passerat tvättmaskiner. För att inte tala om allt som barnens leksaker dränks in i. Man skulle nog köpa begagnat...

Min påfrestade kropp klarar som sagt inte mycket träning nu. Lite yoga och korta lååångsamma promenader är min melodi varvat med gos med spikmattan. Imorgon tänkte jag skriva om inspiration vad gäller träningen. Vad/vem inspirerar dig att träna? Du kan väl berätta för mig. Igår fick jag veta att en kompis inspirerats av mig. Gissa om det värmde i hjärtat!

Hejamamma!

Ibland måste jag spreta

Ja, detta är framförallt en tränings- och mammablogg men snart stundar något så viktigt att jag måste få spreta lite med bloggens innehåll. Jag har nämnt det kommande valet tidigare och som du vet är politik viktigt för mig. Det borde det vara för alla eftersom alla berörs och alla har en åsikt. Ofta kan man höra "Jag bryr mig inte" eller "Det spelar ingen roll vem som styr det blir likadant i alla fall" men då är man bara extremt dålig påläst och kanske borde skämmas lite. Alla bryr sig när man som arbetslös eller sjukskriven får mindre i plånboken. Alla  bryr sig när en bättre sjukvård för vissa partier innebär bättre för dem som har råd med en privat försäkring eller när en större frihet blir på bekostnad av andra.

Jag råkade snubbla över Jonas Gardells blogg häromdagen. Ganska ofta kan jag tycka att han är lite märklig men just detta inlägg sammanfattade mycket bra varför jag röstar som jag röstar. Läs det, jag lovar att det är tänkvärt. Jag gillade speciellt detta:

"Käre Fredrik (Reinfeldt, min anmärkning), tack för skattesänkningarna, men det var inte på bekostnad av barnen, de sjuka och gamla som jag skulle få det bättre." 

Jag betalar gärna mer i skatt och ger tillbaks de där hundralapparna Allialliansen slängde åt mig om det gör att de som har det sämre ställt av någon anledning kan få det lite bättre. Självklart finns det de människor som bidragsfuskar eller är "arbetsskygga" men är det utifrån dessa värderingar vi vill bygga upp vårt samhälle? Är det det vi vill utgå ifrån? Så nattsvart är då inte min människosyn i alla fall. Lägg hellre lite pengar på att komma åt dessa och sluta jaga oss andra som inte gör det.

Om du orkade läsa hela mitt inlägg idag - tack! Jag begär inte att du ska hålla med men jag hoppas du bildar dig en egen uppfattning och går och röstar. Bloggen kommer inte bara handla om valet nu så här inför valet men vi måste engagera oss.

Hejamamma!

Rensa för livet!

Om du vill vara med och bidra till World Childhood Foundation tycker jag du ska vara med i kampanjen Rensa för livet. Loppi.se startar i september en kampanj som heter Rensa för livet till förmån för World Childhood Foundation. Alla kan bidra. På Loppi.se kan du alltså sälja gamla saker så som barnkläder. På alla "Rensa-annonser" går annonsavgiften till kampanjen. Du kan också fynda grejer som kändisar donerat och därigenom bidra till kampanjen. Gå bara in på Loppi.se.

Hejamamma!

Blogglunch

Idag var det som sagt blogglunch igen i form av ett We R Family-event. Vi bjöds på ekologisk lunch från Blueberry och fick information från Pampers, Charlies bästa änglar, Me and I och Underbara barn-mässan. Vi fick också gratisbiljetter till den mässan. Nu går den av stapeln 8-10 oktober, Bullan är beräknad till den 19 oktober... Jag vill gärna gå men ska nog avvakta med ett beslut tills dagen är kommen. Jag har förmodligen i alla fall en biljett över så om nån vill ha den får ni hojta till.

Charlies bästa änglar är ju ett barnvaktsföretag och grundaren tog upp något som jag tror är väldigt vanligt. När man som förälder, kanske speciellt om man har flera barn, äntligen har skaffat barnvakt är det ofta så att många lägger ner så mycket jobb på alla förberedelser innan man t.ex. ska iväg på middag med maken eller vad det nu kan vara som man vill göra. Ofta så mycket jobb att man till slut undrar om det ens är värt det. För min egen del har jag inte mina föräldrar i närheten. De bor tyvärr alldeles för långt bort för att kunna vara barnvakt en kväll. Lyckligtvis har jag en alldeles underbar syster med familj som alltid ställer upp (jag har fler underbara syskon men även de bor alldeles för långt bort...). Hon vet att hon kan räkna med mig och jag vet att jag kan räkna med henne. Vi bor bara 10 minuters bilväg ifrån varandra och det är verkligen en stor hjälp. Hon och hennes familj känner mina barn, de känner hennes familj och jag och ultramaken känner hennes barn. Det krävs aldrig långa förberedelser inför en kvälls barnvakt, barnen behöver heller ingen lång förberedelsetid.

Jag tror att alla är överens om att man måste satsa på sina parrelationer men hur många gör det verkligen? Man kan ju inte vänta tills det krisar, man måste vårda relationen innan det krisar. Samtidigt är det verkligen inte det lättaste om man inte har någon som kan ställa upp som barnvakt. Å andra sidan - hur många har frågat t.ex. vännerna om hjälp och fått ett nej?

Hejamamma!

Imorgon...

...blir det blogglunch igen. Jag var ju på en i våras och nu är det alltså dags igen. Berättar mer efteråt.

Idag har jag varit trött, ja faktiskt helt utmattad. Jag måste bli bättre på att inte skynda mellan möten, bussar, tåg och annat. Jag kan inte gå långsamt, det måste vara fel på mig.

Träningen blir det tyvärr bara mindre och mindre av. Min kropp protesterar så det blir yoga och spikmatta framöver. Eventuellt klarar jag korta, lååångsamma promenader. Fy, alltså. Det är som att vara fånge i sin egen kropp.

Igår hittade vi äntlkigen en liten säng åt Bullan, en vagga. Nu är det bara lite smått och gott som fattas, och så en liten Bulla förstås.

Hejamamma!

Energiboostare

Jag tänkte lite bittert skriva om energitjuvar idag. Människor som sprider dålig stämning och dränerar en på livslust men jag tror jag skiter i det. Jag tänker inte lägga energi på en energitjuv, då lyckas den personen två gånger. Jag undviker sådana personer så mycket det bara går. Istället vill jag nämna personer jag kallar energiboostare. Det är personer man bara gillar och som alltid får en att känna sig bra, bättre än man egentligen trodde att man var. Sådana som bara kommer fram till en på jobbet och säger hur fin de tycker att man är, som berättar för en att de tycker man är så bra på sitt jobb. Jag har flera sådana på mitt jobb och det är dem jag försöker tänka på när jag stöter på den andra sorten. Jag kan säkert bli bättre själv på att boosta andra med energi. Kan du?

Idag kom en kollega fram till mig, lade armen om mig och sa att jag var så himla fin i min stora mage. Senare samma dag sa hon att jag var så duktig på mitt jobb. Vilken tjej! Man kan inte annat än bli glad.

Man kan ju inte undvika den andra sorten till 100% och förmodligen är det just de personerna som skulle behöva höra något positivt och säkert få en kram också. Jag tror att det ska bli min strategi. Nuttin' but love.

Hejamamma!


Heja mamma!

Idag var det dags för årets Tjejmil, ett lopp jag faktiskt aldrig sprungit. Eftersom jag hjälpt en kompis med hennes träning inför loppet ville jag ju självklart vara där och heja fram henne. Det var ju inte bara en tjej som sprang loppet så jag stod där vid Djurgårdsbron och vågade knappt blinka för att inte riskera att missa henne. Med svidande ögon och kameran i högsta hugg stod jag där med min jättemage och lyckligtvis hann jag få syn på henne. Jag skrek och tjoade men den damen såg mig inte då hon hade musik i öronen... Inte hann jag fota heller... Det var i alla fall kul att vara där och se henne kämpa så himla bra. Jag är riktigt stolt över henne. Superbra jobbat!!

Jag är också ganska bra. När vi sen kom hem bakade jag och ultramaken bröd; både limpor och frallor. Jag nojar mer och mer över E-ämnen och massa socker i bröden och bakar hellre själv. Jag håller på och experimenterar med mitt frall-recept och idag hällde jag i både krossat linfrö och grov rågmjöl. Får se hur de blir. Jag har inte hunnit smaka ännu.

Idag blev det ju naturligtvis en hel del promenerande så det fick bli dagens träning.

Nästa år är det jag som springer Tjejmilen, under 50 minuter ska jag! Hejamamma!

Goodiebag!



Som jag berättade igår var jag inbjuden till NK för mingel med Mama. Det började med modevisning där barn visade kläder från märken som Burberry, Hilfiger, Hugo Boss, DKNY m.m. Hur söta kläder som helst. Jag blev tokkär i en klänning från Burberry, bara 1230 kr... Efter det bjöds vi på bubbel, macarons m.m. av tidningen Mama. När vi sen gick hem fick vi en liten goodiebag med oss hem. Trevligt med andra ord. Jag gillar goodiebags!

Innan detta event gick jag till min favoritbutik vad gäller löpargrejer: Runners store. Där får jag alltid bra service trots att butiken alltid är fylld med kunder. Idag var det Jocke Berg från Kent som hjälpte mig...eller nej, det var det väl inte men han var väldigt lik. Det bidde i alla fall äntligen ett par nya löparskor:

Inte en dag för tidigt. Löparskor ska man ha max ett år eller 100 mil, beroende på vad som inträffar först. Varför? Dämpningen slits ut. Även om du använder dem lite så torkar de. Jag tänker inte ens säga hur gamla mina skor är... Helt enkelt alldeles för gamla. Nu ska jag använda de nya skorna till promenader och efter årsskiftet blir det löpning deluxe. Åååå, vad jag längtar! På tal om det måste jag komma igång med stabiliseringsövningarna för höften på allvar. Kanske kan de göra att jag slipper problemen med höften.

Efter NK-eventet hämtade världens bäste ultramake upp mig. Han hade varit och köpt nåt litet men ooooo så gott till mig:

Äkta, hemmagjorda chokladpraliner! Gissa vem som ska njuta ikväll? Ja, jag är en bortskämd fru. Det är nästan så man skäms men bara nästan...

Idag blir det yoga och stabiliseringsövningar för mig. Vad blir det för dig?

Hejamamma! 

Dags att trappa ned?

Ja, ibland säger kroppen till på skarpen. Min rygg har besvärat mig ett tag nu och denna vecka har jag väl inte mått förträffligt, om jag ska vara helt ärlig. Min snälla syster och hennes familj bjöd hem oss på grillat och jag slocknade på deras soffa innan middagen ens påbörjats... Tur att det var hos syrran. Fr.o.m. nästa vecka börjar jag jobba hemifrån en dag i veckan. Det är tur att man har ett jobb som faktiskt funkar så.

Imorgon ska jag på NK på lite mingel när de promotar sin barnavdelning och på söndag ska jag heja på min kompis som springer Tjejmilen. Vi får se om träningsprogrammet jag ordnade åt henne har gett effekt. Jag är själv säker på att du når din målsättning, H!

Du förresten, du har väl börjat sätta dig in i partipolitiken inför valet? Röstar man inte tar man inte sitt ansvar som vuxen människa. Men det är väl klart du röstar?

Hejamamma!

Vilken dag!

Storeman hade ont i magen och bilen var med ultramaken på hans jobb. Ultramaken fick ta sig hem, vi skjutsade tillbaks honom till jobbet och tog bilen vidare till akuten. Jag känner många, framförallt tjejer/kvinnor, som aldrig skulle köra bil själv från närheten av tv4-huset på Tegeluddsvägen via Norrtull till Karolinska. Jag kan förstå rädslan. Det är lite läskigt att köra bil inne i stan i Stockholm. Valhallavägen är ingen barmhärtig väg och det är äta eller ätas som gäller. Jag tycker också det är obehagligt men samtidigt kan jag inte tillåta mig själv att låta mig begränsas av den rädslan. Jag har körkort, jag kan köra bil alltså måste jag klara det själv. Det blir annars en ond cirkel som bara blir mindre och mindre. Det värsta är att det är ett fängelse du själv skapat. För många låter detta som en helt vansinnig diskussion; vad är det som är så läskigt? Trots detta är det vanligt.

Samma typ av rädsla kan man möta i gymmet; "Jag vill inte att folk tittar på mig när jag tränar" "Tänk vad folk ska tycka att det ser roligt ut när jag står här och svettas eller försöker mig på en gruppträning för första gången". Jag brukar tänka så här: Om det nu finns nån som står och fnissar åt mig när jag springer på löpbandet/stönar för att det är så tungt/inte orkar med alla moment på gruppträningen då är det nog den fnissande personen som ska se över sin egen träning. Om t.ex. nån deltagare på spinningen skulle få för sig att ha synpunkter på någon annan deltagares träning då skulle jag rekommendera att man vred på motståndet lite till. Då har man för mycket energi som man istället borde lägga på träningen. Eller som jag sa till en bekant som inte tyckte att hon kunde köra utfall och knäböj utomhus efter ett löppass: "Om det sitter nån på en bänk och har synpunkter/tycker det ser roligt ut när du kör dina knäböj då kanske hon/han skulle behöva köra några själv istället" Jag kan ärligt säga att jag inte bryr mig det minsta. Det enda jag bryr mig om är att mitt pass ska bli så bra som möjligt.

Jag och Lilleman passade på att inventera hans rum idag och hittade mycket spännande:

Lilleman gillar att bada och dyka och går gärna omkring hemma med dessa simglasögon... Vid middagsbordet tyckte han att jag och ultramaken också skulle ha varsitt par på oss. Självklart kombinerat med att vi gjorde simrörelser... Vad gör man inte för sina barn.

Det har varit en tuff dag för ryggen och jag såg till att yoga när jag kom hem. Lilleman agerar gärna extravikt.

Imorgon är det äntligen fredag och på lördag är jag inbjuden på mingel på NK. Hejamamma!

Trying is preparing to fail

...ett talesätt jag hörde häromdagen som låter hårt men är egentligen ganska rimligt. "Jag ska försöka komma igång med träningen nu till hösten" då öppnar man för att det inte ska lyckas. När det gäller träningen handlar det, som med allt annat, om att bestämma sig. Är träningen nu en del av ditt liv och din livsstil eller inte? Vad handlar det om när du ska försöka börja träna? Ska du helt mirakulöst hitta en massa extratid på dygnet när du inte jobbar, äter, tar hand om barnen, slappar framför TVn m.m.? Ska den där motivationen komma på posten och infinna sig när allt det där andra är gjort? Motivationen är ju något du skapar när du bestämmer dig för att må bättre, lyckan som infinner sig när du inser att du har vunnit över demonerna som tidigare sagt "Åååå, vad tråkigt med träning", "Jag har inte tid". När det inte längre handlar om hur du ska få tid att träna utan när under dagen du ska träna. Självklart är tiden med t.ex. barnen och partnern jätteviktig men du och din hälsa är väl också viktig? Du kanske är förälder men du är väl fortfarande du också?

Igår passade jag på att göra en del välgörande styrkeövningar samtidigt som jag tränade en tjej som jag hjälper med träningen. Hon hade lite ont idag...*fniss* det är inte utan att den lilla sadisttränaren i mig är lite nöjd... Hon jobbade dock på jättebra. Bra kämpat, A!

Hejamamma!


RSS 2.0