Heja mamma!

Ultramaken är nu hemma och jag är inte ensamstående mamma längre. Han kom bärandes gåvor:

Det var 4 praliner i lådan men eeh, en är inte kvar i lådan längre om vi säger så. Alla är glada att familjen nu är komplett.

Bröderna Bus kollar på TV...

Ha en härlig helg, nu ska jag se vad jag kan göra åt antalet chokladpraliner... Hejamamma!

Tiden bara flyger iväg. Charlies födsel känns som igår...

Jag läste i en tidning härom veckan om last baby blues d.v.s. en sorts nedstämdhet som kan infinna sig när man insett att man fått sitt sista barn. Jag kan verkligen förstå det. Inte för att vi bestämt att Charlie är sista barnet men när man väl bestämt sig, då inser man samtidigt att det inte blir mer baby-gos, ingen mer amning. Det är sorgligt. Samtidigt kan man ju inte skaffa barn efter barn efter barn efter barn, ja ni fattar. Man ska ju ha tiden och möjligheten att ta hand om barnen. 
Sigurd har också blivit så himla stor...

Det här hänns som nyligen men igår satt vi och spelade gitarr ihop. Snyft, vilken stor kille jag har. Vi har lika stora fötter nu. Ja, inte konstigt man blir lite sentimental.

Slut på sidospåret.
Dagens träning blir ganska lugn då jag fortfarande har nåt litet förkylningskli som retar. Irrrrriterande! Det blir bara en promenad och yoga men det är åtminstone nåt. Kommer man inte ut blir man tokig.

Har nu pratat med vårdgarantin om att få träffa en ortoped för min rygg och höft men det ser mörkt ut. Jag har ju faktiskt ett maraton att springa till sommaren!! Jag måste komma igång med min löpträning och det nu. Just det, på tal om det är det dags att anmäla sig... Hejamamma!

Är ingen tokig tanke. Ja, kanske inte för mig i någon idrott, eller varför inte? De bästa ultralöparna i världen är ju inte långt från den åldern. Nu sysslar jag i och för sig inte med ultralöpning - ännu. Men man ska aldrig säga aldrig. Speciellt inte med tanke på vem jag är gift med - en av Sveriges bästa ultralöpare.

Tillbaks till poängen; min yngste son är en riktig talang när det gäller simning. Vi var på babysim i morse och han är helt makalös. 8 månader (idag faktiskt!) och har redan fattat det här med simning. När de andra bebisarna fladdrar runt planlöst har han förstått att man måste kombinera ben och armar för att ta sig framåt. Han tar faktiskt riktiga bentag! Min, helt objektiva ;), åsikt är att han har något speciellt vad gäller simning. You mark my word! Sen blir de andra stackars barnen tyvärr översköljda när han kommer farandes...

Visst syns det att han älskar att vara i vatten!

Min träning idag bestod framförallt av ett styrkepass. Jag och ultramaken tog en promenad men den räknar jag inte eftersom han gick så långsamt. Efteråt, när Charlie somnat, körde vi ett styrkepass hemma. Vi hann med hela kroppen på mindre än en halvtimme! Går det, kanske någon undrar. Absolut! Ska man bli bodybuilder kanske man bör lägga ner mer tid men för övrigt är det fullt möjligt. Det gäller att behålla fokus och köra hårt. Se till att göra så många repetitioner att du inte skulle klara en till. Den gamla styrketräningsskolan kör mer enligt t.ex. 3x15 repetitioner. Jag kör högintensiv träning med oftast bara ett set men då kör jag tills jag inte klarar ett till och jag står heller inte och hänger vid vikterna i ett par badtofflor och snackar och vilar eller vad det nu är många gör halva tiden av sitt träningspass på gymmet. Meningen med styrketräningen är ju att trötta ut muskeln och jag menar att det oftast är fullt möjligt med ett set.

När man kör styrka tillsammans hemma är det en fördel att en av oss är styrketräningsinstruktör och den andra bollcoreinstruktör.

Sigurd fick sin gitarrbok idag och jag var övertygad om att jag skulle kunna klura ut hur man spelar olika ackord utifrån bilderna i boken. Det kunde jag inte... alla ackord lät likadant...?! "Mamma, är det där verkligen rätt...?" "Vänta, gubben, vänta...äsch!" Nåväl jag kunde i alla fall lära honom att spela noter på gitarren. Jag kanske ska påpeka att han går och lär sig av en riktig lärare, jag tänkte bara hjälpa honom på traven...

I morgon bli det ordentlig promenad med sedvanligt svett och stön + yoga. Vad har du gjort för din hälsa idag? Hejamamma!

Dagen kommer att gå i familjens tecken och vi tog en härlig promenad vid Edsviken efter en ganska sen start på morgonen. Charlie testar nog ultramaken nu när han veckopendlat och bara är hemma på helgerna. Under veckorna sover han nästan alltid bra men när ultramaken kommer hem vaknar han mååånga gånger på natten. Frukosten åt vi först vid tio.

Sen strosade vi vid vattnet i sakta mak och bara njöt av solen.


Idag kommer jag inte göra många knop och på lördagar blir det alltid lite godsaker som slinker ned. Idag blir det nog lite chips, det var länge sen. En vaniljmunk har också avnjutits. Mmmm... det blir också så mycket godare när man inte äter sånt hela veckan utan bara på helgen. I eftermiddag kommer storasyrran för att lämna barnen som ska sova hos oss i natt. Vi ska mysa till det med hembakt pizza.

Något har hänt med vårt varmvatten som för tillfället är M.I.A. Vi har med andra ord bara kallvatten. Ultramaken är nu ute och springer och han hoppas nog att det har ordnat sig tills dess att han sprungit sitt korta pass på en mil men jag kollade nyss och ännu har det inte ordnat till sig och då han springer milen i lugnt tempo tar det bara ca 50 minuter. Det ser mörkt ut, eller ska jag kanske säga kallt...

Jag avslutar med att skicka energi till min lillasyster som är så duktig och jobbar, pluggar och tar hand om sin familj på ett ypperligt sätt. Hon är cool! Hejamamma!

Idag var det härligt väder i huvudstaden och perfekta förutsättningar för ett träningspass utomhus. Jag och Helena sammanstrålade med barnvagnar på centralen och som uppvärmning gick vi hela vägen till Djurgården. Helena hade tidigare berättat för sin man att det nog inte var aktuellt att ta bussen dit i mitt sällskap och jag ska erkänna att jag funderat på om hon trodde att vi skulle trängas på 47:an till Djurgården. Den ingick inte i mina planer. Tur var väl det för på vägen dig gjorde vi vårt första kändisspotting; på Strandvägen mötte vi Niklas Ni-vet-han-som-var-tillsammans-med-Nicolette-Sheridan-i-Desperate-Housewives-och-är-kändisarnas-PT. Han kollade faktiskt in oss. Ja, inte så där "mums de där skulle man vilja sätta tänderna i" utan mer "ååh, fitnesstjejer på G". För vi såg verkligen ut som fitnesstjejer. Vi hade platsat i vilken Fitnesstidning som helst. Jag i mina nya byxor, Helena i coola, svarta kläder.

Väl ute på Djurgården, uppvärmda och klara, började vi med benen och körde först utfall och sedan jägarvila. Buns of Steel here we come! Vi fick många leenden och ett par förbipasserande kvinnor sa att de önskade att de hade en kamera. Jag tror att de var väldigt glada för vår skull =). Men låt säga att de fnissade åt oss, då tänker jag bara: skratta du bara åt oss, vi tar hand om oss själva och våra kroppar - vad gör du åt din?

Därefter hittade vi ett räcke som vi använde för att göra armhävningar och dips. Det kändes i armarna... Det gummiband jag tagit med mig har sett sina bästa dar och därför gav inte rygg- och bröstövningarna riktigt så mycket som sig bör. Ultramaken har dock sagt att han ska fixa nytt, söt som han är. Därefter hade vi magen kvar att träna och vi hittade en bänk som vi använde för att göra "cykelövningar"som tränar magen. Vi var riktigt inspirerade och hoppas att vi hinner med ett till pass innan det blir kallare för att kunna kombinera det med picknick. Picknickfilten kan man dessutom göra många övningar på.

Vi lunchade sedan i Rosendals trädgård och smällde snabbt i oss en soppa men gissa om vi båda kastade lystna blickar på alla kakor de hade...mmmmm. Men vi var starka och nöjde oss med soppa och bröd. Dagens andra kändisspotting bestod av Christer Sandelin som spatserade i trädgården med sin lilla hund och innan vi hann tillbaks till centralen hade vi stött på Rachel Molin också. Vi tror att den där Niklas, PT:n, är vår tränare nu. Sa inte han det när han gick förbi...? Jag kanske kommer ihåg fel...

Jag kände faktiskt för att åka hem och ta mig en skööön dusch men så är inte alltid fallet när man har barn. Så jag kastade mig hem, kastade in mig i duschen och så snart Sigurd kommit hem åkte vi till hans gitarrlektion. Efter det körde jag hem honom och åkte sedan och hämtade syrrans två barn från dagis och skola. Sen skulle alla fyra barnen ha middag. Visst låter det jobbigt men jag skulle inte vilja vara utan det. Jag har världens härligaste ungar! Träna hinner jag ju ändå och vad är väl en långdusch... det hinner jag väl till helgen. Imorgon ska jag ut och springa och kanske följer Sigurd med. Hejamamma!

Jag ser till att göra det lätt för mig att träna och mycket svårt att hitta på ursäkter. Ultramaken hjälper till förstås.

Man behöver inte värsta grejerna även om jag önskar att jag hade en lite modernare motionscykel än en som hellre bör refereras till som velociped. Men vi har en i alla fall och likvärdiga går säkert att få tag på till bra priser på Blocket. Sen älskar jag min Pilatesboll (Tack ultramaken!). Det går att träna precis hur hårt som helst på den men även mycket skonsamt. Yogamattan är faktiskt biologiskt nedbrytbar och den hittade jag billigt på en fitnessmässa. Försäljaren uppskattade dock inte mitt skämt när jag frågade om det finns risk för att det bara blir en hög med jord kvar om man ligger på den för länge... Sen har jag en skivstång och lite hantlar och gummiband. Finns alltså bara en ursäkt =).

Som säkert märks har jag verkligen gift mig med rätt man; han gör det så enkelt för mig och säger sånt som får mig att känna mig fin även när jag känner mig lika fräsch som Mrs. Bubbles Devere (http://www.youtube.com/watch?v=jKKxhVcyV4w&feature=related). Ultramaken är bra för hälsan men honom lånar jag inte ut.