Heja mamma!

Äntligen hemma! Det var såklart härligt att få en vecka hos mamma och pappa men det är också skönt att komma hem.

Igår fick jag testa lillebrors nya skoter. Det var kul men också läskigt...


Igår åkte vi också till Kiruna och jag och Sigurd fick avnjuta varsin ostburgare på Empes - de gör Sveriges bästa ostburgare! Inte de mest hälsosamma men vem bryr sig. Det är ju inte så att vi är i Kiruna så ofta och man behöver inte ta en så stor. Även själen behöver tas om hand och ibland kan man göra det med något riktigt gott. Men bara ibland. Jag tycker det är viktigt att man inte börjar använda det som en ursäkt för att äta onyttigt vilket många gör. Oftast behöver själen vård genom nyttig mat, eller hur!

Hur härlig ser inte denna bild ut?

Mammas och pappas stuga i skogen dit vi gjorde en utflykt häromdagen.

Nu vill jag bli av med den här förkylningen. Jag är sååå peppad att träna! Tänk er ett riktigt svettigt pass när musklerna darrar efteråt för att man är så trött, mmmmmm, jag längtar! Dela gärna med er av era bästa träningsminnen så kan vi peppa varandra!

En så liten men snäll gest kan förgylla en dag. I morse, när lilleman ville kliva upp sådär vid 6, gjorde jag hans välling och möttes av mamma som erbjöd sig att ta honom så att jag fick sova. Så skönt! Klockan 6 på morgonen är inte min on-knapp tillgänglig. Det spelar ingen roll vad jag gör den går inte att finna så tidigt på morgonen. Mina svar till lilleman vid den tiden på morgonen blir enstaviga grymtningar i olika tonfall. Jag är inte arg eller sur på honom, bara trött, jäääättetrött.

Imorgon är det redan dags att bege sig till Kiruna igen eftersom vårt plan hem går redan vid halv 8 på morgonen. Har jag tur får jag träffa min moster också.

Idag ska jag ta mig ut på ännu en promenad. Jag tar det alltid väldigt försiktigt med träningen i anslutning till en förkylning. Jag väntar hellre en dag för mycket. Förresten så snorar och hostar jag fortfarande på ganska bra så det finns inte så mycket annat att göra. Hejamamma!

...blir min förkylning. Jag hoppas att jag och lilleman inte smittat ner någon. Idag fick jag med mig mamma, Sigurd och lilleman på en promenad genom byn. Vi gick ända till det hus där den sista affären fanns för ett tag sedan. Även denna är nedlagd sedan många år tillbaka. Tråkigt det där, att landsbygden dör ut. Vädret var i alla fall riktigt härligt!

Visst ser det härligt ut. Tydligen är det ännu för lite snö för att köra skoter. Imorgon kommer lillebror och vi får se om han tar ut sin maskin. Mina pengar är på att han gör det och då ska jag köra en sväng. Hoppas det finns en hjälm. Den ser lite läskig ut den där skotern. Som en rabiessmittad gräshoppa men gul. Det ser ut som om den är gjord för att hoppa fram snarare än att den ska åka fram. Ja, ja, vi får se. Om jag får köra den kommer det bildbevis, jag lovar. Hejamamma!

Konstig känsla jag får nu när jag tittar ut från mammas och pappas hus. Det snöar och är alldeles vitt på marken. Några domherrar äter från fågelbordet. Tyvärr var det många år sedan jag var här på hösten när det var snö på marken. Vi kommer oftast hit till jul och därför förstår jag inte riktigt att det är två månader kvar till jul... Det ligger ett julaftonspirr i magen och gror och jag får berätta för mig själv, flera gånger om dagen, att jag måste vänta lite till. Jag får också sådan lust att åka skidor men har inga egna skidor. Lyckligtvis har jag fått reda på att det är det som jag ska få av ultramaken i födelsedagspresent. Bara några veckor kvar...

Igår fick jag med mig mamma och lilleman ut på en promenad. 40 minuter gick vi med barnvagn genom snön. Vad skönt det var! Man riktigt känner hur livet återvänder i denna ack så snorfyllda kropp. Varje gång man snyter sig känner man att there´s plenty where that came from. Men jag blir bättre och bättre och framförallt blir även Charlie det. I morse hittade jag ännu en tand på G i hans mun. Tand nr. 6. De fullkomligt sprutar ut!

Idag ska jag dra med mig mamma på ännu en promenad och kanske åker vi en sväng till Muonio i Finland också. Då ska jag köpa en massa Tupla (världens godaste chokladkaka) och kanske något till ultramaken också... Hejamamma!

Jag är fortfarande förkyld och snörvlar, snorar och hostar. Mindre kul men man blir ju inte friskare för att man gnäller så jag satsar på att fokusera på vad jag ska göra när jag blir frisk istället. Det gör mig gladare. Lilleman vaknade 05.49, vintertid, imorse. Precis som jag förutspått... Det känns som om jag varit vaken i flera dygn, som om jag går omkring i en dimma. Jag vet, jag är riktigt känslig för att få för lite sömn men nu kombineras detta med en kraftig förkylning som gör att jag är ännu tröttare (åsså lite fiolspel på det, javisst, stackars mig..). Nog  om detta. Till det positiva nu; jag är ju uppe i supernorra Norrland och det är riktigt härligt väder. Lite snö men inte så man måste plumsa fram, alltså kan man gå med vagnen. Det ska jag göra så fort jag får energi. Jag hoppas kunna göra detta redan imorgon. Jag hoppas också att det, precis som idag, bara är ett par minusgrader. Jag känner mig redan friskare! Hejamamma!

Jag är ju, som jag nämnt tidigare, hos mamma och pappa nu. Det är lite snö på backen och några minusgrader. Förkylningen gör att jag har lite frossa och känner mig matt och dessutom samlar jag all min energi för att ta hand om lilleman som, trots sin förkylning, har mycket energi men inte vill använda den själv. Han behöver någon att klättra på, någons halsband att bita på. Jag lovar att jag en vacker dag kommer få gräva i blöjan efter mitt guldhjärta som än så länge hänger runt min hals... Lilleman har även en inneboende klocka som på något sätt ställts in på kl. 05.49 varje morgon, vaaarje morgon. Ni som hänger med vet ju att man ställer om klockan imorgon till vintertid, man ställer tillbaks klockan. Gissa vilken tid jag kommer vara uppe imorgon? Just det, 04.49... Det borde vara olagligt och om det vore det skulle jag förmodligen ha en kriminell son.

Anyway, tillbaks till tråden. När jag är frusen och matt vill jag helst inte gå ut och röra på mig vilket följdaktligen leder till att jag sitter inne hela dagen och har en massa gott fikabröd framför mig hela dagen - frestelser... Idag är det visserligen lördag och då får jag fika utan att få dåligt samvete överhuvudtaget och fikat har jag verkligen gjort men snart är det måndag.... Eftersom jag så sällan är här uppe hos mamma och pappa är det lite undantagstillstånd och därför tar jag nåt fikabröd då och då även under vardagarna. Ja, inte då och då som i varannan timme utan mer som varannan dag men i alla fall. Då gäller det att ha planen klar för sig innan; vad kommer jag att möta för frestelser och hur ska jag tackla dem. Vanligtvis är jag inte sjuk när jag är här och därför kombinerar jag detta undantagstillstånd med ett utökat träningsschema. Man får inte vara dum... Detta skulle ju inte fungera jämt. Dels har man inte tiden hemma att träna så mycket och dessutom; igenkorkade blodkärl syns inte på utsidan. Det handlar inte bara om att se bra ut, det ska kännas bra också! Hejamamma!

Landade i Kiruna igår och det är numera alltid lite konstigt att komma tillbaks dit. På nåt sätt känns det så litet jämfört med när jag bodde där. Min första tanke är alltid "vad mysigt" sen kommer jag ihåg varför jag bestämt mig för att aldrig flytta tillbaks. Även om jag inte är en person som går ut på konsert varje helg eller är ute och nattsuddar i vänstervarv vill jag ha möjligheten att kunna göra det. Jag vill kunna åka och handla klockan 8 på kvällen om jag får lust. Men den främsta anledningen till varför jag aldrig, aldrig kommer att flytta tillbaks är mentaliteten som finns där och som säkert är vanlig i småstäder. Nu menar jag inte att alla är hemska människor, inte ens majoriteten. Tvärtom känner jag en hel del väldigt bra människor som bor i Kiruna. Problemet är de fåtal som förstör för alla andra. Det är de människorna som inte har något bättre för sig än att sitta hemma och hitta på saker om andra. Skaffa dig en hobby! Eller hur? Efter att ha råkat ut för detta och fått höra en massa "sanningar" om sig själv är det mycket lätt att ta sitt pick och pack och aldrig mer flytta tillbaka.

Vi möttes av en härlig syn när vi landade. Först snön som ger det ljus man aldrig kan hitta i Stockholm på hösten och i vänthallen pappa och lillebror. Lilleman, som vanligtvis blir lite rädd för män han inte träffar ofta, hade inga problem med pappa och lillebror. Efter några timmars bilresa var vi i alla fall framme hemma hos mamma och pappa och Vembi, hunden. Charlie var i sitt esse när vi väl kom fram och var nog lika glad som jag och Sigurd för att vara hemma hos mamma och pappa. Med oss hade vi lillebrors nya skoter. En "dräparmaskin" enligt pappa. Dessutom är det tydligen lite för lite snö för att man ännu ska kunna köra med den. Men... om den nu går så fort måste jag väl kunna köra den om jag kör riiiiktigt fort. Då nuddar den väl inte ens marken?

Det enda negativa är att jag saknar min ultramake... Han ska tävla idag och jag vet att det kommer gå bra eftersom han är min superman! Hejapappa!

Jag försöker i alla fall tänka positivt men det är en massa snor i vägen så tankarna går långsamt fram. En positiv sak att se fram emot är att jag tar med mig pojkarna upp till mamma och pappa imorgon. Det ska bli kul att träffa dem och andra i släkten. Sen tror jag inte att förkylningen håller i sig så länge och när den är över kan jag haka fast mig i pappas hund och som mer än gärna drar runt mig runt motionsspåret. Fatta vilket tempo på ett sådant intervallpass! Det gäller bara att inte snubbla för då är det som att hoppa ur en bil som kör i 50 - no kidding! Vovven är till hälften en alaskan husky så hon drar med glädje. Än är det bara ultramaken som kunnat köra slut på henne. Gissa om hon gillar honom! De har ett speciellt band eftersom motion gör de flesta hundar lyckliga. Människor också för den delen, bara man ger det en chans. När du håller dig i form och äter nyttigare kommer du garanterat må psykiskt bättre. Fett och socker gör en deprimerad i längden. Kroppen vet vad den behöver och när den får det ger du dig chansen till lycka. Kanske låter klyschigt men det står jag för.

Testa i en månad: 1. Bara socker på helgerna och då med måtta. 2. Minst en fjärdedel av din tallrik mat ska vara grönsaker och sluta ät när du är lagom mätt, inte proppmätt 3. Minst 3 träningspass per vecka på minst en halvtimme där du får upp flåset och svettas (t.ex. promenad, joggning, löpning, stavgång). Om du tar dig an utmaningen, berätta gärna hur det gick!

Hejamamma!

...jag är förkyld och har riktigt, riktigt ont i halsen. Hur kul är detta? Inte alls, verkligen inte alls... Jag har nu gjort ett försök att kurera mig med Kan Jang, Ipren och Strepsils men jag har sååå ont i halsen. Det mest irriterande med detta är att jag därför inte kan träna. Det blir inget distanspass imorgon med andra ord. Visst är det synd om mig? Kan jag få lite medömkan, tack? Jag behöver sympati, lite "stackars dig, gumman!" och gärna lite peppning. Om någon vet ett bra, snabbverkande medel mot halsont välkomnas detta extra tacksamt.

Puh, vad trött jag är idag. Efter naprapaten beslutade jag mig för att strunta i pilatesen. Lilleman var lite grinig då han fått ännu en tand och när jag väl var hemma var det dags för honom att sova och jag hade inte hjärta att väcka honom för ett bonusträningspass. Pilatesen är bara bonus för mig i dagsläget. När man sätter igång med sin träning på allvar bör man inte köra på i 200 direkt därför ska man välja ut de pass som är viktigast och de pass som är bonus. Då behöver man inte må dåligt när saker händer som sätter stopp för bonuspassen. Jag hoppas jag piggnar till när det är dags för spinningen men det brukar jag göra. Halvvägs in i första uppvärmningslåten är jag alltid på G igen. Hejamamma!

Intervallpasset gick riktigt bra och kul var det! Det konstiga var att jag kände mer i höften när jag värmde upp och när jag varvade ner än när jag körde intervallerna. Ultramaken tror att det har med mitt löpsteg att göra och jag är benägen att hålla med; när jag springer snabbt har jag ett riktigt fint löpsteg (om jag får säga det själv och det får jag ju) löpsteget är dock mindre fint när jag springer långsammare... Måste jobba på det.

Jag gillar mina nya Newlinekläder och hittar nya positiva saker med dem varje träningspass:

Denna lilla lucka för klockan till exempel. Riktigt bra när man behöver hålla koll på klockan hela tiden som idag när jag körde intervaller. Jag vill ju inte dra upp hela ärmen när det är så här kallt och då är det bra att jag bara behöver öppna en liten lucka för klockan!

En liten ficka för iPoden alldeles nedanför kragen, perfekt! Jackan hittar du här.

Jag avslutade med mina rehabövningar och fick sällskap:

Charlie gillar att gnaga på min biologiskt nedbrytbara matta...

Imorgon blir det naprapat (aaaootch...), mamma/barnpilates och spinning - härligt! Hejamamma!

...inför dagens intervaller. Det regnar - bra! Då kommer det kännas extra häftigt att köra så det ryker. Tricket är att man ska klara alla intervaller och det är bara efter den sista man ska vara rökt. De föregående ska vara jobbiga men inte så du hostar upp lungorna. 5 intervaller alltså, en minut styck med en minuts vila emellanåt. Jag längtar... Vill du hänga på?

Hejamamma!

Det är märkligt vad bra det kan kännas efter att man varit ute och sprungit. Idag blev det 40 minuters löpning följt av rehabövningar och jag busade till det med några coreövningar. Tänk att det innan löppasset kan kännas lite segt och man skulle kanske till och med vilja dra sig ur men eftersom man är lite envis kan man ju inte göra det. Efter passet känns det ju toppen och det är då man ska passa på att planera hur ens träning ska se ut vilket jag givetvis gjorde. Tack vare att jag är så envis kan jag ju inte dra mig ur det när jag sen blir lite lat och seg - smart va? Nu börjar en försiktig satsning mot Stockholm maraton i juni. Jag har inte anmält mig ännu eftersom jag varit lite orolig för min onda höft men det verkar som att jag kommer kunna springa. Min träning i veckorna kommer därför se ut så här:

Måndag: Tempolöpning i form av intervaller; uppvärmning 10 minuter, 5 intervaller á 1 minut varvat med 1 minuts vila, d.v.s. promenad. Passet avslutas med nedjoggning.
Tisdag: Mina egna spinningpass på 50 minuter. Min naprapat frågade mig om jag tok-kör eller om jag mest går runt och peppar andra, vad tror ni?
Onsdag: Eventuellt core om jag får plats på passet annars bara rehabövningar.
Torsdag: Distanspass löpning. Löpning i snacktempo i ca 40 minuter, 75 % av maxpuls.
Fredag: Vila
Lördag: Långpass löpning. Eftersom min höft fortfarande tror att jag är typ 67 år gammal kommer jag inte springa längre än 45 minuter de närmaste veckorna men tempot är då typ jogging. Inom en snar framtid hoppas jag kunna bygga på och springa först 1 1/2 timme och senare 2 timmar på mina långpass.
Söndag: Vila

Sen är det inte omöjligt att det dyker upp lite promenader däremellan. Många frågar mig hur jag hinner träna så mycket när jag har barn. Jag har faktiskt tränat mer än så här innan jag var gravid senast och svaret på frågan är enkel: För det första har jag förstått hur viktig min träning är för mig och därför kommer det högt upp på min prioriteringslista. Man måste vilja prioritera sig själv och sin träning. Det vinner både du och din familj på - tro inget annat! För det andra har jag en man som prioriterar min träning. Varken jag eller han suckar åt varandras träning "måste du träna igen, kan du inte stanna hemma istället?". Dessa ord yttras aldrig hemma hos oss. Tänk på att ni ska vilja varandra väl.

Förlåt
Jag har insett att jag kanske uttryckte mig klumpigt om barnvagnar i gårdagens inlägg. Det var inte meningen! Jag vet att Bugaboo är en vagn av bra kvalitet och det enda jag menade är att man måste köpa vagn utifrån det liv man lever. Vi går med vår vagn över stock och sten, i lera och sand och där krävs rejäla hjul. Nackdelen är ju att den därför måste vara lite större och tyngre. Om jag tar gårdagens terräng som exempel såg jag hur människor med Bugaboovagnar fick bära sin vagn där vi var, fördelen är ju att de är betydligt lättare att bära än vår stridsvagn. Så förlåt om jag uttryckte mig klumpigt, jag menade inte att någon vagn är bättre eller sämre, de funkar bara olika bra i olika situationer.

Stick ut och träna med er nu. Inga dåliga ursäkter, tack! Hejamamma!

Idag har Sigurd sprungit Kalvruset och vilken krigare han är!

Det är han som springer i mitten - den coole killen. Det var en bana med mycket sand, vatten och väldigt kuperat. Tävlingsområdet låg nere i en sandgrop, låååångt ner i en sandgrop. En dag som denna är man glad att man valt vagn utifrån det liv man lever, Vi lever ett liv i terrängen, kan man säga. Alltså väljer man en Kronanvagn framför en Bugaboo, som hade varit en källa till många agressioner om vi hade varit dumma nog att köpa en sådan. Jag säger absolut inte att ägare til Bugaboovagnar är dumma. Jag förutsätter att man, om man köper en sådan vagn, bor inne i stan och inte går så mycket i terrängen. Då funkar säkert en sådan vagn.

Jag har fixat ännu en låt till mitt core-pass. Den blev klockren tillsammans med de övningar jag valde! Jag längtar tills jag får hålla ett pass. Nån som vill ha privatlektion i core?

Just nu känner jag ett sådant träningssug. Visst är det skönt att köra ett ordentligt träningspass, gärna ett löppass med bra musik i ipoden. Här i veckan vann jag en låt i itunes på min favoritradiostation: The Voice 105,9. De spelar hip hop och r´n´b. Jag är ju en gammal streetdansare och älskar verkligen dessa musikstilar. Om det är något jag saknar så är det dansen... Till våren ska jag börja dansa igen - då är det streetdance som gäller! Det finns ingen roligare träningsform och heller inget jobbigare. Jag är helt lycklig efter ett danspass! Inte ett bekymmer i världen.

Just nu gräddar jag bröd:

Charlie far runt och river ner saker...ultramaken säger att han tar efter mig eftersom han är helt oresonlig. Skulle jag vara oresonlig? Vad säger ni?

Imorgon blir det löpning! Oh Yeah!!! Häng med vettja! Hejamamma!

...gör jag alldeles för sällan men idag tog jag äntligen tag i det. Jag har ganska svårt att slänga saker. Det beror nog framförallt på att jag är snål men jag ogillar verkligen slöseri och slit och släng. Därför tänker jag alltid att jag säkert kan få användning för både det ena och det andra men det är inte alltid jag får det. Nu när Newline förbarmat sig över mig känner jag att jag kan slänga lite urtvättade träningskläder men bara lite. Vad gäller sponsring har ultramaken en riktigt bra grej på gång som är bra för mig också men jag vågar inte berätta vad det är förrän den står här hemma... Om ca en vecka kanske jag kan berätta vad det är. Vilken cliffhanger! To be continued...

Imorgon ska Sigurd springa Kalvruset som är en grisig terränglöpartävling för barn. Under gårdagens löpning delade jag med mig av den stora hemligheten vad gäller trötthet och löpning till honom. De flesta icke-löpare säger att de avskyr löpning för att de blir så trötta så snabbt, får håll m.m. Jag var själv likadan innan jag bestämde mig för att börja träna löpning på allvar. Vad är då hemligheten som gör att man faktiskt klarar av att springa mer än 5 minuter? För mig handlade det framförallt om att sluta övertyga sig själv om att man inte kommer att klarar det. När jag slutade spendera mina löpturer med att fundera på huruvida jag var trött eller inte började jag kunna springa längre och längre. Jag tänker på allt annan än om jag är trött eller pigg.

Jag vet inte hur det är för elitlöpare, får fråga ultramaken när han kommer hem, men för vanliga dödliga måste man tillåta sig själv att bli varm innan man intalar sig själv att man redan är trött. Jag brukar förklara det för Sigurd som att man när man börjar löpturen springer upp för en backe som kanske är 10 minuter. Man når backkrönet när man är varm och det är då man kommer till en platå där det inte är så jobbigt längre. I uppförsbackar, precis som när man faktiskt springer uppför, är det jobbigt alltså är det normalt att vara trött innan man blir varm på riktigt. Observera att jag inte är någon löpexpert, jag talar bara utifrån egna erfarenheter. Detta är mitt mentala tips. Ge löpningen en chans, det är den bästa terapin som finns! Hejamamma!

...när man riktigt käckt och glatt utropar: "Men oj oj oj vad här luktar bajs!" och kompletterar detta glada utrop med en liten sång om just denna välfyllda blöja. Jag kommer på mig själv med att göra detta alldeles för ofta. Det är ju ok när man är hemma eller eventuellt bland andra likasinnade, tricket är att veta när man ska dämpa sig. Det vet inte jag, eller jag kommer på det för sent. Som på onsdag till exempel, när jag ska träffa en kompis inne i stan och äta lunch. Hon har inga barn så jag får nog ta med mig en checklista: 1. Prata inte om bajs när ni äter 2. Prata inte om bajs alls förresten 3. Prata om annat än hur gulligt barn du har 4. Prata inte om prutt. Ja, ni vet... Jag kanske ska förtydliga att det inte är mitt eget jag pratar om utan babyvarianterna. Nån måtta får det vara! Jag kom att tänka på detta fenomen när vi var på öppna förskolan idag och en mamma byter bajsblöja efter bajsblöja mitt på bordet i stora lekrummet. Mitt i tredje blöjan (ja, hennes baby hade en "aktiv" mage) inser hon att hon faktiskt kunde göra detta i skötrummet 3 meter bort och ber alla om ursäkt men ingen hade ens reflekterat över det.

Idag var jag ute och sprang med min store kille, bara en halvtimme men jag har lovat mig själv att ta det lugnt. Det funkar bra och gör inte så jätteont i höfterna efteråt men domningen i tummen har kommit tillbaka. Skumt, undrar vad naprapaten klämde till i tisdags egentligen? Jag får nog ringa honom imorgon...

Imorgon ska jag fortsätta jobba på mitt corepass. Jag tror att ultramaken och Sigurd ska få smaka på det efteråt. Hejamamma!

Hoppas ni kan se snön på bilden för så här ser det ut utanför mitt fönster nu:

Jag tror att Charlie kände det på sig häromdagen...
Han ville absolut ha på sig skidglasögonen! Har förresten kommit på varför han varit lite konstig när han äter. Jag tror i alla fall att det kan bero på att det rent ut sagt sprutar ut tänder i hans mun. Han har fått en till i överkäken och ena framtanden är på väg plus ännu en tand. Inte konstigt man är lite känslig...

Newline fortsätter ta hand om familjen Falk. Lagom till Sigurds orienteringsträning i ett kallt Stockholm kom det ett paket till honom...

Sköna vintertights, en t-shirt, en tröja och en jacka. Perfect timing! Sigurd kommer säkerligen gilla sina kläder lika mycket som jag gillar mina. Kan verkligen rekommendera de tights jag fick, de mittemellanvarma tightsen, så himla sköna! Jag önskar jag hade fler par.

Dagens träning blir en rask promenad och lite varsam styrketräning utöver mina rehabövningar men det blir när lilleman vaknar. Själv ska jag titta på inspelat Desperate Housewives nu. Hejamamma!

Var hos naprapaten igen i morse och tyvärr har inte höften varit lika bra som förra veckan men det trodde inte naprapaten heller. Tyvärr är mina pengar slut (snyft...) vilket jag fick upplysa min naprapat om och då erbjöd han mig att bara betala drygt halva priset för att han ska kunna göra mig bra igen. Det var väl snällt! Så nu ska jag springa lite, känna hur det känns och ringa honom sen. Idag gjorde han något riktigt smärtsamt på min axel, han tryckte så det strålade ut i hela armen och nu domnar det i tummen... är det bra?

Idag blir det spinning på kvällen och jag ser verkligen fram emot det! Jag gillar verkligen att hålla pass och skulle nog gärna hålla fler än ett pass i veckan. Jag funderar på att föreslå ett kombinerat core/spinningpass. Ja, inte att man gör båda samtidigt utan att man först kör det ena sen det andra men det fattade ni.

Många tror att jag äter sådär supernyttigt hela tiden och aldrig låter ett sockerkorn ramla in i munnen på mig - FEL! Om det är något jag tycker illa om så är det metoder och dieter och någon form av absolutism. Mat är ju gott, godis är gott så varför inte få njuta av "onyttig" mat och godis ibland? För mig och min familj fungerar helgmys jättebra. Det vill säga; inget godis eller fikabröd på veckorna men till helgen är det ok. Det gör att jag inte behöver ha dåligt samvete när jag väl unnar mig det PLUS att jag minskar på sötsuget i och med att jag äter sådant mer sällan. Dessutom är det ju så att när man tränar som vi gör i familjen så behöver man mer energi. Dock betyder det inte att jag kan äta vad som helst som många verkar tro. Jag kanske inte går upp i vikt men igenkorkade blodkärl syns inte på utsidan. Det enda smarta som jag hört komma ur Anna Ankas mun är väl det hon sa om att man vill finnas till för sina barn så länge som möjligt och det är en god anledning att leva hälsosamt. Sen uttryckte hon väl sig inte så diplomatiskt...

Hejamamma!

Idag har jag och Charlie haft en riktig aktivitetsdag! Mycket att göra men kul har vi haft. I morse var vi på sista babysimmet. På grund av en envis förkylning har vi missat två tillfällen i rad men i dag var vi redo för lite sim. Det är så härligt att se hur kul lilleman har det i vattnet, överlycklig av att få dyka, plaska och simma. Idag testade vi också en liten babybadring. Det gillade Charlie! Han kunde simma omkring i den alldeles själv och såg så där härligt avslappnad ut och doppade ansiktet i vattnet då och då. Han ville väl testa att dyka kanske? Efteråt var vi båda trötta och hungriga och jag tror att han somnade direkt när jag satte honom i bilstolen. Han vaknade inte ens när jag lyfte upp honom och bar in honom. Han har nu börjat busa lite när han äter... Han beter sig som om man matar honom med citron trots att det är mat han ätit tidigare:

Hi hi, han ser ut som en liten uggla.

Efter att ha vilat ut hemma en stund gick vi till kyrkan för lite babycafé och babysång. Där var det fullt med bebisar och vi hade riktigt roligt när vi sjöng och spelade instrument.

Nu är vi hemma igen och Charlie har somnat efter att ha ätit välling och jag har hunnit ringa och skälla på mitt urusla telefonbolag!!! Fasiken, som mamma skulle ha sagt. Vilka nötter man har att göra med!

Ledsen att det blivit alldeles för lite träningsprat på ett tag men det är oundvikligt i och med att jag varit sjuk men idag är första dagen jag inte känner äckel när jag äter, ursäkta min frispråkighet. Köttfärslimpa blir jag fortfarande äcklad av men det beror nog på att jag skäms lite för att ha återupptagit denna 70-talsrätt. Det kommer inte hända igen...

Nu kommer lite träningsprat i alla fall. I och med att jag har det intresse jag har och gärna pratar om kost och träning händer det ofta att jag får frågor från folk som vill ha hjälp, vilket jag gärna ger. Jag tycker det är så himla roligt att hjälpa andra med just kost och träning! Ofta återkommer frågor från samma människor och jag ger dem samma svar varje gång och de kommer ändå inte igång. Varför, kan man då undra? Jag tror att svaret på frågan är väldigt enkel: De har inte bestämt sig för att de själva vill komma igång. De vill komma igång för att man "bör" träna och man "bör" tänka på vad man äter och det funkar aldrig att göra på det sättet. Du måste bestämma dig för att du vill må bättre och att du är värd att må bättre. Man kan jämföra det med att ta hand om t.ex. sitt barn. De flesta skulle aldrig fortsätta ge sitt barn samma mat om man visste att det inte var bra för barnet så varför inte ta hand om sig själv på samma sätt? En annan anledning till att man inte kan ta till sig svaren jag ger dem är att de kanske inte går i linje med de många myter som cirkulerar om kost och träning. Ett klassiskt exempel är människor som äter minimal, om ens någon, frukost och minimal, om ens någon, lunch. Dessa två mål är basen i ens energiintag. Se det så här: När du ätit båda dessa mål har du mycket kvar av dagen och säkerligen mycket du ska göra och alltså är du i behov av en hel del energi. Därför kan man hellre minska ner på portionen till middagen, självklart beroende på vad du ska göra efter middagen. Mer om detta en annan gång.

Om du tror att jag kan hjälpa dig med något är det bara att fråga! Hejamamma!

Var ute på en härlig höstpromenad för en liten stund sedan som vi avslutade i videobutiken. Vi tänkte hyra en bra film till ikväll men har inte riktigt samma smak när det gäller film... Ultramaken gillar inte mina förslag och suckar att det alltid "...ska handla om livsöden" och skådespelaren på framsidan får inte se ut som om han blickar ut över något då finns det risk för alldeles för hög dramafaktor och alldeles för låg actionfaktor. Mitt förslag idag var "Seven pounds" med Will Smith men tydligen blickade han ut över något och ordet livsöde fanns med på baksidan... Två fel av två möjliga. Ultramakens förslag var "Dark knight" men jag kände inte riktigt för den. Jag å andra sidan har inga hangups och kan därför se filmer ur i princip alla genrer men idag kände jag inte för hans förslag. Jag går bara på känsla. Så vad gör vi när vi är oense och jag inte ens fick honom att välja min film genom att titta på honom med stora ögon och påminna honom om att jag ju varit sjuuuk nyligen? Vi lottar. Jag har tur i kärlek men inte i spel så vad hände? Vi ska se "Dark knight" ikväll... Sist vi lottade vann jag, vilket ultramaken påminde mig om men det berodde bara på att jag då såg filmerna bakom hans rygg... Ja, det kanske var rätt åt mig att jag förlorade idag.

I morgon ska jag träna igen. Det ska bli kul! Hejamamma!

Skumkänslan i magen håller i sig från magsjukan så ingen träning idag heller. Jag har däremot precis kommit hem från naprapaten och han blev glad åt mina positiva formbesked. Att gå till honom är som att kliva in i en Quentin Tarantinofilm. Han har nån skum musik, gammal jazz, sån där man ser framför sig knastra på en gammal grammofon. Musiken och han är lugn och det är inte så mycket blod men ändå finns det skräck i luften. Det är väl det senaste som jag tillför scenen. Ja, ja, jag verkar ju bli bättre i alla fall. Jag får tåla lite läskig behandling bara det funkar.

Imorgon ska jag och killarna supporta ultramaken som ska springa Sörmland Ultra Maraton.

Tack alla ni som stillade en del av min nyfikenhet och lät mig få reda på vilka några av mina bloggläsare är. Jag är lite nyfiken av mig. Ha en härlig fredag och glöm inte bort att träna, fredagsmyset blir så mycket godare då! Hejamamma!

Allt eftersom lilleman växer lär man känna honom och vad han tycker är kul. Han gillar fötter...
...och inte bara sina egna men jag vill inte lägga upp en bild på mina. Finns ingen anledning att fler än jag ska bli magsjuka. Behöver jag tillägga att jag inte gillar fötter... Han gillar också allt som är blött som mitt hår när det är blött...

Kanske skulle jag varnat för mitt osminkade ansikte. Folk brukar fråga mig om jag är sjuk när jag är osminkad. Visst, här återhämtar jag mig från magsjuka men jag är blek nästan jämt. Den finaste komplimangen man kan ge mig är "Vad brun du är!" allför ofta får jag höra "Du borde ta lite frisk luft" trots att jag är ute varje dag...

Charlie gillar också tvättmaskinen

Då är han stilla, som i trans. Det är väl allt vatten som forsar runt. Hoppas han lär sig den snabbare än ultramaken...
Sen gillar han TV och då helst reklam. Den bästa reklamen är den inför de lokala vädret på tv4 på morgonen "Vädret presenteras av..."


Vi orkade inte gå ut idag. Är fortfarande ganska svag och väntar på att ultramaken ska komma hem så jag kan lägga mig i soffan och slappa. Snart kommer nog träningsmotivationen tillbaka också så då kämpar jag mig ut... Hoppas ni håller er friska.

Av ren nyfikenhet vore det kul att veta vem som läser bloggen. Är det någon mer än min mamma? Lämna gärna en kommentar för att stilla min nyfikenhet, jag lovar I won´t hold it against you. Vill man prenumerera på bloggen går man bara in på bloglovin.com eller klicka på ikonen långt ner till höger.

Hejamamma!

...som kallas magsjuka. Don´t try this at home. Jag avskyr visserligen allt som kallas metod och diet helt enkelt för att det är vansinne, ja du läste rätt, det är vansinne. Men just denna diet kunde jag liksom inte tacka nej till. Den kom oanmäld och våldgästade mig. Jag som njutit av en härlig måndag fick avsluta samma måndag med att ropa efter älgarna. Gårdagen spenderades i soffan i ett högst självömkande tillstånd och någon naprapat eller spinning var det inte tal om. Jag var helt enkelt riktigt ynklig. Nu börjar jag återvända till de levandes skara och har till och med fått i mig lite mat men fortfarande bor jag i soffan. Jag borde må ännu bättre imorgon. Kanske orkar jag t.o.m. ta en liiiten promenad.

Släng även denna diet bland de andra klåpardieterna! Hejamamma!

...vad annat kan man vara efter en eftermiddag av denna klass; massage, löptur, middag, dusch och nu sitter jag här i fåtöljen med familjen vid min sida. Ultramaken tyckte jag var värd en massage och det var riktigt skönt. Löpturen gick jättebra, nu sitter jag bara och väntar på vad höften säger om det. Hoppas, hoppas, hoppas den är på bättringsvägen. Imorgon stundar naprapaten för ännu en misshandel, hrrrm, en behandling heter det visst.

Testade nu mina omgjorda lurar och det verkade som om det funkade bättre i mina små öron. Läskigt var det dock att det redan börjar mörkna vid halv sju på kvällen. Det är så man ibland, under löpturen, testar dödssprintar utifall att mr. Creepy-don´t-want-ya-no-good står och flåsar bakom ett träd. Jag kunde dödssprinta by the way, under hela löpturen eller ja, i alla fall där det var skum belysning.

Nu till några riktigt, riktigt bra nyheter... Kent släpper ny skiva i november!!! Lyssna på ett smakprov http://www.youtube.com/watch?v=tdesx6nGYwY Måste kolla i almanackan om det är en röd dag. Drömmer mig tillbaka till de två konserterna förra året...

Imorgon är det spinning! Hejamamma!

Lilleman är så snorig igen. Jag vet inte om det beror på att skyddet från amningen börjar försvinna och att han då blivit känsligare för basilusker. Nässprayen funkade inte, han kunde inte ha nappen och väckte sig själv hela tiden. Stackars liten. Vi missar dessutom ännu ett babysimtillfälle idag.

En positiv sak idag är att ultramaken bokat in massage åt mig. Det ska bli så skönt! Jag ska också ut och springa en halvtimme idag. Jag vet, det låter inte så länge men om man som jag bara kunnat springa korta turer sen en lång tid tillbaka är detta guld! Det riktigt pirrar i magen! Hejamamma!

Ibland undrar vad som hände. Vanligtvis ser jag mig som lika mogen som en...typ 20-åring och lika fräsch ;). Varje gång jag ska svara på hur gammal jag är måste jag tänka efter...just det 30. Jag är verkligen bara 30 år. Det dröjer en och en halv månad tills jag är 31. 30 - det är ju gammalt. Dessutom kommer jag på mig själv med att t.ex. fira kanelbullens dag, som det är idag. Och då funkar ju inte köpesbullar. Det ska bakas själv och så inser jag, mitt i allt, att det jag gör kl. 8.30 en söndagsmorgon är att baka bullar... Husmorslampan börjar sakta blinka med ett långsamt, men bestämt intervall. Jag gjorde i alla fall mina barn glada:
 

Charlie betedde sig som en liten lejonunge som får mat: "Bäst jag trycker i mig allt så ingen kan ta det ifrån mig". Ultramaken var heller inte så ledsen över nybakta vanilj/kanelbullar. Som om inte det var nog räddade jag min syster från bullbak. Igår skulle hon precis berätta för mig att hon tänkte baka bullar idag men när jag bjöd hem dem på bullfika ändrade hon sig och ropade åt sin man att de inte behöver baka för det blir bullar i alla fall. Husmorslampan blinkar snabbare...

Bullarna fick godkänt av syrrans familj och min lilla barnflicka tillika pojkarnas kusin underhöll mer än gärna lilleman.

Hon var så spänd innan Charlie föddes att hon frågade om hon kunde följa med till sjukhuset när det väl var dags. Gullgumman!

Till middag har vi nu en köttfärslimpa (!!) i ugnen som simmar runt i en ugnsform tillsammans med lök och morötter. Herregud, är inte den maträtten utdöd? Jag känner lite yrsel där jag står och formar den "knubbiga limpan" (det står så i receptet) och får flashbacks av plyschkläder i brunt och orange. Jag ser korta sekvenser ur "Tillsammans" innan jag hittar fokus igen och fortsätter forma den knubbiga limpan. Husmorslampan orsakar nästan kortslutning i huset och jag vet att huset kommer att mörkläggas när jag om en stund börjar med brunsåsen... 30 going on 45 anno 1975...

Tillbaks till en mer acceptabel verklighet. Dagens träning bestod av lite motionscykel och därefter testade jag ett par låtar på mitt corepass som jag nu börjat knåpa på. Ultramaken och Sigurd fick vara testpersoner. Utlåtandet efteråt blev "skitjobbigt men bra" ultramaken höll med men tyckte att det kändes konstigt i hans magmuskler... vi tränade magen...

Hejamamma!

Sigurd gillade filmen och det är huvudsaken. Själv tyckte jag att det var en bra barnfilm men inte lika rolig som t.ex. Ice Age. Till lunch festade vi till det med Texas burger som alla tre gillade. Charlie hade haft det bra med sina gudföräldrar och blev glad när vi kom och hämtade honom.

Väl hemma lyckades ultramaken nå med tårna i golvet när han gjorde Plogen. Därefter var det premiär på ultramakens köttsoppa. Själv passade jag på att sno ihop en blåbärspaj som vi nu ska kalasa på tillsammans med lite vaniljglas. En riktig kalaslördag!


Höften känns bättre än den brukar efter ett löppass. Vågar man hoppas på förbättring?
Hejamamma!

Idag ska Sigurd få egentid med mig och ultramaken. Det kan nog behövas när ett nytt syskon gjort entré i familjen. Lilleman tar ju såklart upp en hel del av min och ultramakens tid och jag tror att det är viktigt att även storebror känner att han får vara i centrum för en liten stund. Vi ska därför äta lunch och titta på filmen G-force idag. Det ska bli riktigt roligt. Lilleman ska vara hos sina gudföräldrar och bli underhållen när vi är ute och har roligt med storebror.

Dagens träning bestod av löpning nu på morgonen tillsammans med Sigurd. Vi sprang i en knapp halvtimme ihop. Därefter gjorde jag mina nya övningar jag fått av naprapaten. De gick bra men det känns att min ryggrad är lite ihoptryckt. Speciellt när jag gjorde plogen som tidigare gått riktigt enkelt...

Ultramaken gjorde också ett försök men hade lite svårare att nå golvet med tårna...

Jag trodde han skämtade men detta var allt han åstadkom... Man kan tro att det är skipants från 80-talet som sticker fram under mysbyxorna men det är nåt som heter skins, kompressionskläder för att underlätta återhämtningen. Även jag blev orolig innan jag såg vad det var... Dock kände även han hur det lättade i ryggen så iväg med er och "ploga".

Hejamamma!

Ja, Mirandak, det var min första tanke; spinning är skonsamt och stärker ben och höftböjare. Min naprapat tycker dock inte att jag ska stressa höftböjaren genom spinning då det kräver en hel del av den när jag dessutom kör med SPD-skor. Sen sitter en hel del problem för mig i en mycket stel ländrygg som inte mår bra av den position man står i. Han vill att jag hellre ligger halva dagen i yogapositionen Plogen för att öppna upp ländryggen. Springa får jag göra för att det är det som ger mig mest smärta i höften och då vill han se hur jag svarar på behandling samtidigt som jag gör det som ger mest smärta. Håll tummarna för mig!

Idag har jag haft en riktigt härlig dag! I morse fick vi sovmorgon då storkillen skulle till tandläkaren på morgonen. Jag och lilleman hängde med dit och Sigurd var felfri, inte ett hål! Jag passade på att diskutera graviditetsepiluid med tandläkaren eftersom jag och Sigurd har samma tandläkare. Hon tog hand om mig för ett år sedan när jag fick graviditetsepiluid. Jag kan inte tänka mig att någon av er hört talas om det för det är det inte många som har, inte ens tandläkare. Hade samma problem förra graviditetet och då valde man att operera och ta bort både tand och en bit av tandköttet. Helt i onödan om de hade vetat vad det var...

Ok, men det var kanske inte det som förgyllde min dag. Ultramaken tränade hemma idag och hade bara ett två-timmarspass med två kompisar så redan klockan elva var de hemma igen. Vi kunde äta lunch ihop och sedan var det dags för ultramaken att föreläsa på Sigurds skola. Sist han gjorde det fick han skriva autografer idag fick han visa upp sina tatueringar och svara på om han var känd i hela Sverige...

Jag fick testa en ny naprapat idag och fick veta att han inte riktigt rekommenderade samma övningar som den jag tidigare gått hos... Inte heller idag fick jag något som kan kallas spa-behandling. What the f---? Ska det göra så ont? Dessutom säger han att jag inte ska köra spinning just nu då det inte är bra för min rygg. Jag som hade tänkt göra det en timme efter behandlingen. Istället blev det en promenad... Inte lika endorfinhöjande men jag drog med mig ultramaken och Charlie och det blev en rask promenad. Sedan åt vi en god middag och drack ett glas rött.

I morgon, mina vänner, ska jag ut och springa! Aaaaah! Det känns härligt. Finns det nåt bättre? Ibland är livet bra. Hejamamma!

Finns det nåt härligare än att hoppa i sina löparkläder och sticka ut och springa en härlig höstdag? När luften är hög, det är klart och bara lite kyligt. Det är så att man skulle kunna springa hur länge som helst. Jag tänker ofta på ett speciellt härligt pass jag hade tillsammans med en kompis. Det var på hösten, inför maran 2004, och vi sprang runt en sjö i Södertälje. En nätt liten tur på 2,5 timme. När jag väl kom hem var låren alldeles röda av kylan och regnet sådär så att det kliar när man sedan duschar varmt på dem. Det ska kännas lite jävligt efter sådana där ordentliga träningspass. En annan favorit är att köra mountainbike på ett riktigt skitigt spår och man kommer hem och är alldeles lerig, t.o.m. i ansiktet - det är livet!

Varför jag tänker på just det där löppasset idag är för att jag var ute och sprang igår tillsammans med sonen. Vi sprang bara en kvart och efter det gjorde jag mna övningar jag fått av naprapaten. Tyckte att en kvarts löpning inte kunde skada. Igår kväll gjorde det riktgt ont på båda sidor höften och i natt... Suck, jag blir sååååååå less! Jag vill ut och springa ordentligt. Länge och väl och komma hem och vara helt slut.

Snart ska jag och lilleman gå till öppna förskolan. Har faktiskt inte varit där ännu. Det har alltid varit mamma/barngympa då och jag har självklart prioriterat träningen men nu är det allstå dags. Ska bli kul!

Dagens träning får bli cykel på motionscykeln och därefter styrka. Oooo, jag ska nog börja knåpa på mitt corepass idag - kul! Hejamamma!