Heja mamma!

Tittade ut i morse och såg blåsten och det snöblandade regnet. Tänkte sedan på det 70 minuters löppass jag hade framför mig. Hmmm, vädret kunde vara bättre... Ultramaken kom in i köket tittade ut och muttrade något om de 3 mil han hade framför sig idag. Han ville dock ge sig ut först. Vi pratade under frukosten om hur sugen man blev på träningen när vi tittade ut. Sen vände jag. Som jag brukar när det gäller träning. Vi tränar väl ändå för att ta oss ur det bekväma. Om träningen vore bekväm skulle den inte ge mycket. Det är ju knappast nåt pass som känns som att sitta i soffan. Det är klart det ska vara obekvämt! Det är när det är bekvämt som vi borde fundera vad vi gör av tiden på gymmet, på löppasset m.m.

Jag menar inte att alla pass ska köras på max av vår kapacitet men nåt lullande runt i mysbyxor ska det ju inte vara. Nej, jag valde att bli glad av vädret och tänka på hur grym jag skulle känna min efteråt. Wooohoo! Värsta grymma tjejen, väjer inte för nåt sketet väder! När jag sedan gav mig ut efter lunch hade dock det grisiga vädret försvunnit och bytts ut mot sol och lite blåst... Oh well! Jag känner mig som värsta grymma tjejen i alla fall. 70 minuter långpass - check!

Å du, våga träna utomhus trots skitväder. Du blir en ännu grymmare människa av det - jag lovar!

Heja mamma!

Du vet hur jag alltid tjatar om att man ska träna ändå, även om man inte har lust eller ork. Alldeles för en liten stund sedan satt jag och åt mellanmål med ultramaken och Lilleman och suckade över hur trött jag var. Trött var och är jag verkligen. Förra natten kantades av kräksanering så det är klart att energin får ta stryk. Tidigare idag hade jag bestämt mig för att ta mig ut på en liten promenad när ultramaken kom hem från sin föreläsning men nu satt jag alltså där och lystnade på rösterna som sa att jag kan ta det imorgon istället. MEN då aktiverades den gamla ryggmärgen som varit vilande under den senaste delen av graviditeten. Den rösten sa istället "App, app, app, vad tänkte du nu? Bara därför MÅSTE du ta dig ut en sväng din lata gamla tant!". Den rösten är inte att leka med hemma hos mig så sagt och gjort, ut på promenad bar det. Inte en speciellt lång en men ändå: Jag vann igen! Jag fick frisk luft och fick använda kroppen. Jag tar det fortfarande försiktigt men tillbaka ska jag.

Heja mamma!

Jag tycker det är roligt att många nya hittat till bloggen - välkomna! Hoppas ni fortsätter läsa.

Eftersom jag inte klarar av hård träning själv just nu sitter jag och fantiserar om härliga träningspass jag kommer att ha om sisådär ett halvår. Idag regnade det här när jag hämtade Lilleman från dagis och det fick mig att tänka på hårda löppass i regnet. Det är så härligt när man springer i spöregnet och blir alldeles blöt. Då känner jag mig som en fighter, en som inte backar för vädrets makter och där mina beslut om träningen och min övertygelse om träningens effekter så tydligt är viktigare än små bumps in the road. Löpning blir det dock först efter årsskiftet. Förhoppningsvis får jag egna pass på gymmet i spinning och kanske också core? Vi får se, vi får se... Jag fortsätter fantisera...

Hejamamma!

Jag har funderat mycket, flera år, på just denna ursäkt som mååånga har för att slippa träna. Ja, jag skrev slippa för jag tror att det är just det som ligger till grunden för kanske alla ursäkter. Men för att ta mig an denna ursäkt: Jag har inte tid.

Jag jobbar så mycket, jag måste vara med barnen, jag orkar inte kliva upp så tidigt, jag orkar inte träna så sent.... whatevva... Säg att dagarna ser ut som följer; du kommer hem sent, har hämtat barnen och är jättetrött. När ska du då hinna träna? Steg ett är att lägga in det som ett prioriterat område i ditt liv och att göra det på en rimlig nivå. Alla människor behöver träna, alla. Men man måste inte träna varje dag eller flera timmar åt gången. Kanske kan du kliva upp 20 minuter tidigare, en gång i veckan och springa, cykla i 20 minuter? En annan dag den veckan kan du göra samma sak men på kvällen följt av några armhävningar och situps? Lägg upp ett mål; t.ex. två gånger i veckan och börja där. Glöm inte att klappa dig på ryggen när du klarat det.You can do it! Kom inte och säg att du inte hinner, då har du bara prioriterat fel. Dina barn vinner dessutom på en starkare, piggare mamma/pappa. OK, nog med denna bergspredikan.

Dagens träning bestod av mamma/barngympa och vi gjorde riktigt bra coreövningar! Jag längtar till coreutbildningen. Charlie var så glad och intresserad av mitt steppande på brädan och hur jag kämpade i mitt anletes svett. Familjen uppskattade dock inte min Michael Jackson-tribute i hissen när jag dansade och sjöng som i Thriller videon... märkligt...

Hejamamma!

...och det är om man är sjuk. Eftersom jag inte är det gick jag en rask promenad på förmiddagen och insåg att jag borde satsat på ett par nya träningsbyxor för länge sen. Herregud! Jag som jämt är ute och promenerar har inga långbyxor att gå/småspringa fram i. Eller ja, i alla fall inga som man kan visa sig ute i. Jag hör inte till dem som hoppar i mysbyxorna och går ut. Missförstå mig rätt, mysbyxor är min uniform innanför lägenhetsdörren men utanför dörren är de bannlysta. Men hellre mysbyxorna än inga alls. Jag menar, låt inte byxproblemet stoppa dig. Nu gick jag ju inte ut i bara underbyxorna, jag hade jeans men det passar inte mitt tempo och har inte gjort det under hela våren egentligen. Mina nästan dagliga promenader har inget ornitologiskt syfte, det handlar om träning och som en konsekvens av detta - svett.

Jaja, idag blev det en timmes rask promenad, i jeans. När jag sedan kom hem var jag andfådd och svettig - mission accomplished! Mina promenader är som sagt en del av min dagliga träning och då ska jag vara svettig när jag kommer hem. Charlie var mest hungrig och imponerades inte av mig som flåsandes uppför sista backen hem försökte sjunga Imse vimse samtidigt som jag gjorde rörelserna och knuffade barnvagnen. Väl hemma var jag sååå sötsugen men eftersom det inte är helg blev det ett glas vatten innan jag senare åt en smaskig lunch i form av lax och pasta. Man måste sätta gränser, framförallt jag som har ett stort sötsug. Därför är socker bannlyst under veckorna vilket gör att jag heller inte äter så mycket på helgerna då mitt sockerbehov därmed minskar.

I vanliga fall skulle jag ha kört ett styrkepass på eftermiddagen med lite yoga som avslutning men det blir bara lite yoga när barnen lagt sig. Och varför det då? Jo, imorgon ska jag träffa min kompis Helena, med bebis, inne i stan då vi ska promenera/träna på Djurgården och jag tänkte överraska henne med crosstraining; styrkeövningar under promenaden. Jag slänger bara med ett gummiband i skötväskan och sen finns det andra övningar man kan göra utan gummibandet. Hur detta mottas får jag berätta om imorgon. Hon verkar vara på G så det ska nog går bra. Bara hon inte är rädd för vad andra ska tro när vi kör utfall efter barnvagnarna.

Om du inte är sjuk - ut och träna med dig om du ännu inte gjort det idag. En hälsosam mamma/pappa blir en bättre och piggare mamma/pappa. Det finns bara en ursäkt. Hejamamma!