Heja mamma!

Ja, nu gäller det att komma vidare och rätta till de brister jag har. Löparknä beror ju på att tractus iliotibialis (en sena) ligger och skaver mot knäet vilket kan bero på till exempel breda höfter (gäller nog inte mig) eller felställning i foten (we´re on to something...).

Det är vid E som smärtan kommer...

Under PT-utbildningen såg en av utbildarna, en naprapat som jag kanske ska ta och besöka, att min vänsterfot var lite instabil. Som jag berättade häromdagen kände jag tidigt att jag sprang och spände foten. Jag tror att jag där har roten till det onda. Planen jag har, när jag återhämtat mig, blir med andra ord att stärka upp foten med olika övningar och att stärka upp musklerna kring knäet. Det märkliga är dock att jag inte känt av detta sedan Stockholm Marathon 2004...

Idag är det picknick med Lillemans dagis och därefter pulsspinning. Innan dess ska jag dock jobba en del med mina PT:n på nätet-kunder.

Ha en riktigt fin dag!

Fina minnen har jag; en mara avklarad nu siktar jag snart mot nästa mål; Sörmland Ultra Marathon har jag funderat på. 5 mil men det är 5 mil i härlig natur vilket alltid ger så mycket energi. Har ännu inte spikat det men troligtvis står jag på startlinjen.

Igår var det ju morsdag och jag firades med något jag letat efter länge:

Har haft svårt att hitta någon ssom passar mig men denna hittades på Barnens hus och är troligtvis gjord för barn... Jag har så smala axlar så den funkar ypperligt på mig, tror jag. Har ju inte testat den ännu.

Denna vecka blir en lugn träningsvecka; spinning imorgon och core på lördag. Kul!

Vädret var nästan perfekt, enligt mig. Det blåste lite för mycket men temperaturmässigt var det klockrent. Jag kände mig lugn och trygg med förberedelserna och vet att jag inte kunnat göra något annorlunda. Vid 14 km började jag känna av löparknä på vänster ben. Jag kände tidigt att jag spände vänsterfoten när jag sprang och visste att jag kulle få betala för det, mycket riktigt... Ett tag bet jag ihop men sedan frågade jag ultramaken, min följeslagare, om jag kunde göra något eller om det bara var att bita ihop. Han hade med sig den livsviktiga remmen som skulle komma att rädda loppet. Jag spände den hårt under knäet med tryck på senan som orsakar smärtan då den skaver mot knäet. Under flera kilometer hjälpte det.

Vid en halvmara (21km) hade dock detta fått konsekvenser för resten av underkroppen då högerbenet fått kompensera och smärtan började bli jobbig. Det var då jag gick första gången. Ute på Djurgården började pinan... Jag tvingades gå enligt ett schema; springa 5 minuter, gå en minut. Vid södermälarstrand fick jag gå ända från Slussen till Västerbron men då insåg vi att jag måste försöka springa för att hinna inom maxtiden. Med gråten i halsen (ja, det gjorde så ont) sprang jag 5 minuter, gick en minut. Sista 6 km bet jag ihop allt vad jag hade. Svetten bara sprutade p.g.a. smärtan. Jag sprang sista kilometern och aldrig har väl Stadion varit så vacker! Väl i mål satte jag mig ned och grät av lättnad.

Man lär sig mycket om sig själv under sådana utmaningar. Jag vet att jag inte är vek i alla fall. Jag vet att min kropp klarar mycket mer än jag tror. Nästa år kommer det gå nabbare än 5,39,08. Då har jag hunnit rusta min kropp ännu bättre. I år gick det långsamt men det gick och jag är nöjd.

TACK ni fina som hejade på mig: Anna, Skogis och Marie. Maja, jag såg dig på cykeln på gärdet. Om det var någon jag inte hörde/såg som hejade på mig; tack till dig med. Framförallt tack till min fine ultramake Andreas. Jag hade aldrig klarat det utan dig, det vet du. Bättre löparcoach och människa finns inte.

Kram  

Imorgon smäller det! Stockholm Marathon 2011. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det och jag känner illamåendekänslor när jag tänker på frukosten imorgon. Tävlingdagens frukost är alltid så svår att få i sig. Allt bara växer i munnen samtidigt som man vet att man måste äta. Läste lite i informationstidningen som följde med startbeviset och lyckades skrämma mig själv med de olika maxtiderna. Tänk om de drar snöret för mig; "Sorry darling, du är för långsam..." Men å andra sidan, om det skulle hända så är det inte hela världen. Då vet jag att det är krafter bortom min kontroll som orsakat det. Jag springer inte så långsamt om inget har hänt. Sist jag sprang gick jag ca 80% av andra varvet och klarade ändå maxtiden. Det onda knäet ska inte stoppa mig i år!

Om du vill följa min framfart imorgon kommer ultramaken skicka bilder till min blogg då och då, förhoppningsvis. Då kan du också se hur härligt pigg och glad jag kommer vara genom hela loppet.

Skicka gärna lite positiv energi till mig inför morgondagen. Jag behöver det!

Kram

Jo, jag är nog en sådan kontrollmänniska. Det märks som mest när jag ska göra något jag inte har kontroll över. Som nu med Stockholm marathon. För att få ordning på kaoset i huvudet måste jag ha ordning på det som är möjligt. Alltså städar jag hemma, gör listor i huvudet över vad jag ska ta med på lördag, dels till barnen men också till mig själv. Jag kommer ihåg en av mina första multisporttävlingar jag deltog i. Jag var riktigt nervös fram till att startskottet gick. Under paddlingen välte kanoten men det gick bra ändå. Efter målgång kände jag att det var som en klump strax nedanför nacken. Innan start, när jag bytte om, hade jag varit så nervös att jag inte fått av mig tröjan som nu var en blöt klump innanför sport-BH:n... Jag hade kört hela tävlingen som Quasimodo... På lördag kommer jag självklart ha med mig mina X-kross:

Vädret säger:

kl 6–12		9°	0 mm
kl 12–18		13°	0 mm

Inte så varmt med andra ord men det passar mig mycket bättre än gassande sol. Vad gäller kläderna lutar det åt antingen mina:
eller

Jag kommer nog behöva långärmat:


Åsså mina skor:


Nu vaknade Lillan. Vi ska snart till BVC.

Kram

Äntligen har jag fått hem min unge. Storeman har varit på Grinda i skärgården i 3 dagar och 2 nätter men nu har jag äntligen hämtat hem honom. Ingen telefon fick de ha med sig heller. Bra egentligen men som mamma vill jag nog gärna ha lite kontakt. Ultramaken skrattar åt mig. Jag vet inte om jag är en hönsmamma men jag är inte riktigt bekväm när någon av ungarna är borta... Hur ska det gå på lördag? Ultramaken kommer hem imorgon om inte den där vulkanen ställer till det för oss. Sa inte jag förra våren att man skulle lägga en betongsugga på den där gudsförgätna platsen som kallas Island. Yeah, yeah, vacker natur, söta islandshästar, ekologiska systemet yadiyadiyada...

Småkidsen är snoriga så handspriten går varm här hemma. Jag gör mitt bästa för att inte pussa på dem men det är svårt. Det vore riktigt obra om jag blev sjuk till lördag, riktigt obra... Men det ska inte hända.

På tal om nåt helt annat tror jag att jag såg en vessla idag. Undrar hur de såg ut nu igen...Måste googla... Aha... Nej, det var nog en hermelin. Eller kan hermeliner vara lite brunaktiga med vart spets på svansen?

Kram

Hade lite svårt att sova inatt. Kanske spänningen ifrån igår, kanke lite nervositet inför maran på lördag. Dagen närmar sig och tyvärr börjar jag tänka på den begränsade tid jag hunnit löpträna inför loppet. Bara sedan januari i och med att Lillan kom till världen i september. Just därför har jag inget tidsmål. Jag skulle kunna tänka mig att jag vacklar in på runt 5 timmar men blir det mer gör det inget och blir det mindre är det en bonus. Jo, jag vet, det är ganska långsamt men denna gång ska jag bara fokusera på att ha det roligt och njuta av upplevelsen tillsammans med ultramaken.

Idag känner jag av träningspasset min ryska vän utsatte mig för men det är inget som bekymrar mig. Sista löppasset blir på torsdag bara för att värma upp systemet och inte stelna till. Sen kör vi på lördag!! Kommer du och hejar?

Kram

Då kan jag berätta om det. Jag blev kallad till en rekryteringsträff på Sats idag och skulle dit för att visa upp mina färdigheter som PT. De gillade vad de såg och vill att jag börjar jobba hos dem. Kul! En extra krydda var att jag fick träna min kund på engelska då hon var från Ryssland. Bra, då fick man öva på engelskan också. Den fungerade fortfarande.

Väl hemma var jag dunderhungrig men möttes av ultramaken och två härliga ungar som hade saknat mig. Deras kramar gjorde att jag överlevde fram tills att middagen var klar. Nu sover de och jag känner ett kaffesug utan dess like. Dags att koka med andra ord, för du vet väl att kokkaffe är det bästa kaffet!

Kram

...av ett par olika anledningar. Dels en grej som händer idag som jag berättar om om det går bra. I annat fall vill jag nog bara lämna det bakom mig. Den andra grejen är maran på lördag. Nu har jag längtat så länge. Skulle ha kört ett 30 minuters distanspass igår men kände nåt surrande i halsen så jag hoppade över det. Idag känner jag inget av halsen men är liiite hängig. Det kan vara pollen då det fått mig lite sänkt nu i ett par veckor. Hoppas det är pollen och inget annat. Det vore riktigt surt att bli sjuk nu. Pratade med en kille på gymmet i lördags som skulle ha kört en halvmara förra helgen men bröt lilltån för nån vecka sedan.... Stackare.

Den här nervositeten man kan känna inför tävlingar och andra jobbgrejer kan ibland bli förlamande, hämmande och riktigt jobbiga att gå runt och tänka på. Som en skänk från ovan fick jag hjälp att sätta saker i perspektiv. Jag tittade på Nyhetsmorgon i går morse där det var ett repotage om en 40-årig kvinna, Maria Eggers, ensamstående mamma till en son på 3 år. Hon fick för något år sedan reda på att hon har ALS. Gud, vad oviktiga mina "problem" blev då. Mina barn och man mår bra, vi har mat på bordet och tak över huvudet. Då så!

Jag menar inte att mina små problem inte är att ses som problem. Alla har vi våra bekymmer men ibland kan man behöva sätta saker i perspektiv för att inte förlamas av de "små" problemen. Jag kan i alla fall behöva påminnas ibland om vad som verkligen är viktigt för att se till att jag uppskattar det.

Ha nu en riktigt härlig dag, min vän.

Kram

Nedräkningen har börjat på allvar. Om en vecka är 2011 är Stockholm Marathon tillryggalagd och jag sitter nog på en restaurang på Söder och myser med maken på vår första barnfria helg på ca ett år. Sist vi var ensamma var när vi firade 5-årig bröllopsdag i juni förra året på Torpa pensionat. Det var där vi spenderade vår bröllopsnatt när vi gifte oss 2005. Rekommenderas! Uppladdningen inför maran kunde inte ha gått bättre så jag måte vara nöjd.

Idag körde jag mitt corepass som vanligt. Det gick bra. Jag hoppas mina kunder gillar plankan och armhävningar lika mycket som jag =).

Jag har också hunnit fixa i ordning balkongen efter en sväng på Plantagen. Jag vet att jag borde kolla vilka blommor som passar på klimatet som råder på min balkong men det gör jag inte. Jag utgår istället från vilka blommor som är fina. Går det så går det och går det inte så går det ändå.

Imorgon är det 30 minuter distans för mig om du vill hänga på? Nu håller jag bara benen igång inför lördag.

Och du, du glömmer väl inte min och ultramakens nya hemsida för vårt företag: www.JAtraning.se.

Kram

Företaget är igång och hemsidan är publicerad. Det känns bra att ha gjort den alldeles själv och jag tycker den blev riktigt bra! Gå in och kolla. JA Träning erbjuder Personlig träning, Löparcoachning och föreläsningar. Utöver "vanlig" personlig träning kommer jag också erbjuda PT:n på nätet. Du måste med andra ord inte bo i närheten för att coachas av mig. Bra va!

Lägg JA Träning på minnet och spread the word!

Kram

Min nya klocka hade bestämt sig för vad den tyckte jag skulle satsa på. Den var mycket inne på mycket hårda ca. 30 minuterspass. Något jag inte kör speciellt ofta. Konsekvensen blev att klockan bedömde att jag inte riktigt uppfyllde kraven som den ställde och därför fick jag sällan uppmuntrande kommentarer efter passen. Klockan hade en egen agenda med andra ord.

Idag hittade jag rätt bland inställningarna och nu har jag valt bort klockans agenda till min egen. Känns skönt att den inte skriker åt mig när jag ligger för högt eller för lågt i puls för klockans preferenser.

Nu har jag precis avnjutit en middag på tu man hand med min man. Det sker inte varje dag men ibland så får man till det.

Imorgon blir det core för min del. Vill du hänga med på mitt pass?

Kram

Det känns skumt att inte träna så mycket längre. Eller inte så mycket, det är egentligen från och med denna vecka som jag dragit ned på träningen inför maran. Mycket maran-prat, jag vet, men det är ju en stor grej för mig. Nåt jag sett fram emot länge och som snart går av stapeln. Undrar vad det blir för väder då? Om det blir stekhett har ultramaken attiraljer som kan stäva hettan. Sämre väder vore egentligen det bästa för mig. Jag springer hellre i snöstorm än i hetta, alla dagar i veckan. Men blir det varmt kan jag se det som att jag då får möjlighet att utveckla ett svagare område jag har. I embrace this too. Inget stoppar det lilla blå tåget, that would be me.

Imorgon blir det intervaller för min del. Ska bli skönt att röra på sig. Ännu bättre att benhinnorna känns bättre. För dig som inte hängt med fixade jag dem med rätt övning och började springa på mjukare underlag. Har mest sprungit på asfalt inför maran men nu, senaste veckorna, har jag hoppat in på motionspåret.

Idag har jag hunnit träffa en kompis och hennes 1 månad gamla lille son inne i stan. Jag fick hålla den lille lurventotten och han var sååå mysig, mjuk, söt och hårig. Jag fick dessutom energi av Marie. Hon är en kvinna med skinn på näsan och med en energi som smittar av sig. Trevligt!

Kram

Jag var och köpte blommor till balkongen idag och insåg att det snart är juni. Nice! Ska bli otroligt skönt att kunna umgås med familjen hela sommaren. Bara göra vad man känner för och hinna med lite Norrland och lite Gotland. Få se vad annat vi hittar på.

Igår kom mina visitkort som var jättefina.

Ikväll blir det pulsspinning för min del. Denna vecka börjar jag lugna ner träningen inför maran. Det som inte byggt upp kroppen hittills kommer inte göra det innan det är dags. Självklart stretchar jag benhinnorna som bråkat lite men som redan blivit bättre efter superövningen.

Läste lite på olika bloggar igår och chockades av hur otrevliga folk kan vara som kommenterar. Varför säga nåt om man inte kan säga nåt snällt? Självklart har jag gärna många läsare på min blogg men inte till vilket pris som helst. Sådana gånger är man glad att det i princip bara är "närmast sörjande" som hittar hit.

Hur ser din träning ut idag?

Kram

Jag körde mina intervaller idag och de gick riktigt bra. Känns bra inför maran... Efteråt var det styrketräning och jag stötte på en Smith-maskin jag inte var beredd på. Jag är van vi de där, du vet, där man vrider stången för att haka loss krokarna. Här skulle man lyfta upp stången från hakarna och sedan gick stången att röra framåt och bakåt. Blev lite konstigt när jag i knäböj trodde jag kunde luta mig bakåt mot stången och den bara for iväg... Tur att det bara var en stackare som fick se spektaklet.

Just nu kör jag faktiskt inte så strukturerad styrketräning i och med att det bara är två veckor kvar till maran. Självklart blir det regelbundna plankor, armhävningar och corepass men ingen tung styrketräning just nu. Längtar dock tills jag kan börja köra.

Vi drog också med ungarna till ett lekland i närheten. Om man tycker att ens egna barn kan vara lite busiga ibland tycker man inte det efter några minuter på ett lekland. Det är som om de vore uppfostrade av vargar. Alla hör hemma i filmen Made in England. Trampar över varandra och struntar i att ta hänsyn, helt sanslöst!

Nu blir det middag och ultramaken valde att göra hemmagjorda tunnbrödrullar. Ibland får det bli enkelt, bara det inte är för ofta.

Kram

Idag, om två veckor, har jag gått i mål på Stockholm Marathon och är riktigt nöjd med mig själv. Joru, så är det. Det har jag bestämt mig för. Jag kommer säkerligen ha ont eftersom jag inte kört så mycket långlöpning men lite smärta rensar magen eller vad är det man brukar säga...? Det kan ju inte bli värre än sist jag sprang maran när jag fick ont i knäet efter 5 km. Knäppt? Jorå men det ligger inte i min natur att bryta. Inte så att jag tycker andra är svaga som av någon anledning bryter men jag är inte riktigt så generös när det gäller mig själv. Jag vet att jag skulle älta det om jag bröt. Jag har brutit ett enda lopp i mitt liv. Det var nästan 10 år sedan men jag tänker på det ännu. Idag har jag accepterat det men det satt långt inne.

Idag var det core på schemat. Kul som vanligt men sidoplankan var väldigt jobbig idag...

Imorgon är det intervaller som gäller och därefter styrka. Tror jag ska hoppa in i fria viktergymmet och skrämma lite grabbar med ryck och stöt. Alltid lika roligt att se deras reaktion när man som liten tjej (that would be me) kommer in i den delen av gymmet och ser dem slicka väggarna. Man får hela gymmet för sig själv, ja förutom en liten publik då...=). Jag kanske luktar...? Har aldrig tänkt på det men jag brukar hålla mig fräsch på gymmet. Häng med vettja!

Kram

Tack, tack, tack! Äntligen kändes löpningen suverän. Jag bara susade fram som en virvelvind. Ja, alltså inte så att jag snurrade runt, runt men du fattar. Jag kunde trycka på bra hela vägen utan att överstiga rätt pulszon. Genomsnittspulsen var 151 vilket är 71 % av max för mig. Jag sprang en stor del av passet på vårt mycket kuperade motionsspår och det är så skönt när man springer i alla dessa uppförsbackar att pulsen snabbt går ner när man kommit till krönet. Hade lätt kunnat springa på i samma fart en stund till.'

Nu behöver jag se till att kalibrera fotpoden så jag får koll på hur långt och snabbt jag springer...

Imorgon blir det core. Ska du inte hänga på?

Kram

Efter en rolig träningstimme med en PT-kund bjöds jag på massage. Otroligt skön var den. Fru PE är en trålande massör om jag får säga det själv. Än bättre var att herr PE dessförinnan bjöd på lunch. Lyxigt! Under massagen kom massören inte oväntat fram till att fru Falk har ganska svårt att slappna av... Ganska stel trapezius.

Vad händer på företagsfronten då? Jorå, det tar sig. Inom en vecka kommer hemsidan vara uppe och då hoppas jag du går in och kollar. Jag är redo att köra! Kanske är det du som vill komma igång eller komma vidare med träningen?

Kram

Insåg att det inte blir löpning idag eftersom ultramaken kommer hem mycket sent. Får flytta passet till imorgon med andra ord. Då blir det 45 minuter distans.

Nu sitter jag och förbereder träningen jag har om en stund med en PT-kund. Vi håller till utomhus idag och använder vad som finns för att få till ett härligt pass.

Insåg att det nu bara är 2 veckor kvar till maran. Hjälp! Nervöst men kul. Hoppas du kommer och hejar på mig! Jag behöver positiv energi hela vägen. Jag och ultramakens variant av en romatisk weekend kanske inte är likadan som hur de flesta skulle lägga upp den men det är romatik för oss - att få springa ihop. Undrar hur många minuter det tar innan vi saknar barnen...

Kram

We R Family bjöd åter på blogglunch på Café Opera. Det bjöds på god sushi. Konferencier var Lotta Gray och vi fick information från Allt för föräldrar, Polarn och Pyret, Tallink Siljas nya familj/barnsatsning, Yasuragi Kids. Vi fick också en personlig inbjudan till Yasuragi kids. Kanske tar jag mig dit med nåt av mina barn.

Idag var också vilodag från träningen och det behövde jag. Kroppen är lite trött. Jag kör nu också hårt när det gäller stretch av benhinnor då jag känner av dem när jag springer... Tur att man kan bästa övningen för detta:


Kram

Det finns en hemlighet när det gäller att nå sina mål inom träning. Jag tänkte jag skulle avslöja den idag.

Jag har tränat i många år. Regelbundet och relativt mycket i 11 år. Jag har utbildat mig inom styrketräning, gruppträning, kost och näringslära och nu senast till personlig tränare. Jag har en bra kondition och är sedan många år tillbaka ganska stark med vissa nedgångar under graviditeter som på grund av olika besvär tvingat mig att dra ner på träningen. Det blir dock alltmer tydligt för mig vad hemligheten är. Sedan januari har jag tränat efter ett mycket detaljerat program; min löparcoach levererar programmet för min löpning och jag själv har lagt upp styrketräningen. Sedan januari har jag tvingats avstå kanske 2 löppass p.g.a. sjukdom - resten har jag genomfört. Vad händer då? Resultaten kommer som ett brev på posten.

Hemligheten? Resultaten kommer bara du vill det tillräckligt mycket. Vad menar jag då med det? Jo, du kan ha olika mål du vill uppnå (bättre kondition, starkare, större, mindre...om vi håller oss till träningsrelaterade mål) men det är inte förrän du verkligen vill dit, ända inifrån kärnan av dig, som du verkligen också kommer att nå dit.

Hur vet jag att jag verkligen vill? När du inser att de omotiverade tankarna får ta en allt mindre plats i hjärnan. När du stoppar dig själv innan du börjar hitta alla orsaker till varför träningspasset inte går att genomföra och istället börjar bli kreativ för att få till passen.

Det är dock inte alltid så lätt att komma dit och det är just den biten jag hoppas kunna hjälpa med som PT, utöver träningen.

Om du har ett mål, är det högt uppe på prioriteringslistan i ditt liv?

Kram

Sådana här dagar önskar jag att vi bodde i hus eller åtminstone radhus så man kunde sitta ute i solen. Det blir liksom inte samma sak att gå ut och sätta sig på en bänk... Men vinna på lotto lär jag inte göra. Det är lite sssvårt när man aldrig spelar. Samtidigt har vi en bra lägenhet, mat på bordet, friska ungar och med andra ord inget att egentligen klaga på. Det inser jag egentligen och då och då händer saker som gör att jag påminns om att vi har det väldigt bra trots att vi inte är rika på pengar. Häromkvällen gick Humorgalan på TV och efter att jag och ultramaken gråtit ikapp en stund blev även vi världsföräldrar. Gör det du med!

I eftermiddag är det 50 minuter distans på schemat. Jag tror till och med att jag hoppar i mina små shorts men då kanske jag borde gå ut lokalt och rekommendera solglasögon på. Mina bleka ben kan orsaka skador på hornhinnan...

Kram

Aaaaah, vad lite sol kan göra. När ultramaken kom hem från träningslägret drog jag direkt på mitt intervallpass; 4x2 minuter i strålande sol. Min onda TV-spelsaxel ömmade till en början men den fick ge med sig. Innan passet hade jag rusat runt och fixat inför Storemans kalas och efter passet var det bara att greja med det sista. Chokladtårtan gjorde succé och tog helt slut. Lika bra det. Då har man inget som lockar en i kylen.

Veckan som kommer har jag två PT-kunder inbokade och jag är grymt taggad. Ska bli kul att köra igång på allvar med en av dem och forsätta det vi började med den andra.

Förresten hur jobbigt är det inte när man hittat ett perfekt par skor och så finns de inte längre att hitta på jordens yta... Frustration! Har en fest i juni som jag nu börjat fixa inför och jag tror jag hittat en klännning jag vill ha...

Kram

Vaknade i morse med jordens träningsvärk i min högerarm. Varför? Jag utmanades av ultramaken och Storeman på hans nya PS3 Move i ett spel där man skulle vara gladiator. Tydligen var jag ganska rolig att titta på. Har en förmåga att ge ALLT. Men snart droppade deras hakor i golvet när jag sopade mattan med dem. Har lite svårt att koordinera mina attacker dock och kör istället efter principen all in. Därav träningsvärken antar jag.

Glömde berätta om mina asgrymma solglasögon som kom med posten igår. Jag fick ett par X-kross som nog är de skönaste paret solglasögon jag någonsin haft. De kommer att bli toppen på kommande träningspass.

Nun har jag precis kommit hem från mitt corepass. Kul som vanligt. Tack till lillebror som tog hand om hela barnaskaran eftersom ultramaken håller i ett träningsläger denna helg.

Ikväll tror jag visst det blir grillat hos syrran. Nu ska jag knåpa ihop ett träningspass år en av mina PT-kunder.

Kram

Jag var uppe med tuppen i morse. Klockan 6 steg jag upp, drack ett glas mjölk och tog det löppass jag skulle gjort igår. Eftersom jag inte hade någon träning idag kunde jag flytta passet till idag. Skönt var det. Lugnt ute och sol. Egentligen ska man ju inte träna utan mat i magen men det gick bra ändå. Nån gång är det ju ok, så länge det inte blir en vara.

Imorgon blir det core. Det ser jag fram emot.

Kram

Och idag blir det 45 minuter av den varan. Lagom takt för att orka tänka och rensa hjärnan på skräp. Gäller att pussla bara; när ultramaken kommer hem ska jag hinna springa, handla och fixa middag. Allt på listan ska göras.

Det är lätt att prioritera bort träningen om man inte har siktet rätt inställt men då får man å andra sidan aldrig de resultat man vill ha, eller hur? Vem har ett liv där man inte har en massa andra måsten utöver träningen - inte många. Det är inte bara vi småbarnsföräldrar som har svårt att få tiden att räcka till. Gör träningen till något lika viktigt som att äta, sova och duscha. Duschen är dessutom så mycket skönare efter ett rejält träningspass.

Idag, på väg hem från dagis ville Lilleman gå förbi myrornas hus eller som han säger "myrstackshuset". Sen plockade han blommor för första gången åt mig, bara själva blommorna. Fine unge!

Kram

Du vet oftast när man träffar nån man känner frågar man eller så får man frågan "Hur är det med dig?" eller nåt liknande. Nästan som bara en hälsningsfras och det är sällan man säger nåt annat än bara "Det är bra, hur är det själv?". Jag har insett att jag mår himla bra just nu och jag svarar nu att det verkligen är jättebra, för det är det. Det är otroligt roligt att starta upp företaget, att få börja jobba som PT. Jag behövde verkligen göra något bara för mig som berikar mig, Jessica. Inte mamman, inte familjen eller barnen. Nog för att det sekundärt är bra för alla i min närhet när jag mår bra, ens humör smittar ju av sig men detta gjorde jag för min skull framförallt.

Jag känner också nu att jag bättre kan ta åt mig av komplimanger jag får. Igår, till exempel, kom en kund på spinningen fram till mig och sa att han verkligen tycker att jag är en jättebra instruktör, både på core och spinning. Han tycker att jag på ett harmoniskt, unikt sätt lyckas peppa alla att ta i och trots att jag inte är den skräniga typen får jag dem att ta i allt vad de orkar. Så glad jag blev! En kompis till mig sa häromdagen att jag inspirerar henne. Jag blir alldeles varm inombords. Så fina människor det finns runtom mig.

Idag tar jag en välförtjänt vila från träningen. Lillebror hälsar på och både han och Storeman fyller år idag. Grattis finisar!

Kram

Vad hände? Eller egentligen, vi bor ju fortfarande i Sverige och det är början av maj så vad förväntade jag mig egentligen. Let´s not be surprised...

Har suttit med gammeldatorn och försökt knåpa ihop ett spinningpass. Det tog ganska många timmar men nu är det klart och det blev bra om jag får säga det själv. Ett pass att slipa formen med. Vill du testa är det bara att holla at your girl! Jag har verkligen fått en nytändning vad gäller spinningen. Det är så kul varje gång, trots den sena timmen (kl 20...).

Igår eftermiddag körde jag ett 50 minuters distanspass med stela ben. Inte så konstigt med tanke på långpasset dagen innan. Det som gör mig väldigt glad är hur avslappnat jag springer nu. Pulsen sköter sig exemplariskt; en snittpuls på 151 vilket är 71% av max = perfekt för ett distanspass. Maran får det att killas i magen då det ska bli så kul!!

Blir det nån tävling för dig snart?

Kram

...med 2 timmars löpning. Efterssom vi bokat date med vänner kl 2 insåg vi att vi skulle få trixa till det för att hinna träna både jag och ultramaken. Jag ställde klockan på 6 och vi klev upp och åt frukost. Därefter stack jag ut på mitt 2-timmarspass. Det gick grymt bra! Jag kunde trycka på hela vägen men höll tillbaka för att hålla mitt långpasstempo. Var sak har sin plats. När jag kom hem berättade min fina, nya klocka för mig att det skulle ta mig 37 timmar att återhämta mig helt. Jahaja, trist för den då eftersom jag har 50 minuter distans på schemat imorgon men vi kan kalla det återhämtningspass...

Nu ska jag vispa ihop lite pannkakor med sylt och grädde som ska stå på bordet när ultramaken trallar in.

Kram