Yrväder


Jag vet inte om det syns på bilden men här i Stockholm yr snön som attan. Jag vill verkligen ha vår nu men man får väl vänta lite till... Min första tanke var "Usch, vilket löparväder..." men men, alla väder är ju löparväder. När vinden ryter får man ryta tillbaka.

När de tråkiga tankarna poppar upp är det skönt att man lärt sin hjärna att ganska snabbt hoppa på rätt tankebanor. I mitt fall börjar jag tänka på hur jag kommer känna mig efteråt. Jag kliver innanför dörren och slår mig på bröstet "Å, vad jag är BRA!". Nu känns det bara kul att hoppa ut i snön och börja springa. Det skulle aldrig falla mig in att åka till gymmet och köra distanspasset på löpband så länge det inte är extremt väder. Idag är det bara väder som tränar hjärnan och skiljer agnarna från vetet, eller hur. Det är absolut inte så att jag ser ner på dem som väljer löpbandet, de väljer i alla fall att röra på sig men personligen tycker jag inte att löpband ger i närheten så mycket som att springa utomhus. Intervaller kör jag dock helst på löpband just för att helt kunna koncentrera mig på löpandet och inte fippla med klockan.

Ger du dig ut idag?

Heja mamma!

Fett losigt!

Skulle Storeman ha sagt om att jag blev besviken när det var Alpina VM på tv vilket gjorde att Hem till gården inte visades. Ja, jag är pinsam. Det finns inget mer att säga om det. Än värre är att jag t.o.m. spelar in det ibland när jag inte är hemma den tiden. Suck!

Idag var jag iväg och gjorde en grej. Det där jag var nervös för. Jag berättar om nån vecka. När jag var klar väntade ultramaken i bilen utanför och hade köpt en burk-cola till mig:

Finns det nåt godare. Jag dricker inte cola ofta. Det är väl därför det är så gott när jag väl dricker det, speciellt på burk. Det är kärlek!

Igår körde jag mitt distanspass igen, 40 minuter även denna gång. Det gick bra, inte lika himlastormande som sist men bra. När jag kom hem möttes jag av min goe Lilleman som ropar "Nuuu är mamma hemma!!". Han tyckte jag skulle gå och duscha direkt för jag var så kladdig (svettig). Jag hade dock mina varjedagövningar att göra och när det var 20 sekunder kvar av plankan kommer Lilleman och sätter sig på mig men jag klarade fram till slutet!

Sötnos!

Ikväll blir det spinning! Hoppas det kommer mycket folk.

Heja mamma!

Mör men avslappnad

Igår var det ett 40-minuters distanspass som gällde. Äntligen lite längd, typ, på passet. 40 minuter är väl egentligen ingenting men för mig var det efterlängtat. Distans = max 75% av maxpuls kändes otrooligt skönt. jag vet att jag alltid höjer upp mina löppass till skyarna men jag är så glad att vara tillbaka på vägarna igen. Passet igår var som en dröm. Jag sprang lungt och avslappnat med fokus på bra löpteknik och det blev aldrig jobbigt, det vill säga precis enligt plan. Jag kom in i lägenheten och hade kunnat springa lika länge till. Det viktigaste av allt; det kändes bra efteråt och även idag. Det betyder att kroppen gillade det. Yes!

Idag var jag till bästa kiropraktorn Jenny. Hon sa att min kropp fungerade bra och hittade inga fel vilket jag inte brukar få höra. Det är alltid nåt som är för kort eller så. Jag har nog skött mig bättre än vanligt. Jag hävdar (som vanligt) att det är core-träningen. Det måste det vara. Det är ju det jag gjort annorlunda. Innan man blir stark i coremusklerna är det ganska "trist" träning eftersom det ofta inte ger en massa svett men när man blir duktigare och starkare och därmed inser hur viktigt det är blir det också roligare.

Jenny knäckte lite i ryggen och gav mig sen en hård massage. Inte riktigt som att vara på spa förutom lugnet, tystnaden och oljan. Märkligt att få en lugn stund för sig själv mitt på dagen. Det kändes lite som ett parallellt universum... Nu är jag helt avslappnad i ryggen och fick med mig en övning jag ska göra hemma som involverar en kavel.

Imorgon ska jag grilla fru PE på gymmet! Me like!

Heja mamma!

Söndagsmys

Idag vilar jag från träningen igen. Planerad vila dock så ingen fara. Jag är frisk och stark som en gammal märr.

Igår var det träning på schemat och där stod styrketräning med jogg till och från gymmet. Sagt och gjort, jag tog mina gymskor i handen och snörade på mig Icebugsen och joggade ner till gymmet. 10 minuter och nedför och ganska kallt å blåsigt, trots plusgrader. Veckans gympass är alltid helkropp och utöver det passet har jag ju mina dagliga övningar plus att alla löppass avslutas med styrka. Nej, jag blir ingen bodybuilder men det är heller inte min intention. Tycker inte det är så fint på varken killar eller tjejer att se ut som en belgian blue. Synliga muskler vill jag ju såklart ha och det kommer men löpningen är nu viktigast.

Att springa kan ge mig sådan känsla av lycka som jag sällan hittar någon annanstans. Det är en sådan frihetskänsla att kunna springa och rensar huvudet från allt ont. Sen blir man snygg också, det är ju aldrig fel =)

Ultramaken har nu börjat blogga för Runners World. Inte konstigt att de vill ha en av Sveriges absolut bästa ultralöpare som bloggare. Dessutom Sveriges sötaste... Hans nya blogg hittar ni HÄR.

Heja mamma!

Första LÖPpasset

Sedan jag började springa igen efter senaste förlossningen har jag bara joggat. Idag var det äntligen dags att verkligen börja springa. Idag var det som sagt 30 minuter distans som stod på schemat och skillnaden nu mot tidigare joggpass är framförallt att man under distanspasset tar ordentliga löpsteg till skillnad från lite avslappnad jogg. Det var skönt att sträcka ut och få lite mer fart under dojjorna.

Löptekniken måste jag jobba på och jag kände att den inte riktigt satt på plats vilket förmodligen är anledningen till att benhinnorna gav sig tillkänna. Tur att man är gift med en löparcoach som har svar på många krämpor:

Nej, jag sitter inte och bajsar på mattan. Jag stretchar mina benhinnor. Tydligen ett säkert kort mot denna krämpa. Jag litar på coachen.

Jag ska erkänna att när jag klev upp i morse var jag glad att det skulle dröja några timmar innan det var dags för mig att sticka ut och springa. Termometern visade - 9.6 och det såg riktigt urrigt ut. Hade jag bangat och stannat hemma p.g.a. detta? Självklart inte. Hade jag åkt till gymmet för att köra passet på löpband? Självklart inte, det är en helt annan sak att springa utomhus mot ett löpband och jag föredrar att springa ute eftersom det nu är maran jag satsar mot. Hade det tagit emot att springa i - 9 grader? Oh yes! Men det är inte för kallt för luftrören så det är bara att klä på sig. Det känns jobbigt i max 5 minuter sen är det skönt. Det var inte å kallt när jag gav mig ut och när jag nådde Edsviken lyste solen rakt på mig och det var otroligt vackert. Då är man glad att man inte fegade ur och ställde sig på gymmet. Ultramaken sprang dock 3 mil och stack ut i morse när det var kallare än -9...

Heja mamma!


Yeeehaa!

Pardon my French men shit asså vilka skor jag har! Jag menar förstås mina nya Icebug-skor som ultramaken och barnen gav mig i julklapp. Jag sladdade inte till det minsta, det var som om de var de bästa vinterdäcken på en fyrhjulsdriven bil. Kort pass men det gav ändå en indikation. 

Jag har nu officiellt äntligen kommit iväg på mitt första löppass. Ja, eller jogg-pass var det väl egentligen. I behagligt tempo joggade jag i 15 minuter bara för att känna efter och börja lugnt. Det är mycket viktigt efter en förlossning att låta det ta sin tid för att inte få problem med t.ex. framfall eller urinläckage. Det är därför som jag kniiipt värre än Susanne Lanefeldt och kört mina plankor. Jag hoppas det fått effekt. Löppasset idag kändes underbart. Konditionen var som om jag aldrig varit borta från träningen och benen likaså. Ländryggen blev lite trött och signalerar att det är dags att börja jobba.


Då kör vi!

Heja mamma!

Sitter och hoppas...

...på att förkylningen ska ge sig iväg oh på varmare väder än -32 som det är just nu. Du vet att jag tjatat länge och väl om att börja springa igen och nu har jag något som ökat min motivation ytterligare:



Mina nya, rosa Icebug skor som jag fick i julklapp av ultramaken. Dem halkar man inte med ens när världen är klädd i vinterskrud. Piggarna på undersidan fixar biffen.

Ultramaken är nu framme i Phoenix och vore redo för tävling om det nu inte vore så att hans bagage med all hans packning inte hade riktigt samma tur... Fortsättning följer...

Heja mamma!


En investering för löparmamman/pappan

...ser ut så här:


Den kommer åka fram till våren när jag kör igång med löpträningen. Då är Lillan tillräckligt stor och jag får börja springa. Barnet måste vara tillräckligt stablit för att inte vobbla omkring i vagnen. Just denna modell (Babyjogger Performance) funkar klockrent. Det är nog den lättaste på marknaden och de smala däcken funkar även en dag som denna när det är snömodd likväl som på asfalt eller grus. Det är klart det blir lite tyngre än ett vanligt löppass men det är inte så farligt och man får tänka till vilken rutt man tar så det inte blir den mest kuperade rundan. Det är helt klart värt pengarna och barnen brukar gilla det också.

Nu funderar jag och ultramaken på nyttiga mellanmål framförallt på kvällen d.v.s. inte så mycket kolhydrater och fett men mer protein. Har du nåt tips? Idag testar vi Finn Krisp med keso, helt ok men det är ju inte som oboy å mackor... Men det är väl som ultramaken säger: Det är bara godis som är gott.

Heja mamma!

Yep, we´re crazy...

När ultramaken sprungit hem från jobbet passade jag på att ta en dusch. Jag kunde höra resten av familjen utanför och jag vet inte hur det började men Storeman peppades till att börja springa varv efter varv runt lägenheten. Jag kunde höra hur ultramaken sa att det var många varv kvar att springa och efter ett tag tyckte han att 70 varv (!) till kunde vara lagom. Storeman, som är miljöskadad bless his heart, godtog gladeligen utmaningen och när 70 varv närmade sig tyckte ultramaken att det är lika bra att köra 100 varv jämt. Sagt å gjort, Storeman sprang på tills 100 varv var gjorda... Så är det med en ultralöpare till pappa!


Och ja, det är en tjock-TV som syns i bakgrunden. We are also technically challenged...

Syrran kom förbi och av henne och hennes familj fick jag något i födelsedagspresent alla borde ha hemma, speciellt vid denna tiden på året:

Body scrub. Just denna variant doftar och känns som ren lyx. Huden blir som babyhud och det är HÄR du hittar bl.a. denna produkt och härliga behandlingar till det bästa priset. Det är ingen idé att bara smacka på lotion om man aldrig peelar huden, det vet du va?

Äntligen har jag fått till en bild på mina helt underbara barn på en å samma bild:

Det är så mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag ser dem. Visst är de fina; tre blonda, blåögda änglar!

Imorgon skriver jag om pannben. Brace yourselves!

Heja mamma!

Anmäld!

Ingen återvändo - nu är jag anmäld till Stockholm marathon den 28 maj 2011! Wohoo! Det ska bli så himla kul att springa med ultramaken. I januari sätter löpträningen igång på allvar och jag längtar så mycket. Den stora skillnaden från löpträningen innan graviditeten blir såklart de obligatoriska och regelbundna långpassen. 42 härliga kilometer väntar på mig och jag hoppas på bra väder; lagom varmt och gärna mycket folk som hejar. Det är alltid så bra stämning på maran. Denna gång satsar jag inte på nån jättebra tid då jag inser att tiden jag hinner löpträna inte är optimal. Jag är bara ute efter ett jättehärligt lopp och ett romatisk sätt att spendera dagen med ultramaken ;)

Heja mamma!

Vilken dag!

Vilken härlig höstdag vi hade här i Stockholm idag! Plus 6 i morse men soligt och härligt. Löven börjar bli gula och det är så vackert ute. Det enda tråkiga är att jag inte kan vara en av er som nu påbörjar den å så härliga höstträningen utomhus. Härliga löppass utomhus när man är lite kall till en början men värms upp, sakta men säkert.

Läste i en blogg häromdagen där en tjej undrade vad man skulle göra nu när det blev för kallt att träna ute. What?!? Jag vet att jag sagt det många gånger förr men det enda som stoppar mig från ett löppass när jag inte är gravid är extremt väder. Med det menar jag att det är kallare än -12 eller snöstorm. Jag tror att många av någon konstig anledning fått för sig att det inte går att springa annat än på barmark. Fel, fel, fel, som Brasse skulle ha sagt. Lova mig att du till vintern testar att fortsätta med utomhuslöpningen. Eller varför inte börja med löpträningen nu och fortsätta även på vintern? Om du inte gjort det förr kommer det bli en nära religiös upplevelse, jag lovar! Det finns hur bra kläder som helst för det ändamålet.



Jag bjuder på en bild av mig, ogravid, i vinterskrud på väg ut på vad som säkert var ett superskönt pass.

Heja mamma!

Hur ska man göra då?

Lite då och då får jag frågan hur man blir bra på löpning. Jag är själv ingen elitlöpare och tänker inte låtsas vara det heller. Väldigt förenklat blir man bra på löpning genom att springa mycket. Många som inte springer säger ofta att det är så tråkigt eftersom det är så jobbigt. Ja, det är jobbigt precis som det mesta är innan man fått till tekniken. Det härliga med löpning är att det snabbt blir lättare bara man ger det lite regelbundenhet. Självklart krävs det olika beroende på vad man vill ha ut med sin löpning men dagens inlägg vänder sig till dig som vill klara av att springa en sväng utan att det ska kännas som ett gatlopp.

Felet de flesta som börjar löpträna gör är att de direkt förväntar sig att kunna springa 5 kilometer i bra tempo. Jag menar att om man tar det lugnare och ger sig själv en chans når man ganska snabbt dit utan att varje löppass känns som att man ska hosta upp lungorna. Börja med att alternera mellan löpning och gång, t.ex. 2 minutersintervaller, i en halvtimme. Nästa pass springer man längre intervaller och går kortare tid. Ganska snabbt når du dit, jag lovar, men du måste springa regelbundet. Minst två gånger i veckan och helst 3 för att vänja din kropp och dina muskler vid löpning. Om du bara gör det en gång i veckan eller varannan vecka blir det som att börja om varje gång. Allt som är värt nåt kräver lite av dig och löpningen är värt det - alla gånger!

Om du är ute efter att blir en riktigt bra löpare är det till ultramaken du ska vända dig. Han är coachen som hade två av sina kunder på förstaplatsen i både dam- och herrklassen i riksmästerskapen i 100km löpning i Uppsala. Det talar sitt tydliga språk. Gissa om jag kommer bli vass på löpning igen efter förlossningen...

Heja mamma!

Heja mamma!

Idag var det dags för årets Tjejmil, ett lopp jag faktiskt aldrig sprungit. Eftersom jag hjälpt en kompis med hennes träning inför loppet ville jag ju självklart vara där och heja fram henne. Det var ju inte bara en tjej som sprang loppet så jag stod där vid Djurgårdsbron och vågade knappt blinka för att inte riskera att missa henne. Med svidande ögon och kameran i högsta hugg stod jag där med min jättemage och lyckligtvis hann jag få syn på henne. Jag skrek och tjoade men den damen såg mig inte då hon hade musik i öronen... Inte hann jag fota heller... Det var i alla fall kul att vara där och se henne kämpa så himla bra. Jag är riktigt stolt över henne. Superbra jobbat!!

Jag är också ganska bra. När vi sen kom hem bakade jag och ultramaken bröd; både limpor och frallor. Jag nojar mer och mer över E-ämnen och massa socker i bröden och bakar hellre själv. Jag håller på och experimenterar med mitt frall-recept och idag hällde jag i både krossat linfrö och grov rågmjöl. Får se hur de blir. Jag har inte hunnit smaka ännu.

Idag blev det ju naturligtvis en hel del promenerande så det fick bli dagens träning.

Nästa år är det jag som springer Tjejmilen, under 50 minuter ska jag! Hejamamma!

Det är egentligen självklart men ändå...

Jag och ultramaken satt och diskuterade träning och vad folk har för mål med sin träning. Ultramaken coachar ju folk inom träning i sitt egna företag, främst löpare. Deras gemensamma nämnare är att de vill prestera bättre. Jag har jobbat som styrketräningsinstruktör och jobbar idag som spinninginstruktör utöver mitt heltidsjobb och hjälper ofta vänner med sin träning och hälsa på hobbybasis. Oftast är människors mål med träningen att framfrallt gå ner i vikt eller hålla vikten. Jag tränar också dels för att kunna unna mig mycket goda saker i livet även om vi äter ganska hälsosamt. Men tänk vad sjukt det är! Istället för att göra något åt vardagen, det vill säga att skapa ett liv där vi äter för att leva är det väldigt många som lever för att äta om jag får övedriva lite. Livet många lever gör att vi tvingas, vi som gör något åt det, träna regelbundet för att kroppen ska fungera som den ska och för att hålla vikten. Många med mig har stillasittande jobb som gör att vardagsmotionen blir att ta trapporna upp till det våningsplan man arbetar/bor på. Tänk då de som inte gör något åt det, inte sällan hamnar de i ett träsk med skador, krämpor, övervikt och kanske t.o.m. sjukskrivning och sjukersättning. Självklart är det inte enda anledningen till sjukdom och värk men jag tror nog att det är en stor del. Jaja, det var min söndagsreflektion, kommentera gärna; vad tänker du om det? Hur gör du?

Idag har jag ju givetvis hunnit träna. Regnet höll sig borta och det var perfekt löparväder! Jag och min store kille drog på oss Newlinekläderna och gav oss ut i en halvtimme. Det är så härligt när min fine kille gång på gång utbrister "Ååå vad härligt det var att komma ut och springa, mamma!". Han är så himla duktig och ska springa ett enmils traillopp om ett par veckor. Vilken krigare han är! Jag avslutade passet med några bra styrkeövningar.

Ikväll blir det sista Milleniumfilmen. Den andra såg vi igår och jag ska väl erkänna att vi fick avbryta halv tio för att jag sovit sista tio minutrarna och se sista i morse. Underhållande filmer det där.

Hejamamma!

Äntligen löpning!

Idag ska jag äntligen ut och springa igen. Nu var det verkligen länge sedan på grund av alla förkylningar och magsjukor. Jag gissar att det kommer att kännas tungt men jag börjar försiktigt med bara en halvtimme. Ultramaken ska ut och springa i 1 1/2 timme först sen hämtar han upp mig och lilleman. Lilleman fick förresten sina första gympaskor idag, foto kommer. Just nu ligger de kvar i bilen...

Glömde förresten berätta hur det gick för ultramaken och hans löptur på Vildmarksmässan; han tog svenskt rekord på 108,63km. Inte illa! Men jag visste ju att det skulle gå bra.

Vad ska du träna idag? Hejamamma!

TGIF!!

Äntligen fredag! Denna vecka har känts lång och äntligen är det helg och gos med mina killar. Lilleman har blivit förkyld igen men än så länge är det bara snor, håll tummarna för att det stannar där.

Idag har jag hunnit med lite after work med ett par gamla kollegor. Kollegorna är inte gamla som i många år utan gamla som i att jag har jobbat med dem tidigare. Alltid kul att träffa dem. Vi åt grekisk, supergod mat på Kamarina på Söder. Jag är fortfarande jättemätt. Hemma väntade en smaskig donut. Hela familjens stora last... Ja, ja nu är det helg och fredagsmys är tillåtet.

Dagens träning blev intervaller på jobbets löpband. Det funkade det också, även om de där banden har en hel del år på nacken. Imorgon blir det vila igen eftersom ultramaken ska tävla och hans tävlingar är ju väldigt sällan korta och snabba... Hejamamma!

Jag tuffar på

Det kändes i benen att jag tränat på ordentligt förra veckan när jag ställde mig på löpbandet idag. Intervaller stod på schemat och även om jag skulle behövt vila benen, och kanske framförallt höften, kan jag inte hoppa över träningen. Då viskar någon enträget i mitt öra: "Laaatmask". Alltså stod jag förberedd att dra till gymmet direkt ultramaken kom hem från jobbet. Intervallerna gick mycket bra, trots trötta ben. Ultramekan föreslog ett milslångt lopp här om ett tag. Jag ska erkänna att jag blev lite sugen. Inte för att en mil känns så utmanande rent längdmässigt men det skulle vara kul att se hur fort jag kan köra.... Hmm, det tål att tänkas på.

Imorgon - Spinning! Hejamamma!

Jag är en löpare!

Dagens löppass blev ett lite längre pass. 75 minuter härlig löpning med ultramaken och lilleman. Så länge har jag inte sprungit sedan långt innan jag blev gravid med lilleman. Det gick så lätt, så lätt. Jag blev aldrig riktigt trött och hade kunnat springa längre. En sådan härlig känsla. Det roligaste är att mitt löpsteg har blivit så bra. Nu när jag springer, oavsett vilken typ av pass är jag så lätt. Det känns så avslappnat, som en helt ny människa. Jag är en löpare, helt enkelt!

Min käre ultramake har ett lite mer jämt temperament än jag. Mitt kan vara...man kan kalla det exotiskt. Han tyckte i alla fall att mitt utspel på mindre smarta dieter (pulver, juice o.s.v.) var lite onyanserat, skulle man kunna säga. Jag funderade lite och kom fram till att jag inte kommer att ändra inlägget. GI-metoden, LCHF m.m. är en sak. De är inget jag kan stå för eller rekommendera men där äter man i alla fall mat så där får folk göra som de vill men de där andra... Grejen med dem är att de personer jag träffat som gått på de dieterna kan aldrig stå för det och titta en i ögonen och säga att "Det här är jättebra för min kropp, jag mår så bra av att bara dricka shakes och de kilon jag går ner kommer jag hålla". Det har ALDRIG hänt. Ja, jag säger inget mer. Ni vet vad jag tycker. Puss på er i alla fall :)

Idag har jag bokat tid för min tatuering!!!! Oooo, så pirrigt! Det ska bli en dödskalle med spader ess, en ros i munnen, diamanter till ögon, hög hatt och ovanför en tiger som ryter och sprutar eld. 30x30cm på magen. Vad tror ni om det?

Imorgon blir det gymmet! Hejamamma!


Snabb, snabbare, snabbast!

Dagens pass var ett intervallpass som jag som vanligt körde på gymmets löpband. Lite sent omsider kom jag dit - helt fel tid när ALLA andra också var där och skulle parkera sin bil i snömodden. Själv försöker man hålla på reglerna men tyvärr gör inte alla det vilket innebär att om man väl tagit sig in på parkeringen men inte hittat en plats blir det mycket svårt att hitta tillräckligt med plats att ta sig ur... Nog med negativt, jag hittade ju en plats tillslut. Intervallerna gick som vanligt jättebra. Jag kan fortsätta öka tempot men ska nog, efter konfererande med ultramaken, kanske öka längden på intervallerna. Det är kul när man märker resultat! Efteråt körde jag mina rehabövningar.

Lilleman har inte gillat att det var måndag idag. Måndag innebär ju att han och jag är ensamma efter en rolig helg då ultramaken och Sigurd också varit hemma. Han har varit ganska gnällig och letat sig ut i hallen för att leta efter fler familjemedlemmar. När då äntligen store killen kom hem rusade han ut i hallen som ett skott och ville vara med honom och hans kompis. Att vällingflaskan var näst intill orörd var ointressant...

Imorgon blir det spinning. Nytt, fräscht pass som blev skitbra om jag får säga det själv och det får jag ju! Hejamamma!

Ibland så undrar man...

...hur vissa människor är funtade, eller rättare sagt inte funtade. Jag gick med ultramaken och lilleman till biblioteket idag och hörde ett skvalande ljud när jag gick över parkeringen. Jag tittade åt det hållet som ljudet kom ifrån och såg en äldre man stå vid sin bil. Bildörren på förarsidan var öppen och mannen stod vänd mot den och...kissade... Excuse me?!?! Jag vet inte om jag är konstig men sådant brukar jag sköta på toaletten. Visst, det manliga könet kan bete sig lite märkligt men att stå på ICA-parkeringen i vårt centrum och kissa vid bilen. Då hade jag nog hellre låtit prostatan explodera.

Nog om detta. Självklart har jag hunnit träna idag. Det har väl du också, eller? Ultramaken var ute på ett lååångpass idag. Efter 5 timmar kom han förbi för att hämta upp mig och lilleman. Vi hann springa i 35 minuter innan vi var tvungna att springa hem för att vi, orutinerat nog, glömt skicka med vår store kille en hemnyckel för att han skulle kunna ta sig in när han kom hem från skolan. Ja, ja, det blev ett bra pass i alla fall.

Idag har jag dessutom hunnit baka bullar och göra glasyren till chokladtårtan. Imorgon firar vi lillemans 1-årsdag. Han fyllde ju år för en vecka sedan men imorgon är kalaset.

Imorgon blir det gymmet på morgonen. Nu blir det kaffe och bullar! Hejamamma!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0