Drömpasset!
Jag ska erkänna, jag var inte galet taggad inför mitt löppass idag. Jag tittade ut och det var -10 och en fuktig kölddimma kom smygandes. Jag tänkte tanken: "jag kanske skulle cykla inomhus istället..." MEN då har jag lärt mig en sak, om jag tänker så tänker jag även omedelbart efteråt "...och just därför ska jag ut och springa precis så som jag planerat". Sagt och gjort, jag hoppade i en massa träningskläder (det finns inget dåligt väder...ni vet) och jag har ju sååå bra träningskläder (tack till ultramaken och Newline såklart!) och gav mig ut med Madonnas "Celebration" i lurarna. Det som innan verkade bli ett tråkpass blev ett drömpass! Jag flööög fram på gatorna och var galet pigg, fräsch och stark. I ain´t even lying! Jag kunde trycka på i alla (och det blev många, långa) uppförsbackar och när 30 minuter hade gått och jag var hemma var jag inte ens trött. Kan ni fatta vad skönt det var! Jag som dessutom varit lite krasslig i ett par dagar. Sicket drömpass, alltså. Endorfinkick utan dess like...
Väl hemma gjorde jag duktigt mina rehabövningar med en extra twist... De flesta övningarna är balansövningar och lilleman vill hemskt gärna "hjälpa till". Det blir lite svårare om jag säger så...
Imorgon, mina vänner, blir det spinning igen. Kanske blir det ännu ett drömpass, vem vet? Hejamamma!
Väl hemma gjorde jag duktigt mina rehabövningar med en extra twist... De flesta övningarna är balansövningar och lilleman vill hemskt gärna "hjälpa till". Det blir lite svårare om jag säger så...
Imorgon, mina vänner, blir det spinning igen. Kanske blir det ännu ett drömpass, vem vet? Hejamamma!
Årets pass?
Idag var jag ute och sprang med ultramaken och lilleman. Kanske var det årets bästa pass. Minus 7 grader, massa snö och strålande sol. Vi sprang i 50 minuter och det kändes bara så bra. Bra tempo och när jag kom hem var jag helt oberörd. Jag hade kunnat springa lika mycket till, utan problem. Jag kan inte förstå dem som inte vill springa bara för att det är snö, det kan ju faktiskt vara alldeles underbart. En bekant frågade mig t.o.m. idag om jag nu lagt ned löpningen p.g.a. snön - aldrig i livet!
Nu är tapeter och färg valda. Efter nyår blir det att fixa och flytta. Vem vill hjälpa till?
Till helgen blir det ingen träning eftersom den kommer att spenderas i bilen. Äntligen är det dags att åka upp till mamma och pappa över julen. Riktigt roligt att träffa syskonen också. Hoppas bara att allt är nedpackat...
Var firar du jul? Berätta gärna, jag är ju så nyfiken. Hejamamma!
Nu är tapeter och färg valda. Efter nyår blir det att fixa och flytta. Vem vill hjälpa till?
Till helgen blir det ingen träning eftersom den kommer att spenderas i bilen. Äntligen är det dags att åka upp till mamma och pappa över julen. Riktigt roligt att träffa syskonen också. Hoppas bara att allt är nedpackat...
Var firar du jul? Berätta gärna, jag är ju så nyfiken. Hejamamma!
Alldeles underbart!
Vilken dag! Började morgonen med att skriva kontrakt på nya lägenheten och därefter väntade ett dunderpass med ultramaken och lilleman. En mil löpning blev det i toppentempo! Ultramaken förvånades över mitt tempo och det är ju så trevligt med sällskap ut i löpspåret. När sällskapet dessutom är duktig på löpteknik och kan ge feedback är det ännu bättre. Idag fick jag dock bara lovord vilket tyder på att mitt nya tekniktänk funkar. Eftersom jag vet att jag får ett bättre löpsteg när jag ökar farten såg jag till att springa snabbare idag och hela tiden tänka på att få med höften.
Efter passet genomförde jag mina nya övningar från sjukgymnasten.
Ok, inte riktigt så men det är övningar för att stärka området kring höft och säte.
Imorgon blir det gymmet! Hejamamma!
Rensar ur träningsgarderoben...
...gör jag alldeles för sällan men idag tog jag äntligen tag i det. Jag har ganska svårt att slänga saker. Det beror nog framförallt på att jag är snål men jag ogillar verkligen slöseri och slit och släng. Därför tänker jag alltid att jag säkert kan få användning för både det ena och det andra men det är inte alltid jag får det. Nu när Newline förbarmat sig över mig känner jag att jag kan slänga lite urtvättade träningskläder men bara lite. Vad gäller sponsring har ultramaken en riktigt bra grej på gång som är bra för mig också men jag vågar inte berätta vad det är förrän den står här hemma... Om ca en vecka kanske jag kan berätta vad det är. Vilken cliffhanger! To be continued...
Imorgon ska Sigurd springa Kalvruset som är en grisig terränglöpartävling för barn. Under gårdagens löpning delade jag med mig av den stora hemligheten vad gäller trötthet och löpning till honom. De flesta icke-löpare säger att de avskyr löpning för att de blir så trötta så snabbt, får håll m.m. Jag var själv likadan innan jag bestämde mig för att börja träna löpning på allvar. Vad är då hemligheten som gör att man faktiskt klarar av att springa mer än 5 minuter? För mig handlade det framförallt om att sluta övertyga sig själv om att man inte kommer att klarar det. När jag slutade spendera mina löpturer med att fundera på huruvida jag var trött eller inte började jag kunna springa längre och längre. Jag tänker på allt annan än om jag är trött eller pigg.
Jag vet inte hur det är för elitlöpare, får fråga ultramaken när han kommer hem, men för vanliga dödliga måste man tillåta sig själv att bli varm innan man intalar sig själv att man redan är trött. Jag brukar förklara det för Sigurd som att man när man börjar löpturen springer upp för en backe som kanske är 10 minuter. Man når backkrönet när man är varm och det är då man kommer till en platå där det inte är så jobbigt längre. I uppförsbackar, precis som när man faktiskt springer uppför, är det jobbigt alltså är det normalt att vara trött innan man blir varm på riktigt. Observera att jag inte är någon löpexpert, jag talar bara utifrån egna erfarenheter. Detta är mitt mentala tips. Ge löpningen en chans, det är den bästa terapin som finns! Hejamamma!
Imorgon ska Sigurd springa Kalvruset som är en grisig terränglöpartävling för barn. Under gårdagens löpning delade jag med mig av den stora hemligheten vad gäller trötthet och löpning till honom. De flesta icke-löpare säger att de avskyr löpning för att de blir så trötta så snabbt, får håll m.m. Jag var själv likadan innan jag bestämde mig för att börja träna löpning på allvar. Vad är då hemligheten som gör att man faktiskt klarar av att springa mer än 5 minuter? För mig handlade det framförallt om att sluta övertyga sig själv om att man inte kommer att klarar det. När jag slutade spendera mina löpturer med att fundera på huruvida jag var trött eller inte började jag kunna springa längre och längre. Jag tänker på allt annan än om jag är trött eller pigg.
Jag vet inte hur det är för elitlöpare, får fråga ultramaken när han kommer hem, men för vanliga dödliga måste man tillåta sig själv att bli varm innan man intalar sig själv att man redan är trött. Jag brukar förklara det för Sigurd som att man när man börjar löpturen springer upp för en backe som kanske är 10 minuter. Man når backkrönet när man är varm och det är då man kommer till en platå där det inte är så jobbigt längre. I uppförsbackar, precis som när man faktiskt springer uppför, är det jobbigt alltså är det normalt att vara trött innan man blir varm på riktigt. Observera att jag inte är någon löpexpert, jag talar bara utifrån egna erfarenheter. Detta är mitt mentala tips. Ge löpningen en chans, det är den bästa terapin som finns! Hejamamma!
