Heja mamma!

Nu har ultramaken åkt till Österrike över helgen för ett 48-timmarslopp. Han satsar på att hinna mer än 33 mil. Håll tummarna du med och om du är nyfiken kan du följa honom på Twitter HÄR. Här hemma händer det inte så mycket. Storeman ska klippas och det borde jag också göra. Hoppa vädret blir fint så vi kan hänga i lekparken.

Nästa träningspass blir på lördag då jag håller i mitt corepass. Tar det fortfarande lugnt efter maran. Hälsenan är bättre men ännu inte bra. Märkligt hur jag redan kan känna ett sådant sug efter att träna och tävla igen, trots alla smärtor jag hade. Jag måste sätta mig ned och göra mitt eget styrkepass. Det jag vet är att det kommer i alla fall innehålla utfall på balansbräda för att träna upp min svaga vänsterfot.

Vad tränar du idag?

Kram

Körde ju mitt pulsspinningpass igår. Kände att det inte var vad min vänstra hälsena ville ha men när jag väl satt på cykeln fanns där ingen återvändo. Man tycker att jag skulle ta det lite lugnare då. Speciellt när kroppen är lite känslig efter maran. Nej, det ville jag tydligen inte. Kom på mig själv gång efter annan att elda på både mig själv och kunderna... Samtidigt kände jag att jag nästan fick köra med ett ben. Nu gör det ont hela tiden när jag går. Smarta bruden, alltså.

Ja, ja, det läker väl. Jag är i alla fall supertaggad att komma igång med träningen och skulle gärna springa idag om det inte vore för att jag fortfarande återhämtar mig. Nu roar jag mig istället med att planera kommande träning och att träna mina kunder istället.

Kram

Ja, nu gäller det att komma vidare och rätta till de brister jag har. Löparknä beror ju på att tractus iliotibialis (en sena) ligger och skaver mot knäet vilket kan bero på till exempel breda höfter (gäller nog inte mig) eller felställning i foten (we´re on to something...).

Det är vid E som smärtan kommer...

Under PT-utbildningen såg en av utbildarna, en naprapat som jag kanske ska ta och besöka, att min vänsterfot var lite instabil. Som jag berättade häromdagen kände jag tidigt att jag sprang och spände foten. Jag tror att jag där har roten till det onda. Planen jag har, när jag återhämtat mig, blir med andra ord att stärka upp foten med olika övningar och att stärka upp musklerna kring knäet. Det märkliga är dock att jag inte känt av detta sedan Stockholm Marathon 2004...

Idag är det picknick med Lillemans dagis och därefter pulsspinning. Innan dess ska jag dock jobba en del med mina PT:n på nätet-kunder.

Ha en riktigt fin dag!

Fina minnen har jag; en mara avklarad nu siktar jag snart mot nästa mål; Sörmland Ultra Marathon har jag funderat på. 5 mil men det är 5 mil i härlig natur vilket alltid ger så mycket energi. Har ännu inte spikat det men troligtvis står jag på startlinjen.

Igår var det ju morsdag och jag firades med något jag letat efter länge:

Har haft svårt att hitta någon ssom passar mig men denna hittades på Barnens hus och är troligtvis gjord för barn... Jag har så smala axlar så den funkar ypperligt på mig, tror jag. Har ju inte testat den ännu.

Denna vecka blir en lugn träningsvecka; spinning imorgon och core på lördag. Kul!

Äntligen har jag fått hem min unge. Storeman har varit på Grinda i skärgården i 3 dagar och 2 nätter men nu har jag äntligen hämtat hem honom. Ingen telefon fick de ha med sig heller. Bra egentligen men som mamma vill jag nog gärna ha lite kontakt. Ultramaken skrattar åt mig. Jag vet inte om jag är en hönsmamma men jag är inte riktigt bekväm när någon av ungarna är borta... Hur ska det gå på lördag? Ultramaken kommer hem imorgon om inte den där vulkanen ställer till det för oss. Sa inte jag förra våren att man skulle lägga en betongsugga på den där gudsförgätna platsen som kallas Island. Yeah, yeah, vacker natur, söta islandshästar, ekologiska systemet yadiyadiyada...

Småkidsen är snoriga så handspriten går varm här hemma. Jag gör mitt bästa för att inte pussa på dem men det är svårt. Det vore riktigt obra om jag blev sjuk till lördag, riktigt obra... Men det ska inte hända.

På tal om nåt helt annat tror jag att jag såg en vessla idag. Undrar hur de såg ut nu igen...Måste googla... Aha... Nej, det var nog en hermelin. Eller kan hermeliner vara lite brunaktiga med vart spets på svansen?

Kram

...av ett par olika anledningar. Dels en grej som händer idag som jag berättar om om det går bra. I annat fall vill jag nog bara lämna det bakom mig. Den andra grejen är maran på lördag. Nu har jag längtat så länge. Skulle ha kört ett 30 minuters distanspass igår men kände nåt surrande i halsen så jag hoppade över det. Idag känner jag inget av halsen men är liiite hängig. Det kan vara pollen då det fått mig lite sänkt nu i ett par veckor. Hoppas det är pollen och inget annat. Det vore riktigt surt att bli sjuk nu. Pratade med en kille på gymmet i lördags som skulle ha kört en halvmara förra helgen men bröt lilltån för nån vecka sedan.... Stackare.

Den här nervositeten man kan känna inför tävlingar och andra jobbgrejer kan ibland bli förlamande, hämmande och riktigt jobbiga att gå runt och tänka på. Som en skänk från ovan fick jag hjälp att sätta saker i perspektiv. Jag tittade på Nyhetsmorgon i går morse där det var ett repotage om en 40-årig kvinna, Maria Eggers, ensamstående mamma till en son på 3 år. Hon fick för något år sedan reda på att hon har ALS. Gud, vad oviktiga mina "problem" blev då. Mina barn och man mår bra, vi har mat på bordet och tak över huvudet. Då så!

Jag menar inte att mina små problem inte är att ses som problem. Alla har vi våra bekymmer men ibland kan man behöva sätta saker i perspektiv för att inte förlamas av de "små" problemen. Jag kan i alla fall behöva påminnas ibland om vad som verkligen är viktigt för att se till att jag uppskattar det.

Ha nu en riktigt härlig dag, min vän.

Kram

Nedräkningen har börjat på allvar. Om en vecka är 2011 är Stockholm Marathon tillryggalagd och jag sitter nog på en restaurang på Söder och myser med maken på vår första barnfria helg på ca ett år. Sist vi var ensamma var när vi firade 5-årig bröllopsdag i juni förra året på Torpa pensionat. Det var där vi spenderade vår bröllopsnatt när vi gifte oss 2005. Rekommenderas! Uppladdningen inför maran kunde inte ha gått bättre så jag måte vara nöjd.

Idag körde jag mitt corepass som vanligt. Det gick bra. Jag hoppas mina kunder gillar plankan och armhävningar lika mycket som jag =).

Jag har också hunnit fixa i ordning balkongen efter en sväng på Plantagen. Jag vet att jag borde kolla vilka blommor som passar på klimatet som råder på min balkong men det gör jag inte. Jag utgår istället från vilka blommor som är fina. Går det så går det och går det inte så går det ändå.

Imorgon är det 30 minuter distans för mig om du vill hänga på? Nu håller jag bara benen igång inför lördag.

Och du, du glömmer väl inte min och ultramakens nya hemsida för vårt företag: www.JAtraning.se.

Kram

Min nya klocka hade bestämt sig för vad den tyckte jag skulle satsa på. Den var mycket inne på mycket hårda ca. 30 minuterspass. Något jag inte kör speciellt ofta. Konsekvensen blev att klockan bedömde att jag inte riktigt uppfyllde kraven som den ställde och därför fick jag sällan uppmuntrande kommentarer efter passen. Klockan hade en egen agenda med andra ord.

Idag hittade jag rätt bland inställningarna och nu har jag valt bort klockans agenda till min egen. Känns skönt att den inte skriker åt mig när jag ligger för högt eller för lågt i puls för klockans preferenser.

Nu har jag precis avnjutit en middag på tu man hand med min man. Det sker inte varje dag men ibland så får man till det.

Imorgon blir det core för min del. Vill du hänga med på mitt pass?

Kram