Det svider skönt

Jorå, hemmapasset känns i kroppen idag. Man ska icke förakta korta men naggande goda hemmapass. Ibland får man inte till mer än 15 minuter men det är 15 minuter mer än noll minuter. Tydligen hände något i min kropp då värken gör sig påmind. Ikväll kommer ultramaken hem så imorgon blir det 40 minuter distans.

Mina spinningkunder brukar titta lite förvirrat på mig när jag säger att jag ryser när det är som jobbigast under passet. Jag kanske är lite konstig men jag tycker ärligt att det är då jag känner att man lever. Det är då jag känner att jag flyttar mina gränser vilket ju är vad träningen går ut på. Flytta gränserna så blir jag bättre. Att sitta i en bekvämlighetszon ger inte så stor nytta mer än att man i bästa fall behäller den fysik man har men jag vill längre bort. Up, up and beyond!

Heja mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0