Prestationsångest

...sitter som en riktigt jobbig fästing på min axel. Jag har gått igenom hur den teoretiska men framförallt praktiska examinationen skulle kunna gå till, om och om och om igen i mitt huvud. Jag har coachat mig själv och hittat tillståndet jag vill vara i när jag genomför examinationerna vilket lugnar mig i några minuter men sedan börjar tankarna snurra igen. Jag vill genomföra det, jag ser framför mig att jag behåller lugnet (vilket jag vet att jag gör när jag väl är där), jag kommer på bra övningar för "kunden" men ändå... Tänk om jag blir helt ställd, tänk om jag gör bort mig och svarar nåt helt galet... Ja, du hör ju hur det låter.

När jag blir så här brukar jag tänka; vad är det värsta som kan hända? Att jag inte får licensen. Är livet slut då? Nej, inte det minsta. Är jag rädd för vad andra skulle tycka då? Egentligen inte. Det kanske vore pinsamt initialt men egentligen inte. Jag är nog i ett medvetet kompetent tillstånd, som det så fint heter. Jag vet att jag kan men jag måste tänka på vad jag gör hela tiden.

Fortfarande ingen träning. Jag är fortfarande förkyld så det får vänta ett par dagar till. Hoppas jag kan ta mig till gymmet på söndag och köra lite för att lugna ned mig.

Kom igen, ge mig lite styrka! (Just ja, jag ska inte använda ordet lite. Shit nu gjorde jag det igen...)

Heja mamma!

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag vet att det kommer att gå bra! De där övningarna gick inte av för hackor... Go girl!!!

2011-04-08 @ 20:26:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0