Señor Raoul Vargas ska räddas!
När det är lite sisådär väder och man har många lata dagar bakom sig är det lätt att börja vilja vara lite nyttig igen. Det är då jag börjar rensa.
Idag hade turen kommit till Storemans rum. Det var dags att rensa upp bland diverse leksaker och slänga skräp. Många påsar med skräp blev det och långt där inne, i en låda under sängen, låg han. Storemans ständige följeslagare utöver Classe och Bosse; señor Raoul Vargas. En ärrad liten katt som Storeman haft nästa sedan han föddes. Han har varit med om mycket och det syntes på honom. Han både såg ut och luktade som en gammal rännstenskatt. Frågan var: Hur räddar man en liten katt som i det närmaste kan beskrivas som toxic waste? Man måste ju i alla fall göra ett försök när man som mamma ser in i sin förstföddes stora, blå ögon som tåras vid tanken på att señor Raoul Vargas närmar sig de sälla jaktmarkerna. I bakgrunden hör jag nu tvättmaskinen låta och där inne, bland Yes, Vanish Oxy Action och tvättmedel, snurrar en gammal katt som kanske, kanske inte gjort slut på alla sina nio liv. (Jag kanske ska tillägga att den lille katten inte är riktig utan köpt på POP för tio år sedan...)
Imorgon ska jag ta mig till gymmet igen. Det var så härligt och välgörande sist att jag kör ännu ett gympass denna vecka. Denna gång är också batteriet laddat i Ipoden... Hejamamma!
