Jag vet inte varför jag gillar Norrland...
...kanske för att man får vara sig själv för en stund. Skoja bara =)
Nu är jag uppe och slåss med myggen men fördelen är att man också får träffa släkten samtidigt. Det gör jag alldeles för sällan men denna gång hade jag tur för det är flera som samlats här i lilla byn. Min rygg gillade inte riktigt en tvådagars bilresa såjag gör vad jag kan för att återställa den. Aktiverar mig lite i taget och hittade lite gravidyoga-övningar i en tidning jag ska testa för att se om det kan hjälpa mig. Vilket gissel man kan drabbas av bara för att man är gravid. Och detta trots att jag var i ganska bra form, om jag får säga det själv, när jag blev gravid. Ja, ja, det är bara att acceptera och anpassa sig. Jag är dock övertygad om att det bästa inte är att lägga sig och tro att man kan vila bort värken. Nej, aktivera sig är nästan alltid svaret på alla krämpor. Det är min sanna övertygelse!
Snart drar jag längre ut i skogen för en stund; till mammas å pappas lilla stuga i skogen utan vatten och el. Barar för ett par timmar men ändå. Det ären mysig plats på jorden men jag ska tydligen inte sova över där trots att det var min plan med familjen. Ultramaken håller mig i ett järngrepp som vore jag en liten och skör blomma. Jag kan väl, rent objektivt, förstå honom. Jag har en förmåga att dra iväg i 180... Hejamamma!
Nu är jag uppe och slåss med myggen men fördelen är att man också får träffa släkten samtidigt. Det gör jag alldeles för sällan men denna gång hade jag tur för det är flera som samlats här i lilla byn. Min rygg gillade inte riktigt en tvådagars bilresa såjag gör vad jag kan för att återställa den. Aktiverar mig lite i taget och hittade lite gravidyoga-övningar i en tidning jag ska testa för att se om det kan hjälpa mig. Vilket gissel man kan drabbas av bara för att man är gravid. Och detta trots att jag var i ganska bra form, om jag får säga det själv, när jag blev gravid. Ja, ja, det är bara att acceptera och anpassa sig. Jag är dock övertygad om att det bästa inte är att lägga sig och tro att man kan vila bort värken. Nej, aktivera sig är nästan alltid svaret på alla krämpor. Det är min sanna övertygelse!
Snart drar jag längre ut i skogen för en stund; till mammas å pappas lilla stuga i skogen utan vatten och el. Barar för ett par timmar men ändå. Det ären mysig plats på jorden men jag ska tydligen inte sova över där trots att det var min plan med familjen. Ultramaken håller mig i ett järngrepp som vore jag en liten och skör blomma. Jag kan väl, rent objektivt, förstå honom. Jag har en förmåga att dra iväg i 180... Hejamamma!
Kommentarer
Trackback
