Heja mamma!

Ja, det är väl ungefär så jag känner mig just nu. Tidigt i morse, vid halv åtta nån gång, gick jag och Lilleman ner till tvättstugan för att mangla. Ja, jag är stenålders men jag gillar att mangla våra handdukar och sängkläder. Problemet nu var att jag hade sparat på mig väääldigt mycket att mangla. Det tog mig minst en halvtimme och väl där nere insåg jag att jag inte ens hade fått i mig så mycket som ett glas vatten. Värdelöst! Efter lunch tog hela familjen en långpromenad. Vi hade tur med middagen. Vi blev bjudna på mat hos syrran men nu är jag rökt. Min rygg vill inte vara med längre så just i detta nu sitter jag och pressar upp mig mot min vän spikmattan. Det är lite som HLR för ryggen. Jag uttryckte min förskräckelse för ultramaken "Ska jag inte klara mer än så här?". Han lät mig förstå att det inte är så lång tid kvar tills Bullan kommer och det är inte helt otroligt att kroppen börjar bli lite trött. Han har ju så rätt men jag har alltid haft svårt att acceptera kroppens begränsningar och bestämmer helst mina egna begränsningar.

Nu ska jag bara slappa resten av kvällen för imorgon är det dags för normallånga dagar för Lilleman på dagis och själv ska jag ju jobba.

Hejamamma!