Nostalgi

Landade i Kiruna igår och det är numera alltid lite konstigt att komma tillbaks dit. På nåt sätt känns det så litet jämfört med när jag bodde där. Min första tanke är alltid "vad mysigt" sen kommer jag ihåg varför jag bestämt mig för att aldrig flytta tillbaks. Även om jag inte är en person som går ut på konsert varje helg eller är ute och nattsuddar i vänstervarv vill jag ha möjligheten att kunna göra det. Jag vill kunna åka och handla klockan 8 på kvällen om jag får lust. Men den främsta anledningen till varför jag aldrig, aldrig kommer att flytta tillbaks är mentaliteten som finns där och som säkert är vanlig i småstäder. Nu menar jag inte att alla är hemska människor, inte ens majoriteten. Tvärtom känner jag en hel del väldigt bra människor som bor i Kiruna. Problemet är de fåtal som förstör för alla andra. Det är de människorna som inte har något bättre för sig än att sitta hemma och hitta på saker om andra. Skaffa dig en hobby! Eller hur? Efter att ha råkat ut för detta och fått höra en massa "sanningar" om sig själv är det mycket lätt att ta sitt pick och pack och aldrig mer flytta tillbaka.

Vi möttes av en härlig syn när vi landade. Först snön som ger det ljus man aldrig kan hitta i Stockholm på hösten och i vänthallen pappa och lillebror. Lilleman, som vanligtvis blir lite rädd för män han inte träffar ofta, hade inga problem med pappa och lillebror. Efter några timmars bilresa var vi i alla fall framme hemma hos mamma och pappa och Vembi, hunden. Charlie var i sitt esse när vi väl kom fram och var nog lika glad som jag och Sigurd för att vara hemma hos mamma och pappa. Med oss hade vi lillebrors nya skoter. En "dräparmaskin" enligt pappa. Dessutom är det tydligen lite för lite snö för att man ännu ska kunna köra med den. Men... om den nu går så fort måste jag väl kunna köra den om jag kör riiiiktigt fort. Då nuddar den väl inte ens marken?

Det enda negativa är att jag saknar min ultramake... Han ska tävla idag och jag vet att det kommer gå bra eftersom han är min superman! Hejapappa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0