Foddfaradde däbbd i däsan...

...men tog mig ändå ut i snöfallet idag. Jag började vela och leta ursäkter men så mötte jag en annan mamma i huset som var på väg ut. Knappast att jag bangar då! Det hade jag nog ändå inte gjort men visst är det svagt av mig att börja vela. Jag är tydligen mänsklig! Tänk om man alltid lät ursäkterna vinna. Då skulle man till slut se ut så här:


Undrar om ultramaken skulle säga nåt då eller hur långt det skulle få gå innan han lite försynt sa nåt... Man får påminna sig om vart man vill...

Nåväl, nu är ju denna tjej något deffad och det krävs anlag för de där absen men ändå - en motivationsbild!

Mina rehabövningar idag påverkades "lite" av Klas Klätterapa som flyttat in hos oss. Ja, eller lilleman som nu upptäckt hur kul det är att klättra på ALLT. Tyvärr är han ganska ostadig vilket innebär att jag fick kasta mig ur "Plogen" för att försöka hinna rädda honom. Jag lyckades dock inte och han rasade i golvet - igen! Lyckligtvis ramlar de små liven inte så långt. Det är ju inte som om jag skulle ramla från stående rakt ner i golvet. Visst, visst, jag är inte 2 meter lång men jag skulle nog slå mig ordentligt ändå.

Imorgon ska jag få en ansiktsbehandling av kära syster! Jag behöver bara tona hennes hår i gengäld. Jag ska även ut på en långpromenad och styrketräna lite. Förresten, vem hänger med på ett spinningpass på söndag? Jag ska vicka på ett pass klockan 11. Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0