Ambivalens
Är nyligen hemkommen från ortopeden och är både glad och ledsen. Å ena sidan verkade han mycket säker på sin sak; det är inflammation i muskelfästet som sitter på höften. Åtgärd: Antiinflammatoriskt i 10 dagar och sjukgymnastik. Jättebra! Å andra sidan måste jag för det första avhålla mig från löpningen under pillerkuren, visst det är bara 10 dagar men det känns lite som en förbannelse hänger över mig. Så fort jag kommit igång med mitt träningsprogram händer det något. Det allra värsta är att han inte tycker att mina maratonplaner är så realistiska...
Jag pratade med min logiska, realistiska hälft: Ultramaken. Vi kom fram till att det inte är kört ännu. Om läkningen tar lång tid kan man alltid köpa en startplats på Blocket eftersom de lär ta slut snart. Om läkningen går snabbt kanske jag hinner fixa en startplats innan de tar slut. Till syvende och sist är det viktigaste att jag blir bra i höften. Ultramaken tyckte att vi kan bli ett sådant där gammalt par som springer alla Stockholm maraton på ålderns höst. Det går jag gärna med på!
Jag gnällde också till mig en magnetröntgen för ryggens skull men det är inget jag ser fram emot. Jag har grym cellskräck...
Nu ska jag hitta en riktigt bra sjukgymnast i Sollentuna, några tips?
Hejamamma!
