Även superwoman har en svaghet

...och den stavas cellskräck!!

Jag har nu fått tid för magnetröntgen på tisdag. Har aldrig genomlidit detta förr men har ett hum om vad det går ut på. Beroende på vad man ska röntga åker man in i en alldeles för liten manick som låter mycket högt och så ligger man där alldeles för länge. Det känns som att man ska trycka in en julgris genom en pepparkaksform. Eftersom jag har svårt för (årets underdrift) trånga utrymmen tyckte ultramaken att jag skulle ringa mottagningen. Där fick jag veta att jag ska ligga inne i maskinen i EN timme!! Jag riktigt kände hur pulsen började rusa och jag hade gråten i halsen... Fy bubblan.


Till något trevligare; snart är det dags för veckans spinningpass. Det blir skönt att köra ett hårt träningspass efter dagens dåliga nyheter. Allt blir så mycket bättre efter ett träningspass, eller hur? Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0