Heja mamma!

Ultramakens mage har bråkat en stund. Han har varit illamående och haft ont vilket givetvis har påverkat hans framfart. Det jobbiga är att benen är pigga men magen stretar emot. Efter att ha "pudrat näsan" (eller vad man nu säger att killar gör) och lite ingefära-tabletter hoppas han på att snart må bättre vilket vi självklart håller tummarna för! Nu har han dessutom pacers uppraddade. För närvarande har han hjälp av Fredrik Elinder och lite senare sluter hans gamle vapendragare Tero upp för att hjälpa till. Det borde göra susen, eller vad säger du?

Heja Andreas!!

The Masterplan


The Fort


The Cheerleader


The Man


The Killer Face


The Cute Butt


Ultramaken krigar på och mår löjligt bra. Han är, som alltid, glad som en lärka och njuter av varje sekund på banan. Jag har precis kommit hem med Lilleman och Lillan och när vi var där drog han ifrån mer och mer till tvåan. Ultramaken kör sitt eget race och har alltid en plan som han följer men litar också på sin egen magkänsla. Det tar honom till toppen, varje gång. Vädret är ganska bra och till och med solen tittar fram då och då. Snart har halva banan gjort, sen är det nedförsbacke.

Heja Andreas!

Nu har han precis startat TEC och ska springa 100 miles (16mil). Jag kommer försöka komma med längre uppdateringar då och då. Bland annat ska jag åka dit efter lunch med hela barnaskaran och heja och pumpa honom full med positiv energi. Om du vill hälsa honom något kan du bara kommentera inläggen så tar jag med mig all positiv stöttning till honom. Jag vet att han är förberedd och taggad till tänderna. Fighting spirit är det gott om.

Med sig har han min svåger som är hans ständige följeslagare vid TEC:en. Mange fixar biffen och ser till att inget saknas. Det vet jag skapar trygghet hos Ultramaken.

Själv ska jag försöka plugga idag. Ska ge mig på Skador och Rehab och repetera det andra.

Heja Andreas!!!

Sitter med Storeman och tittar på Postkodmiljonären varpå han säger att han tycker att jag skulle söka dit. "Varför då" undrar jag. "Men mamma, du kan ju alltid svaren på nästan alla frågor". Gullunge, kul att någon tycker man är lite allmänbildad i alla fall.

Nu börjar det kännas i kroppen att den längtar efter träning. Börjar få ont lite här och var i avsaknad av den livsviktiga träningen. Hur gör folk som inte tränar? Tänk om de visste hur bra de kunde må? Jag längtar tills jag få chansen att sätta tänderna i några omotiverade själar och öppna de gyllene dörrarna till träningens värld. Jag spenderar delar av dagarna med att fundera över fortsatta mål efter maran i slutet på maj... Skulle vilja köra lite tung styrketräning... Vi får se, sa den blinde.

Heja mamma!

...sitter som en riktigt jobbig fästing på min axel. Jag har gått igenom hur den teoretiska men framförallt praktiska examinationen skulle kunna gå till, om och om och om igen i mitt huvud. Jag har coachat mig själv och hittat tillståndet jag vill vara i när jag genomför examinationerna vilket lugnar mig i några minuter men sedan börjar tankarna snurra igen. Jag vill genomföra det, jag ser framför mig att jag behåller lugnet (vilket jag vet att jag gör när jag väl är där), jag kommer på bra övningar för "kunden" men ändå... Tänk om jag blir helt ställd, tänk om jag gör bort mig och svarar nåt helt galet... Ja, du hör ju hur det låter.

När jag blir så här brukar jag tänka; vad är det värsta som kan hända? Att jag inte får licensen. Är livet slut då? Nej, inte det minsta. Är jag rädd för vad andra skulle tycka då? Egentligen inte. Det kanske vore pinsamt initialt men egentligen inte. Jag är nog i ett medvetet kompetent tillstånd, som det så fint heter. Jag vet att jag kan men jag måste tänka på vad jag gör hela tiden.

Fortfarande ingen träning. Jag är fortfarande förkyld så det får vänta ett par dagar till. Hoppas jag kan ta mig till gymmet på söndag och köra lite för att lugna ned mig.

Kom igen, ge mig lite styrka! (Just ja, jag ska inte använda ordet lite. Shit nu gjorde jag det igen...)

Heja mamma!

Ja, dagens understatement är nog att jag har lite att plugga in. Visst har jag mycket sedan tidigare. Hela pärmen är ju inte ny information för mig men det gäller att allt sitter innan söndagen den 17 april. Det är dagen jag har både teoretisk och praktisk examination... Idag var sista dagen för första blocket och nu har jag en vecka "ledigt" innan nästa block. Bara att grotta ned sig, alltså.

Idag körde vi lite styrketester och avslutade med en typ av Coopertest men istället för att springa så långt som möjligt på 12 minuter sprang vi 2 km så snabbt som möjligt. Jag sprang på 10.15... Jag är ändå ganska nöjd. Jag var ouppvärmd och förkyld. Nej, jag borde alltså egentligen inte sprungit. Tävlingsdjävulen tog dock över.

Heja mamma!

Ja, det är intensiva dagar just nu. Därav det dåliga bloggandet... Jag läser 9-18 eller 19 tisdag-söndag så huvudet känns just nu dubbelt så stort. Det är otroligt intressant och roligt. Idag har vi till exempel övat på stabiliseringsövningar och gjort rörlighetstester. Min latissimus dorsi är till exempel lite för spänd.

Här hemma sköter ultramaken allt exemplariskt. Varje dag när jag kommer hem väntar en färdig måltid och igår var det storstädat. Luxury!

Idag väntade en glad överraskning. Ett paket från Newline med kläder bara till mig!!

Heja mamma!

Imorgon startar utbildningen och om 3 veckor hoppas jag kunna titulera mig licensierad Personlig Tränare. Just nu är det många "Tänk om..." som snurrar i mitt huvud; tänk om jag kan mindre än alla andra, tänk om jag förberett mig för lite, tänk om jag inte klarar det... Ja, allt detta kan mycket väl hända och om det gör det är det faktiskt inte jordens undergång. Det allra viktigaste i mitt liv finns fortfarande kvar; familjen. Jag brukar alltid tänka på dem när jag är jättenervös. Inget av mina barn tänker mindre om mig om jag skulle misslyckas och ultramaken likaså. Sedan har jag ju aldrig behövt göra en omtenta under mina 5 års högskolestudier och kanske är det just för att jag alltid är förberedd som jag har dessa tankar.

Idag kan jag mycket om kost och näringslära. Det är knappast så att jag läst ett par artiklar och utifrån det inbillar mig att jag vet vad jag pratar om. Nu hoppas jag lära mig ännu mer, bli ännu bättre och kunna tillföra ännu mer till mina kunder. Träning har jag jobbat med i många år och hoppas kunna göra det många år till. Nej, jag börjar inte på noll och kommer heller aldrig vara fullärd. Detta är nästa steg i utvecklingen! Önska mig lycka till!

När mamma och pappa hälsar på blir det mycket lyx. Då menar jag inte dyra väskor och skor utan sådant som jag som mamma och fru verkligen kan uppskatta. För min del blev det lyx i form av ett löppass tillsammans med ultramaken i fredags, ett biobesök i söndags där jag och ultramaken fick välja film helt själva och se en film som inte var tecknad eller dataanimerad. Vi fick välja godis själva och äta upp det själva. Jag har inte gått på bio annant än på barnfilmer sedan 2008. Då såg vi Bondfilmen Quantum of Solace tillsammans med Storeman. I söndags blev det The Adjustment Bureau. Den var ok, inte mer. Typiskt när man för en gång skull går men vi fick lite tid ihop i alla fall. I måndags kunde jag lämna Lilleman på dagis och sedan dra ut på ett 40 minuters distanspass. Superskönt att slippa vänta tills ultramaken kommer hem. Passet gick dessutom jättebra. Det kändes så lätt att springa. Planen var ju att springa Premiärmilen på söndag men det är tydligen fullt. Jag hade givetvis inte anmält mig då jag inte trodde att det skulle vara några problem...

Igår höll jag som vanligt i mitt spinningpass och det gick också bra men idag är jag trött. Vaknade på natten av Lilleman som ropade "HJÄLP! HJÄLP!". Jag sprang in till hans rum och det visade sig att han tappat tutten (nappen).  Sedan hade han svårt att somna.

Idag har jag filat på corepasset jag ska hålla i på lördag. Jag har varit på en del corepass men tycker att det ofta blir så komplicerade övningar att man lätt glömmer bort det allra viktigaste; att suga in magen hela tiden. Jag gör hellre enkla övningar så man kan koncentrera sig på det jag tycker är viktigt. Kanske är det bara jag som har svårt att hålla reda på allt.

Heja mamma!

Nu är också Lillan döpt och allt gick suveränt bra. Alla barnen skötte sig i kyrkan och Lilleman ville till och med tillbaks dit idag. Efteråt åt och fikade vi hemma hos oss och vi var ett gäng härliga människor som såg till att göra det till en minnesvärd dag. Tack alla ni!

Jag läste en vers i kyrkan och Lilleman tyckte jag skulle sjunga i mikrofonen istället. "Nu ska mamma sjunga" sa han. Jag kan tycka att det är lite jobbigt att stå och prata inför folk men just därför gör jag det, för att göra det mindre jobbigt. Jag låter sällan rädslor begränsa mig.

Imorgon är det bara 40 minuter distans på schemat men senare i veckan kommer hela 2 timmars löpning. Denna 4-veckorsperiods viktigaste pass.

Heja mamma!

Det är ju inte det lättaste att fotografera sig själv. Kanske är det därför jag ser skum ut men bara kanske... Det finns en del andra variabler som kan spela in. Det var hög tid med nya glasögon. Mina gamla ser ut som något man hittat på gatan, plockat upp, tappat igen, en lastbil kommer förbi och kör över dem och därefter har man satt på dem på sig själv. Du fattar.

Gårdagens spinningpass var superkul! Jättemycket folk som var taggade och fulla av energi. Jag hade tänkt springa med babyjoggern men tiden fanns inte. Jag hade ett ärende inne i stan idag och i eftermiddag har Storeman judo.

Imorgon står 90 minuter löpning på schemat men då är också mamma och pappa här. Mina räddare i nöden!

Heja mamma!

Nu har jag den där förkylningen bakom dörren igen. Det surrar i näsan och är lite grötigt i halsen. Det är som att den vill påminna mig om att den kan dyka upp närsomhelst. Hursomhelst så vilar jag idag. Jag hoppar över dagens 50 minuter distans och hoppas att förkylningen ger sig av utan att riktigt fastna. Jag kan dra ut med Lillan i babyjoggern på onsdag istället. Bättre att välja att vila en dag än tvingas till vila i en vecka, i värsta fall.

Ultramaken kommer ju springa Spartathlon i slutet av september och jag kom på att vi kanske ska försöka hänga med hela familjen. Svårigheten blir nu bara att hitta en lägenhet/hus att bo i. Jag tänker mig någonstans i närheten av Aten. Han går visserligen i mål i Sparta men det ligger ju inte vid kusten. Vet du kanske nåt om var man kan hitta boende till ok pris? Vid kusten, gärna med pool. Det är en djungel att hitta nåt som inte är ett ruckel men heller ingen lyxvilla. Hjälp önskas!

Heja mamma!

Nej, rätt låt vann inte om du frågar mig. Alldeles för platt text men funkar för den betydligt yngre publiken. Det blir kvalet för Sverige nästa år också men men. Jag hade hoppats på Danny.

Sitter nu i soffan med Lilleman och myser. Ultramaken är ute och springer 4 mil, Lillan sover och Storeman är hos kusinen men kommer snart hem. Förberedelserna inför dopet av Lillan är i full gång. Jag har nu beställt maten och det är kul att många tackat ja. Visst fattas några man hoppats på men några kan inte och så... Mamma och pappa kommer i alla fall och det är alltid härligt att träffa dem. Där vet man att man får hjälp och stöd utan att ens behöva fråga. Det ska inte alltid behöva vara så komplicerat. Jag hoppas jag kan vara det stöd till mina barn/barnbarn även när de blir äldre. Av erfarenheter blir man visare och jag hörde visdomsord av en kvinna som fått Nobelpriset i litteratur för några år sedan, Toni Morrison. When you know better, you do better. Något jag försöker ta med mig.

Hon har också sagt en annan sak som jag lever efter: When people tell you who they are, believe them. Det finns saker som människor man känt har gjort som ger en fingervisning om vad de är för människor. Både positivt och negativt. Livet är alldeles för kort för att man ska behålla folk runtom sig som inte är goda. Du vet sådana där energitjuvar eller människor där man känner att man måste trippa runt på tå för att det verkar som om de bestämt sig för att missuppfatta en och man får spendera varje samtal med att förklara sig. Man går inte ihop med alla, det bara är så. Det är heller inte min uppgift att försöka förändra någon annan eller tro att jag kan det.

Igår när jag joggade ner till gymmet för lördagens gympass träffade jag en bekant. Vi pratade just om hur man blir tryggare med åldern. Man lär känna sig själv mer och mer och behovet av att bevisa sig minskar. Så himla skönt! Jag vet att det finns de som har svårt att ta att jag som kvinna gärna tar plats och inte drar mig för att uttrycka min åsikt men jag är ingen passiv åskådare av livet. Take it or leave it! Och till de som inte gillar det, ja som Toni sa...

Sicken filosofisk stund det blev. Har du några visdomssord som stärker dig i livet?

Heja mamma!

...var det igår. Jo, jag vet att det heter Fetisdagen men min hemkunskapslärare (back in the days...) trodde att det hette Fettis-tisdagen. Jag tycker det låter så kul. Här blev det också en temla. Jag hoppades att mitt förra möte med en semla skulle ha gjort mig immun mot deras kraft, jag fick nämligen magsjuka en timme efter förra semlan, men igår kände jag ändock suget så jag köpte en varsin till mig och ultramaken. Storeman gillar inte semlor så han fick en choklad-donut. Det ficnns dock en liten kille här som gillar semlor:


Jag orkade bara en halv och Lilleman satte gladeligen i sig min halva men för att slippa bli så kladdig åt han den från bordet...

Måndagens löpning kändes i benen under spinningpasset men det var ett roligt pass i alla fall. När jag kom hem möttes jag av en riktigt sur Lillan. Alldeles rödgråten var hon, lilla hjärtat, men när hon såg mig började hon skratta och blev glad igen. Hon bråkar lite när jag lämnar henne med ultramaken. Tossiga lilla tös.

Idag blir det bara varjedagövningarna. Jag är lite sur över att armhävningarna på tå fortfarande är så tunga... Klarar bara 12 strikta.

Förresten läste jag en rolig grej i Jusek-tidningen:
"Fasen vad den här dagen gick fort! Råkade ta en insomningstablett istället för en Alvedon till lunch..." SVT-medarbetare på Facebook.

Heja mamma!