Heja mamma!

Jag läste en blogg här på morgonen som handlade om hur man får ihop livspusslet. Hur ska man hinna med allt? Ja, kanske är det det som är meningen med livet, att lyckas rodda allt det där som händer. Bloggaren menade att hon själv gett upp det där med egentid och träning för det hinns inte med. Livsfarligt, tycker jag. Vem är man om man inte tar med sig själv på prioriteringslistan? Jag säger absolut inte att alla måste göra som jag, prioritera som jag men jag tycker verkligen inte att man endast ska vara en mamma efter att man blivit mamma. Nu menade nog inte bloggaren detta men det har blivit som en innegrej att utbrista att man bara lever för att andra ska må bra, att man aldrig har tid för sig själv. Men skaffa då tid för dig själv. För mig, med 3 barn är utrymmet litet men det finns och jag tänker fortsätta hitta de där små hålen för att göra saker som får mig att må bra och som kanske inte har med familjen att göra. Som ett spinningpass till exempel. Det är ganska lagom länge att vara borta från familjen i 2 timmar. Då hinner jag börja sakna dem ordentligt och jag får den där, för mig, livsnödvändiga endorfinkicken!

För mig är lösningen stenhårda prioriteringar. Jag sitter aldrig på jobbet och jobbar över flera timmar. Det är ju aldrig så att jobbet "tar slut", man kan alltid jobba lite till men det gör faktiskt inte mig till en bättre medarbetare. Jag jobbar stenhårt de 8 timmar jag är på jobbet men sen går jag hem och glömmer jobbet. Familjen och jag själv är alltid viktigare än jobbet. Jag vet att det sticker i ögonen på några men det struntar jag i eftersom jag också vet att mina resultat på jobbet är bland de bästa. I get the job done! Jag tror att detta synsätt också gör att jag stressar betydligt mindre än många som jobbar upp en massa flextid. Ja, lite "osvenskt" (hatar egentligen det uttrycket) men man måste ju heja på sig själv och det betyder inte att jag tycker någon annan är dålig. Detta funkar för mig.

Heja mamma!