Heja mamma!

...när man riktigt käckt och glatt utropar: "Men oj oj oj vad här luktar bajs!" och kompletterar detta glada utrop med en liten sång om just denna välfyllda blöja. Jag kommer på mig själv med att göra detta alldeles för ofta. Det är ju ok när man är hemma eller eventuellt bland andra likasinnade, tricket är att veta när man ska dämpa sig. Det vet inte jag, eller jag kommer på det för sent. Som på onsdag till exempel, när jag ska träffa en kompis inne i stan och äta lunch. Hon har inga barn så jag får nog ta med mig en checklista: 1. Prata inte om bajs när ni äter 2. Prata inte om bajs alls förresten 3. Prata om annat än hur gulligt barn du har 4. Prata inte om prutt. Ja, ni vet... Jag kanske ska förtydliga att det inte är mitt eget jag pratar om utan babyvarianterna. Nån måtta får det vara! Jag kom att tänka på detta fenomen när vi var på öppna förskolan idag och en mamma byter bajsblöja efter bajsblöja mitt på bordet i stora lekrummet. Mitt i tredje blöjan (ja, hennes baby hade en "aktiv" mage) inser hon att hon faktiskt kunde göra detta i skötrummet 3 meter bort och ber alla om ursäkt men ingen hade ens reflekterat över det.

Idag var jag ute och sprang med min store kille, bara en halvtimme men jag har lovat mig själv att ta det lugnt. Det funkar bra och gör inte så jätteont i höfterna efteråt men domningen i tummen har kommit tillbaka. Skumt, undrar vad naprapaten klämde till i tisdags egentligen? Jag får nog ringa honom imorgon...

Imorgon ska jag fortsätta jobba på mitt corepass. Jag tror att ultramaken och Sigurd ska få smaka på det efteråt. Hejamamma!