Lite hög men annars är allt bra...
Det är märkligt vad bra det kan kännas efter att man varit ute och sprungit. Idag blev det 40 minuters löpning följt av rehabövningar och jag busade till det med några coreövningar. Tänk att det innan löppasset kan kännas lite segt och man skulle kanske till och med vilja dra sig ur men eftersom man är lite envis kan man ju inte göra det. Efter passet känns det ju toppen och det är då man ska passa på att planera hur ens träning ska se ut vilket jag givetvis gjorde. Tack vare att jag är så envis kan jag ju inte dra mig ur det när jag sen blir lite lat och seg - smart va? Nu börjar en försiktig satsning mot Stockholm maraton i juni. Jag har inte anmält mig ännu eftersom jag varit lite orolig för min onda höft men det verkar som att jag kommer kunna springa. Min träning i veckorna kommer därför se ut så här:
Måndag: Tempolöpning i form av intervaller; uppvärmning 10 minuter, 5 intervaller á 1 minut varvat med 1 minuts vila, d.v.s. promenad. Passet avslutas med nedjoggning.
Tisdag: Mina egna spinningpass på 50 minuter. Min naprapat frågade mig om jag tok-kör eller om jag mest går runt och peppar andra, vad tror ni?
Onsdag: Eventuellt core om jag får plats på passet annars bara rehabövningar.
Torsdag: Distanspass löpning. Löpning i snacktempo i ca 40 minuter, 75 % av maxpuls.
Fredag: Vila
Lördag: Långpass löpning. Eftersom min höft fortfarande tror att jag är typ 67 år gammal kommer jag inte springa längre än 45 minuter de närmaste veckorna men tempot är då typ jogging. Inom en snar framtid hoppas jag kunna bygga på och springa först 1 1/2 timme och senare 2 timmar på mina långpass.
Söndag: Vila
Sen är det inte omöjligt att det dyker upp lite promenader däremellan. Många frågar mig hur jag hinner träna så mycket när jag har barn. Jag har faktiskt tränat mer än så här innan jag var gravid senast och svaret på frågan är enkel: För det första har jag förstått hur viktig min träning är för mig och därför kommer det högt upp på min prioriteringslista. Man måste vilja prioritera sig själv och sin träning. Det vinner både du och din familj på - tro inget annat! För det andra har jag en man som prioriterar min träning. Varken jag eller han suckar åt varandras träning "måste du träna igen, kan du inte stanna hemma istället?". Dessa ord yttras aldrig hemma hos oss. Tänk på att ni ska vilja varandra väl.
Förlåt
Jag har insett att jag kanske uttryckte mig klumpigt om barnvagnar i gårdagens inlägg. Det var inte meningen! Jag vet att Bugaboo är en vagn av bra kvalitet och det enda jag menade är att man måste köpa vagn utifrån det liv man lever. Vi går med vår vagn över stock och sten, i lera och sand och där krävs rejäla hjul. Nackdelen är ju att den därför måste vara lite större och tyngre. Om jag tar gårdagens terräng som exempel såg jag hur människor med Bugaboovagnar fick bära sin vagn där vi var, fördelen är ju att de är betydligt lättare att bära än vår stridsvagn. Så förlåt om jag uttryckte mig klumpigt, jag menade inte att någon vagn är bättre eller sämre, de funkar bara olika bra i olika situationer.
Stick ut och träna med er nu. Inga dåliga ursäkter, tack! Hejamamma!
Måndag: Tempolöpning i form av intervaller; uppvärmning 10 minuter, 5 intervaller á 1 minut varvat med 1 minuts vila, d.v.s. promenad. Passet avslutas med nedjoggning.
Tisdag: Mina egna spinningpass på 50 minuter. Min naprapat frågade mig om jag tok-kör eller om jag mest går runt och peppar andra, vad tror ni?
Onsdag: Eventuellt core om jag får plats på passet annars bara rehabövningar.
Torsdag: Distanspass löpning. Löpning i snacktempo i ca 40 minuter, 75 % av maxpuls.
Fredag: Vila
Lördag: Långpass löpning. Eftersom min höft fortfarande tror att jag är typ 67 år gammal kommer jag inte springa längre än 45 minuter de närmaste veckorna men tempot är då typ jogging. Inom en snar framtid hoppas jag kunna bygga på och springa först 1 1/2 timme och senare 2 timmar på mina långpass.
Söndag: Vila
Sen är det inte omöjligt att det dyker upp lite promenader däremellan. Många frågar mig hur jag hinner träna så mycket när jag har barn. Jag har faktiskt tränat mer än så här innan jag var gravid senast och svaret på frågan är enkel: För det första har jag förstått hur viktig min träning är för mig och därför kommer det högt upp på min prioriteringslista. Man måste vilja prioritera sig själv och sin träning. Det vinner både du och din familj på - tro inget annat! För det andra har jag en man som prioriterar min träning. Varken jag eller han suckar åt varandras träning "måste du träna igen, kan du inte stanna hemma istället?". Dessa ord yttras aldrig hemma hos oss. Tänk på att ni ska vilja varandra väl.
Förlåt
Jag har insett att jag kanske uttryckte mig klumpigt om barnvagnar i gårdagens inlägg. Det var inte meningen! Jag vet att Bugaboo är en vagn av bra kvalitet och det enda jag menade är att man måste köpa vagn utifrån det liv man lever. Vi går med vår vagn över stock och sten, i lera och sand och där krävs rejäla hjul. Nackdelen är ju att den därför måste vara lite större och tyngre. Om jag tar gårdagens terräng som exempel såg jag hur människor med Bugaboovagnar fick bära sin vagn där vi var, fördelen är ju att de är betydligt lättare att bära än vår stridsvagn. Så förlåt om jag uttryckte mig klumpigt, jag menade inte att någon vagn är bättre eller sämre, de funkar bara olika bra i olika situationer.
Stick ut och träna med er nu. Inga dåliga ursäkter, tack! Hejamamma!
Kommentarer
Trackback
