Norrland II
Ja, det vore dumt av mig att säga att jag har fullt upp hela dagarna...
Det vore,i ärlighetens namn, en lögn.
Det blir mycket liggandes med magen i vädretoch funderande på vad man skulle kunna hitta på härnäst. Det blir oftast inte så allvarliga saker; ta med lilleman för att titta på min farmors höns, fika, promenera, fika, göra lite yogaövningar och äta glass förstås:
Min store kille ser jag inte så mycket av. Hans kusin och tremänning är här och de umgås mycket hellre med varandra änmed ocoola mamma... Häromdagen fick jag t.o.m. höra att jag skämmer ut honom. Det enda jag gjorde var att härma dialekten de pratar i Hudiksvall...när vi var i Hudiksvall i en affär. Det var tydligen pinsamt men jag fortsatte i alla fall. Ultramaken tyckte att jag var jätterolig. Vad gäller fikat är det stora beslut som tas varje dag; var ska vi fika nästa gång? Hos mommo, fammo eller hos min mamma? Det är svåra problem att brottas med. Ganska skönt när det är ens enda bekymmer.
Vad gäller träning ser jag till att komma ut och promenera och har gjort de där yogaövningarna jag pratade om. Jag känner, när jag gör dem, att mina muskler blivit korta så jag tror benhårt på att fortsätta med dem. Det känns som att de lättar på spänningarna i ryggen. Man måste testa sig fram för att hitta något som passar, eller hur? Lilleman har tyvärr helt plötsligt blivit väldigt mammig å pappig och vill att jag bär på honom ganska mycket vilket inte förbättrar ryggen direkt. Det blir väl bättre snart. Det är ju inte så konstigt när det är så mycket nya människor han träffar hela tiden. Det är klart man reagerar närman inte är stor nog att känna igen dem.
Nu ska jag slåss lite till med myggen. Hejamamma!
Det vore,i ärlighetens namn, en lögn.
Det blir mycket liggandes med magen i vädretoch funderande på vad man skulle kunna hitta på härnäst. Det blir oftast inte så allvarliga saker; ta med lilleman för att titta på min farmors höns, fika, promenera, fika, göra lite yogaövningar och äta glass förstås:
Min store kille ser jag inte så mycket av. Hans kusin och tremänning är här och de umgås mycket hellre med varandra änmed ocoola mamma... Häromdagen fick jag t.o.m. höra att jag skämmer ut honom. Det enda jag gjorde var att härma dialekten de pratar i Hudiksvall...när vi var i Hudiksvall i en affär. Det var tydligen pinsamt men jag fortsatte i alla fall. Ultramaken tyckte att jag var jätterolig. Vad gäller fikat är det stora beslut som tas varje dag; var ska vi fika nästa gång? Hos mommo, fammo eller hos min mamma? Det är svåra problem att brottas med. Ganska skönt när det är ens enda bekymmer.
Vad gäller träning ser jag till att komma ut och promenera och har gjort de där yogaövningarna jag pratade om. Jag känner, när jag gör dem, att mina muskler blivit korta så jag tror benhårt på att fortsätta med dem. Det känns som att de lättar på spänningarna i ryggen. Man måste testa sig fram för att hitta något som passar, eller hur? Lilleman har tyvärr helt plötsligt blivit väldigt mammig å pappig och vill att jag bär på honom ganska mycket vilket inte förbättrar ryggen direkt. Det blir väl bättre snart. Det är ju inte så konstigt när det är så mycket nya människor han träffar hela tiden. Det är klart man reagerar närman inte är stor nog att känna igen dem.
Nu ska jag slåss lite till med myggen. Hejamamma!
Kommentarer
Trackback
