Äntligen!

Det tog sin lilla tid men nu är vi äntligen framme hemma hos mamma och pappa. Framme i mörkret och en garanterad vit jul. Nu har ju även Stockholm snö men man vet ju aldrig om den försvinner redan imorgon. Sen finns det viss tjusning med att trängas med sina allra närmaste i juletid. Tyvärr träffar man inte alla sina syskon och föräldrarna tillräckligt ofta.

Igår och idag har det inte blivit någon träning p.g.a. resan. Idag skulle jag hunnit ta mig ut och springa när vi kom fram men när det är 12 minusgrader så pallar jag inte riktigt det. Jag fryser så det känns som om benen ska lossna. Jag är väl lite vek antar jag. Imorgon måste jag träna något. Är det för kallt får jag hitta på något annat. En snabb promenad kanske? Flexibilitet, som sagt. Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0