Heja mamma!

Idag var det dags för det riktigt långa passet: 2 timmar härlig löpning. Jag fick med mig Storeman som hoppade upp på cykeln då jag lovade springa hem till kusinen med honom. Efter ca en halvtimme kände jag hur det började skava i hålfoten igen. Mina ortopediska inlägg ger mig blåsor i hålfoten till och från och idag hade jag glömt att tejpa innan... Väl framme hos syrran var ingen hemma... Nu hade jag sprungit i en knapp timme och hade alltså en dryg timme kvar av mitt pass - med blåsor som sved. Storeman var heller inte imponerad av att tvingas cykla tillbaka hem. Vi hade dock tur för svågern och barnen dök upp. Han hade ett brett sortiment av plåster; Hello Kitty, Yoda, vanligt klipp-plåster, Compeed. Ja, Compeed hade varit det naturliga valet om svågern inte låtit dem dela påse med en öppen flaska djungelolja sedan fjällvandringen i somras.... Djungelolja i blåsorna? Nej tack! Det fick bli klipp-plåstret. Aaaah, nu ska det bli skönt att fortsätta passet, trodde jag. Vartenda steg sved och nedför var en plåga. Uppför gick ganska bra. Det var dock inte läge att kasta in handuken för två blåsfyllda hålfötter. Man måste vara hård, eller hur! Passet gick ändå bra. Lite blåsor är lugnt, det läker snabbt. Jag är glad att leder och annat gillade löpningen. En annan bonus är att jag nu hittat det vätskesystem jag kommer att använda på passen:

Handjagare från Nathans. Måste beställa från Runnersgear. Funkade riktigt bra! Ultramaken är en curlande löparcoach. Jag behöver knappt tänka själv då han redan testat allt flera gånger.

Igår köpte jag förresten nya mössor till småkidsen:

Visst är de de sötaste små gullungar du sett!

Heja mamma!