Ibland är det jobbigt...

Hittills har jag varit förskonad från tunga pass. Jag har egentligen med lätthet joggat och sprungit mig igenom mina löppass som hittills varit korta. Igår var det dags för min första 50 minutare och glad i hågen gav jag mig ut i -9. Jätteskönt väder och strålande sol, borde tagit på mig mina solbrillor men glömde dem som jag alltid gör. Efter bara 20 minuter började det kännas jättetungt. Jag fick en tanke på att kanske vända hem men det kan man ju inte göra! Jag lunkade på i 42 minuter och fick ändå bassning när jag kom hem för att jag "fuskat". Suck!

Sedan jag började löpträna år 2000 har jag alltid burit med mig känslan av "tänk om jag inte orkar". De senaste åren har dock denna känsla försvunnit. Jag vet att jag orkar springa länge och även om jag var trött igår var jag aldrig orolig för att inte orka. Jag ser redan fram emot dagens 50 minutare som kommer gå bättre. På torsdag kommer det första långpasset. 70 minuter ska jag springa då - nice!

Nu sitter jag och bråkar med datorerna här hemma. Jag försöker fixa till mitt nya spinningpass men iTunes vill inte leka med mig... All vår elektronik börjar strula nu. Kanske är det dags att börja byta ut det?

Heja mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0