Det var på håret!

När ultramaken kom hemlöpandes kröp graderna allt längre och längre ned. När han väl studsade in genom dörren var det -12 och jag ska erkänna att jag var lite orolig för mina luftrör. Samtidigt hade jag verkligen ingen lust att springa mitt distanpass på löpbandet på gymmet. Löpband sucks - nature rocks! Jag betämde mig för att leva farligt och köra passet utomhus. Istället för ett 50 minuters valde jag torsdagens 30 minuterspass. Jag hoppas att det är varmare på torsdag och kör 50 minutaren då istället. Jag klädde på mig ungefär allt jag hade och gav mig ut men upptäckte att det var så himla härligt. Hoppas fler vågade sig ut för det var riktigt najs.

Väl hemma bjöd jag mina killar på en brakmiddag; potatisgratäng, rostbiff, salami, proiscutto (stavas det så...?), gravad lax, stenugnsbakat bröd, rökta räkor, aioli och vienetta till efterrätt. Jag kan äga att jag var en populär mamma sen... Vägen till mina killars hjärta går via magen och det ska helst innebära mycket kött....

Själv skämdes jag bort med ett par Hanky Pankysar och en Buff - just vad jag behövde!

Imorgon blir det spinning!

Heja mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0