Vilken dag!

Storeman hade ont i magen och bilen var med ultramaken på hans jobb. Ultramaken fick ta sig hem, vi skjutsade tillbaks honom till jobbet och tog bilen vidare till akuten. Jag känner många, framförallt tjejer/kvinnor, som aldrig skulle köra bil själv från närheten av tv4-huset på Tegeluddsvägen via Norrtull till Karolinska. Jag kan förstå rädslan. Det är lite läskigt att köra bil inne i stan i Stockholm. Valhallavägen är ingen barmhärtig väg och det är äta eller ätas som gäller. Jag tycker också det är obehagligt men samtidigt kan jag inte tillåta mig själv att låta mig begränsas av den rädslan. Jag har körkort, jag kan köra bil alltså måste jag klara det själv. Det blir annars en ond cirkel som bara blir mindre och mindre. Det värsta är att det är ett fängelse du själv skapat. För många låter detta som en helt vansinnig diskussion; vad är det som är så läskigt? Trots detta är det vanligt.

Samma typ av rädsla kan man möta i gymmet; "Jag vill inte att folk tittar på mig när jag tränar" "Tänk vad folk ska tycka att det ser roligt ut när jag står här och svettas eller försöker mig på en gruppträning för första gången". Jag brukar tänka så här: Om det nu finns nån som står och fnissar åt mig när jag springer på löpbandet/stönar för att det är så tungt/inte orkar med alla moment på gruppträningen då är det nog den fnissande personen som ska se över sin egen träning. Om t.ex. nån deltagare på spinningen skulle få för sig att ha synpunkter på någon annan deltagares träning då skulle jag rekommendera att man vred på motståndet lite till. Då har man för mycket energi som man istället borde lägga på träningen. Eller som jag sa till en bekant som inte tyckte att hon kunde köra utfall och knäböj utomhus efter ett löppass: "Om det sitter nån på en bänk och har synpunkter/tycker det ser roligt ut när du kör dina knäböj då kanske hon/han skulle behöva köra några själv istället" Jag kan ärligt säga att jag inte bryr mig det minsta. Det enda jag bryr mig om är att mitt pass ska bli så bra som möjligt.

Jag och Lilleman passade på att inventera hans rum idag och hittade mycket spännande:

Lilleman gillar att bada och dyka och går gärna omkring hemma med dessa simglasögon... Vid middagsbordet tyckte han att jag och ultramaken också skulle ha varsitt par på oss. Självklart kombinerat med att vi gjorde simrörelser... Vad gör man inte för sina barn.

Det har varit en tuff dag för ryggen och jag såg till att yoga när jag kom hem. Lilleman agerar gärna extravikt.

Imorgon är det äntligen fredag och på lördag är jag inbjuden på mingel på NK. Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0