Om björntjänster

Idag tog jag och ultramaken en 40minuters promenad till en galleria i centrum tillsammans med Lillan och Lilleman. Ungarna somnade snabbt och sov länge. De sov så länge att vi fick fika i nästan oroväckande lugn och ro tillsammans. Ingen som avbröt, vi kunde prata alldeles för oss själva. Ultramaken gnällde lite över att han skulle ut och springa 20 km i det snöblandade regnet när vi kom hem. Jag svarade att det är de bästa passen - de som är lite kalla och urriga som man önskar att man genomfört innan det blivit mörkt. "Jag vet, jag hör alltid din röst som säger det när jag tänker att jag vill slippa ge mig ut" svarade han. Då tänkte jag att vad lätt det skulle vara för mig att säga något av "omtanke" i stil med att han kanske kan slippa ge sig ut för att undvika det där urriga passet. Dels för att jag skulle vara snäll mot honom och dels av en gnutta egoism. Det är klart det är enklare hemma med tre barn om vi båda kan hjälpas åt och så trivs jag i hans sällskap. En björntjänst vore det dock då vi behöver träna, även de urriga dagarna och kanske framförallt då för vår mentala styrketränings skull.


Jag måste bara berätta att jag idag sovit till klockan 9!!! Hela familjen sov så länge! Unbe-freakin-liveable! Jag vet inte vad som hände men jag tackar min lyckliga stjärna. Imorgon är det dags att gå till frisören och till barnmorskan för efterkontroll. Du kan tro att jag redan börjat snegla på vilket spinningpass jag ska gå på...

Heja mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0