Det är egentligen självklart men ändå...

Jag och ultramaken satt och diskuterade träning och vad folk har för mål med sin träning. Ultramaken coachar ju folk inom träning i sitt egna företag, främst löpare. Deras gemensamma nämnare är att de vill prestera bättre. Jag har jobbat som styrketräningsinstruktör och jobbar idag som spinninginstruktör utöver mitt heltidsjobb och hjälper ofta vänner med sin träning och hälsa på hobbybasis. Oftast är människors mål med träningen att framfrallt gå ner i vikt eller hålla vikten. Jag tränar också dels för att kunna unna mig mycket goda saker i livet även om vi äter ganska hälsosamt. Men tänk vad sjukt det är! Istället för att göra något åt vardagen, det vill säga att skapa ett liv där vi äter för att leva är det väldigt många som lever för att äta om jag får övedriva lite. Livet många lever gör att vi tvingas, vi som gör något åt det, träna regelbundet för att kroppen ska fungera som den ska och för att hålla vikten. Många med mig har stillasittande jobb som gör att vardagsmotionen blir att ta trapporna upp till det våningsplan man arbetar/bor på. Tänk då de som inte gör något åt det, inte sällan hamnar de i ett träsk med skador, krämpor, övervikt och kanske t.o.m. sjukskrivning och sjukersättning. Självklart är det inte enda anledningen till sjukdom och värk men jag tror nog att det är en stor del. Jaja, det var min söndagsreflektion, kommentera gärna; vad tänker du om det? Hur gör du?

Idag har jag ju givetvis hunnit träna. Regnet höll sig borta och det var perfekt löparväder! Jag och min store kille drog på oss Newlinekläderna och gav oss ut i en halvtimme. Det är så härligt när min fine kille gång på gång utbrister "Ååå vad härligt det var att komma ut och springa, mamma!". Han är så himla duktig och ska springa ett enmils traillopp om ett par veckor. Vilken krigare han är! Jag avslutade passet med några bra styrkeövningar.

Ikväll blir det sista Milleniumfilmen. Den andra såg vi igår och jag ska väl erkänna att vi fick avbryta halv tio för att jag sovit sista tio minutrarna och se sista i morse. Underhållande filmer det där.

Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0