Heja mamma!

Fatta vilken virrpanna jag kan vara. Mitt minne är ett minne blott allt som oftast. Det är tragiskt ibland. Jag skrev ju igår att jag skulle köra yoga och spikmatta för att förebygga öm rygg i och med att jag började jobba idag. Jag glömde! Kan du förstå att jag helt glömde bort min träning igår? Något så otroligt viktigt. Det var inte ens så att jag hade en ursäkt eller förklaring till varför det inte gjordes. Jag glömde det bara. Jag förstår ibland inte mig själv. Jag får skylla på graviditeten. Det kan ju göra att man blir disträ och jag kan se ett visst samband. Jag som brukar ha järnkoll på det mesta har noll-koll nuförtiden. Tur att jag har ultramaken och Storeman. Annars hade jag väl gått ut utan kläder.

Jag har som sagt börjat jobba idag efter 8 veckors ledighet. Jag hade ingen ångest igår och heller inte i morse. Det kändes helt enkelt bra att komma iväg och göra nåt "vettigt". Jag ska avslöja att de små grå rörde sig låångsamt idag. Jag är en sådan som verkligen lämnar jobbet helt och fullt när jag går på semester. Lösenord och rutiner flyger all världens väg och när jag sedan kommer tillbaka efter semestern är jag som ett oskrivet blad. Stackars kollegor! De enklaste saker sitter jag och frågar om... Å andra sidan är jag en av dem som stressar minst på och över jobbet. Jag tror att det beror på att jag är ganska bra på att sätta det i perpektiv till annat. Inte så att jag inte bryr mig lika mycket eller får lika mycket gjort. Jag vet att jag presterar bra på mitt jobb och kanske är det just därför jag gör det - för att jag inte stressar upp mig över hög arbetsbelastning utan istället har bestämt mig för att jag gör det jag kan och det jag inte hinner med får jag ta imorgon.

Nu ska jag yoga på direkten innan jag glömmer det. Senare blir det spikmatta och kanske kanske väcker jag några grå som kan jobba på lite snabbare imorgon... Hejamamma!

(Tusan, nu var visst maten klar... Hur ska jag komma ihåg yogan i en halvtimme till...?)