Suck - vad mer kan man säga?

Igår kväll kommer ultramaken hem från ett kundmöte och mår...lite risigt kan man säga. Magsjuk. Direkt efter att han hämtat sig från förkylningen kommer en ny gåva som ett brev på Posten. Liquid yawns hela kvällen och jag tvättar, spritar, vädrar, håller för andan men inser snart att det inte är möjligt i 48 timmar till. I morse begav jag mig till affären för att proviantera efter att jag lagt lilleman som också la en pizza till morgongröten (hoppas du inte är kräsmagad, förlåt i så fall...). Å jag fortsätter tvätta, sprita, vädra men lägger ned det där med att hålla för andan.

Till något roligare; i tisdags hade jag pulsspinning igen efter ännu ett sjukdomsuppehåll. Kul, som vanligt även om tiden inte är den mest optimala för mig. Igår var det core på schemat. Inte så många kollegor som dök upp men det var kul ändå. Det är speciellt roligt att se hur duktiga alla blivit teknikmässigt.

När man, som jag, är mycket träningsintresserad och kunnig inom det området får jag ofta frågor om motivation; hur håller jag mig motiverad att träna och vad gör jag om jag känner att motivationen försvunnit? När det gäller just den mentala biten har jag fått enorm hjälp av ultramaken som själv går hos en riktigt duktig mental coach som vet hur man ska tänka. Som jag förstått det handlar det först och främst om att sluta berätta för sig själv hur omotiverad man är. Ju mer du säger det desto mer sant blir det. Gå tillbaks till grunden; varför tränar jag? Är det för att må bra? Se bra ut? Gå ner i vikt? Vad tycker jag är roligt att träna? Löpning, gruppträning, styrka eller kanske lite av allt? Se till att variera träningen och gör det som är kul. Om du har ett antal pass du ska köra under veckan kan du arrangera om dem så att du tränar det du gillar mest en dag som du inte känner dig så motiverad. Men när den dagen kommer; tvinga bort de negativa tankarna och tänk istället på t.ex. vilken bra musik du har i MP3n, vad skönt det ska bli att basta efteråt om du har möjlighet till det m.m. Själv gillar jag att slita; det får gärna vara grisigt, jobbigt och man ska vara slut efteråt. Då skapar jag mig en mental bild av hur jag känner mig och ser ut efteråt och det får mig alltid att le och snabba på stegen till träningen.

Just nu håller jag bara tummar och tår för att jag ska slippa bli sjuk igen, snälla, snälla!

Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0