Det verkar som...
...jag klarade mig från magsjukan. Det är knappt så man tror att det är sant! Nu har jag ju förstås ingen hud kvar på händerna, så mycket har jag tvättat dem och spritat men det får det väl vara värt?
Igår gick jag med ultramaken och lilleman på en riktigt långpromenad. Helt underbart väder och skönt var det men trött blev jag. Helt riktigt alltså. Löparskorna ligger nu på hyllan för ett tag framöver. De kommer nog fram nästa år igen skulle jag tro. Höftbesvären är borta för tillfället. Livet känns ganska bra trots att löpningen fått stryka på foten för ett tag. Saker får mogna i mitt huvud och nu börjar det kännas mysigt och naturligt. Träningen får överlag tas ner till en lägre nivå men regelbundenheten finns kvar. Utan träningen kollapsar min kropp. En helt naturlig reaktion då träning är något vi alla behöver.
Jag tänker mycket på den coreträning jag kör och tror att många, på felaktiga grunder, håller sig ifrån den. Man tror att det inte ger så mycket och är van att träna stenhårt. Hemligheten är dock att coreträning ger mer ju bättre man blir på det och möjliggör att kroppen klarar hårdare träning utan att gå sönder. Ett tydligt bevis på detta är ultramaken. Han lyckades med coreträning fån bort diskbråck. Han blir väldigt sällan skadad och eftersom han är så duktig på att hitta anspänningen i magen är han helt svettig och trött efter ett pass. När man kör med personer som inte ännu nått dit blir de inte alls lika trötta - av naturliga skäl. Ju bättre man blir desto mer kan man ta ut sig!
Idag blir det också promenad. Ultramaken äter nu penicillin så han får hålla sig från träning. Hejamamma!
Igår gick jag med ultramaken och lilleman på en riktigt långpromenad. Helt underbart väder och skönt var det men trött blev jag. Helt riktigt alltså. Löparskorna ligger nu på hyllan för ett tag framöver. De kommer nog fram nästa år igen skulle jag tro. Höftbesvären är borta för tillfället. Livet känns ganska bra trots att löpningen fått stryka på foten för ett tag. Saker får mogna i mitt huvud och nu börjar det kännas mysigt och naturligt. Träningen får överlag tas ner till en lägre nivå men regelbundenheten finns kvar. Utan träningen kollapsar min kropp. En helt naturlig reaktion då träning är något vi alla behöver.
Jag tänker mycket på den coreträning jag kör och tror att många, på felaktiga grunder, håller sig ifrån den. Man tror att det inte ger så mycket och är van att träna stenhårt. Hemligheten är dock att coreträning ger mer ju bättre man blir på det och möjliggör att kroppen klarar hårdare träning utan att gå sönder. Ett tydligt bevis på detta är ultramaken. Han lyckades med coreträning fån bort diskbråck. Han blir väldigt sällan skadad och eftersom han är så duktig på att hitta anspänningen i magen är han helt svettig och trött efter ett pass. När man kör med personer som inte ännu nått dit blir de inte alls lika trötta - av naturliga skäl. Ju bättre man blir desto mer kan man ta ut sig!
Idag blir det också promenad. Ultramaken äter nu penicillin så han får hålla sig från träning. Hejamamma!
Kommentarer
Trackback
