Pain is...

...temporary - glory is forever!

Gårdagens pass känns idag. Mest i benen och rumpan men det är bra. Det betyder att jag gjort rätt. Charlie väckte mig vid fem i morse och jag kände för att rulla av sängen hellre än att använda benmusklerna. Efter ett försök att ge honom tutten (d.v.s. nappen om du är sörlänning) gav jag upp och lät honom sova med mig. Vilken karaktär va? Nej, den använde jag igår vid kakbordet på Rosendal. Nån måtta får det vara! Förresten kommer ultramaken hem idag och då får han ta över nattarbetet. Vi är överens om att jag inte passar för nattarbete och då måste han ju också mena med bebben? Han kan få visa på karaktär och jag behövde faktiskt sova. När han ska söva Charlie brukar det sluta så här...

Idag känner jag för en slappardag hemma och det lär nog bli en del av den varianten. Kanske får jag sällskap av Sigurd på löpturen i eftermiddag.

Ultramaken har ju fördelen att vara sponsrad av diverse produkter och alltid när de där paketen kommer hem frågar jag, lite skämtsamt men också med en del allvar, om det finns något till mig vilket det aldrig gör. Jävligt märkligt det där... jag som vekligen gillar klädmärket som sponsrar honom. Häromdagen var han i alla fall och träffade sponsorn och det verkar som att de tycker lite synd om mig alternativt att jag är en värdig förespråkare för märket =). Jag får återkomma om min dröm blir verklighet. Jag ser mig själv på deras hemsida springandes i slowmotion, kanske med en löparbarnvagn framför mig...

Just nu intalar jag mig att Pain is weakness leaving the body... Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0