My drug of choice...

Ååååå träning, vad skönt det kan vara. Helt beroendeframkallande, alltså. Körde tidigare idag en ursinnesrepa i lägenheten och storstädade. Jag har en förmåga att bli lite grinig av det, speciellt när jag är den som gör det 95% av gångerna vilket jag har som ett mantra i huvudet när jag städar. Jag var med andra ord lite...eeh...oglad kan vi säga. Men nu är lägenheten fin. Men det var inte det som var min träning även om det kostar kalorier och svett, speciellt i mitt tempo. Nej, jag var ner till gymmet och körde spinning för en stund sedan. Har inte kört det sedan i april meeen mama´s still got it, oh yeah! Jag tror jag vann. Och hur vet man det kanske du undrar. Man bara vet. Och jag vet.

Nu är jag sådär härligt hög på endorfiner och sitter i soffan och jäser och är nöjd. Mitt annars krulliga hår har motats ner av duschen och har ännu inte hämtat sig så en stund till kan jag låtsas att jag har rakt hår innan verkligheten hinner ikapp. Ibland går det så långt, om det tar tid för håret att torka, att jag får för mig att jag ska klippa någon häftig frisyr. Innan jag hunnit boka tid för klippning har dock verkligheten, lyckligtvis, hunnit ifatt och smällt mig i bakhuvudet.

Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0