Rensar ur träningsgarderoben...

...gör jag alldeles för sällan men idag tog jag äntligen tag i det. Jag har ganska svårt att slänga saker. Det beror nog framförallt på att jag är snål men jag ogillar verkligen slöseri och slit och släng. Därför tänker jag alltid att jag säkert kan få användning för både det ena och det andra men det är inte alltid jag får det. Nu när Newline förbarmat sig över mig känner jag att jag kan slänga lite urtvättade träningskläder men bara lite. Vad gäller sponsring har ultramaken en riktigt bra grej på gång som är bra för mig också men jag vågar inte berätta vad det är förrän den står här hemma... Om ca en vecka kanske jag kan berätta vad det är. Vilken cliffhanger! To be continued...

Imorgon ska Sigurd springa Kalvruset som är en grisig terränglöpartävling för barn. Under gårdagens löpning delade jag med mig av den stora hemligheten vad gäller trötthet och löpning till honom. De flesta icke-löpare säger att de avskyr löpning för att de blir så trötta så snabbt, får håll m.m. Jag var själv likadan innan jag bestämde mig för att börja träna löpning på allvar. Vad är då hemligheten som gör att man faktiskt klarar av att springa mer än 5 minuter? För mig handlade det framförallt om att sluta övertyga sig själv om att man inte kommer att klarar det. När jag slutade spendera mina löpturer med att fundera på huruvida jag var trött eller inte började jag kunna springa längre och längre. Jag tänker på allt annan än om jag är trött eller pigg.

Jag vet inte hur det är för elitlöpare, får fråga ultramaken när han kommer hem, men för vanliga dödliga måste man tillåta sig själv att bli varm innan man intalar sig själv att man redan är trött. Jag brukar förklara det för Sigurd som att man när man börjar löpturen springer upp för en backe som kanske är 10 minuter. Man når backkrönet när man är varm och det är då man kommer till en platå där det inte är så jobbigt längre. I uppförsbackar, precis som när man faktiskt springer uppför, är det jobbigt alltså är det normalt att vara trött innan man blir varm på riktigt. Observera att jag inte är någon löpexpert, jag talar bara utifrån egna erfarenheter. Detta är mitt mentala tips. Ge löpningen en chans, det är den bästa terapin som finns! Hejamamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0